Blondinpappa

Ute i backarna

2010-04-25T14:35:00.002+02:00

Blåsippan brukar vara lite tidigare än vitsippan, men i år blommar de samtidigt.

Än är det vinter kvar, säger mor.

Hustru på service

2010-04-23T19:02:00.000+02:00

Väckarklockan på halv fem. Vid de tillfällen då man verkligen måste gå upp tidigt är det aldrig något problem att göra det. Så vitt jag kan minnas har jag bara försovit mig en gång då jag haft en viktig tid att passa. Det var en lördag morgon för nitton år sedan. Lägenheten var full med nedpackade flyttkartonger och jag skulle gå ner och hämta ut en liten lastbil från uthyrningen. Men det löste sig den gången också.

Jag åt en smörgås och drack te. E fick lov att dricka svart kaffe, men det var allt. Ingen mjölk i kaffet och ingen macka, fast det hade hon nog inte velat ha ändå. Vi satte oss i bilen och åkte längs den ganska tomma E4:an till Löwenströmska sjukhuset. Jag lämnade in hustrun på reparation och åkte till jobbet. Uthämtning samma dag hade utlovats.

Och så vid fyratiden kunde jag kvittera ut en betydligt rakare fru än tidigare. Hon behöver lite vila och intrimning innan hon är tillbaka helt i vanlig form, men ryggdoktorerna har gjort ett bra jobb. Vilken lättnad. Nu kan vi se fram emot sommaren.

Ljuset i slutet av tunneln

2010-04-17T09:21:00.001+02:00

Diskbråcket allt värre för E runt månadsskiftet. Hon började få svårt att ta sig upp ur sängen och blev förstås riktigt orolig. Vad gör man om man inte ens kan gå på toaletten? Så långt gick det dock aldrig. Men eftersom hon hade så svårt att vända sig under natten, och enormt svårt att ta sig upp efter att ha legat och sovit, försökte hon sitta och sova. Hon pallrade upp sig i sängen med kuddar till en halvsittande ställning. Jag vet inte hur effektivt det var, men ett är säkert - hon har inte sovit mycket de senaste veckorna.

För resten av familjen har det inte heller varit lätt. Se, lyssna, trösta, men egentligen inte kunna göra särskilt mycket. Frustration. I måndags var ett slags kulmen. E var döless på situationen och helt slut om hon så bara skulle gå på toa. Jag gick och lade mig men tankarna virvlade runt. Löwenströmska nästa fredag morgon halv sju. Hur ska vi ens ta oss ner till bilen? Jag gick upp igen och vi pratade en kort stund. E hade tänkt samma tanke. Vad gör man - beställer ambulans? Vi bestämde oss för att höra av oss till sjukhuset för råd om det inte blev bättre.

På tisdagen vände det. Min hustru mådde plötsligt bättre än på flera veckor. Om det var någon medicin som tog effekt efter några veckors behandling eller om diskbråcket tyckte att det hade plågat sitt offer tillräckligt vet vi inte. Själv tror jag att det var åsynen av rullatorn.

Sedan dess har E börjat ta igen sin förlorade sömn. I förra veckan då jag stängde av min väckarklocka på morgonen och vände mig om för att sova några minuter till var det i allmänhet någon i sängen bredvid som satt och stirrade på mig. Nu ligger hon och sover så gott, utan extra kuddar.

Det är sex dagar kvar till operation. Nu kan man verkligen säga att vi ser ljuset i slutet av tunneln.

Aprilväder

2010-04-05T12:06:00.001+02:00

Men vad är nu detta...

Joggingtur

2010-04-04T14:12:00.001+02:00

Igår var jag ut på en liten shoppingrunda. Jag köpte: solglasögon av typen clip-on att ha över mina vanliga glasögon när jag kör bil; en duschpall till E, eftersom diskbråcket gör att hon har svårt att stå längre stunder; ett par skor till mig att ut och springa i; en stor påse påskgodis; present till E:s födelsedag; samt tre krukor med påskliljor. På kvällen åt vi lammstek, couscoussallad, tsatsiki och fyllda ägghalvor.

Nu har jag och V precis varit ut och sprungit för första gången. Jag har bättre kondis än hon, men så har jag ju konditionstränat en del under vintern. Nu var det första gången på många år som jag sprang ett par kilometer på riktigt, och jag var nyfiken på hur mina fötter skulle reagera. Det gick riktigt bra, med hjälp av de nya stötdämpande skorna och säkert med hjälp av vinterns inomhusträning. Vi joggade mesta biten, och det var inga problem. Sista biten hem tog vi ut stegen lite mer och sprang. Då kändes påfrestningen direkt i fötter och fotleder. Men jag är säker på att det här kommer att gå bra. Jag tänker skaffa några par bra strumpor för extra stöd.

Rundtur i Google Suggest

2010-04-02T12:23:00.000+02:00

Då man börjar skriva en sökning i Google fälls en ruta ner, med upp till tio förslag. Google Suggest kallas funktionen. Jag har roat mig med att se vad google.se föreslår efter bara ett tecken.

Nedan följer första förslaget för varje tecken på tangentbordet där det finns förslag, och så några hedersomnämnanden för förslag längre ner i tio-listan. Spridningen är förvånansvärt stor, och speglar rätt väl vad folk använder nätet till. Ja, bortsett från att inga sextermer förekommer i resultatet. Nästan.

a
Google föreslår: aftonbladet
Aftonbladet satsade tidigt på nätet och har behållt sitt försprång.

b
Google föreslår: blocket
Köp- och säljmarknad. Sveriges tredje populäraste sökord förra året. Min hustrus överlägset populäraste sajt. Hon köper sällan något.

Blondinbella är tia, klart slagen av bolibompa.

c
Google föreslår: cdon
Musik och DVD-film för folk som föredrar att betala för sig. Se även under p.

d
Google föreslår: dn
Sveriges största “riktiga” nyhetssajt. Jag har haft papperstidningen sedan 20 år tillbaka och är partisk. Fast om man googlar på nyheter kommer DN före Aftonbladet.

e
Google föreslår: eniro
Söksajt för telefonnummer, kartor med mera.

f
Google föreslår: facebook
Sveriges populäraste sökord 2009. Inget tyder på att den skulle ha tappat i popularitet.

g
Google föreslår: google translate
Google är kloka nog att inte föreslå google, även om det enligt Google själva är Sveriges fjärde vanligaste sökning. Men envisas man med att söka på google är första träffen Google.

h
Google föreslår: hitta.se
Helt OK sajt, hårt trängd mellan å ena sidan Eniro, å andra sidan Google Maps.

i
Google föreslår: ikea
En liten överraskning för mig, men så är jag inte heller särskilt förtjust i IKEA.

j
Google föreslår: jysk
En annan överraskning. Konkurrensen på bokstaven j är väl inte så hård och kommer närmast från onlinespel-sajten jesper.nu.

k
Google föreslår: kissie
Följt av kissie blogg, kenza och katrin zytomierskas blogg. Bokstaven k är ett Mekka för ... bloggintresserade, eller vad man ska kalla det.

Googles utdrag från www.kissies.se:

Kissies.se · Sid · Steffi · Nu ska det förstoras läppar och kinder! ;) · Kan det vara mina nya bhar..? Idag MÅSTE jag färga håret. ...

l
Google föreslår: lexikon
Går man till första länken kommer man till Lexin, som ärligt talat inte är något vidare. För engelska tror jag att tyda.se är ett bättre val.

För bevisexempel letar jag på DN:s kultursida och hittar på måfå uttrycket tygellös ögonfröjd. Tyda.se klarar att översätta bägge orden till engelska och Lexin inget av dem. VSB.

m
Google föreslår: msn
Microsofts portal, förinställd startsida i den förinställerade webbläsaren Internet Explorer i det förinstallerade operativsystemet Windows.

På nionde plats: myspace, på väg ut.

n
Google föreslår: nordea
Bank.

På tionde plats: nyårsmeny (!)

o
Google föreslår: onoff
Elektronik och vitvaror.

På fjärde plats: os 2010. Det är tydligen viss eftersläpning på förslagen.

p
Google föreslår: piratebay
För folk som föredrar att inte betala för sig.

Som tvåa och trea på p ligger konkurrenterna pricerunner och prisjakt. Jag föredrar den senare.

q
Google föreslår: qx
Sveriges största gaysajt.

r
Google föreslår: recept.nu
Ett bra domännamn är mycket värt, och visst hittar man en hel del recept där. Själv tycker jag att sajten är otroligt plottrig och rörig.

s
Google föreslår: spotify
Strömmad musik över Internet.

t
Google föreslår: translate
Ytterligare ett exempel på efterfrågan på översättningar. Tradera låg först under 2009, men translate har gått om.

u
Google föreslår: utorrent
Egentligen heter sajten µTorrent (micro-Torrent). På andra plats ligger undertexter, bra att ha efter att man har tankat ner sin olagliga film med µTorrent från Pirate Bay.

v
Google föreslår: voddler
Video on demand. Efterfrågan på lagliga alternativ är stor. Den närmaste tiden får utvisa hur det går för Voddler.

w
Google föreslår: wikipedia
Den fria encyklopedin.

Bland övriga förslag finns www.youtube.com, www.blocket.se och www.facebook.com. Det är tydligen många som skriver in addressen i fel fält och dessutom tror att varje webbadress måste börja med www.

x
Google föreslår: xbox 360
TV-spelskonsol.

y
Google föreslår: youtube
Videoklipp.

På en hedrande tredjeplats ligger vädersajten yr.no.

z
Google föreslår: zoovillage
Klädbutik.

Zlatan Ibrahimovic ligger på åttonde plats.

å
Google föreslår: åhlens
Varuhus.

På sjätte plats: ångest.

ä
Google föreslår: ägglossningskalender (!)
Ett tecken i tiden? Många vill planera sitt liv i detalj, inklusive barnafödande. Och ökande ålder för förstföderskor innebär minskad fertilitet.

Bokstaven ä är också för de hungriga: äppelpaj, äggtoddy, äggröra och äppelkaka finns alla i listan.

ö
Google föreslår: översättning
Väntat, efter google translate, lexikon och translate.

&
Google föreslår: &nbsp
  är HTML-kod för “non-breaking space”.

@
Google föreslår: @live.se
Microsofts epostdomän som lanserades 2007.

På tredje plats: @tt slöjda, en sajt om hemslöjd som stavar sig så.

_
Google föreslår: _server
För PHP-programmerare.

£
Google föreslår: £ valuta
Inga överraskningar där.

§
Google föreslår: § 12 hem
Syftar på §12 i polislagen. Paragraf 12-hem är behandlingshem för ungdomar som behöver stå under särskild uppsyn.

0
Google föreslår: 0771 nummer kostnad
Svar: det är lokal samtalstaxa för 0771-nummer.

½
Google föreslår: 1/28 hos mig
Inte “en tjugoåttondel hos mig”, utan Halv åtta hos mig. Matlagningsprogram.

På sjätte plats hittar vi 1/2 a second before tsunami. Det visar sig vara en bild som spreds på nätet efter tsunamin. Bilden sägs visa hur vattenmassorna är på väg att uppsluka Sumatra. Men det är en hoax, alltså fejkad bild.

1
Google föreslår: 1177
Tidigare sjukvårdsrådgivningen.se. Högst seriös sajt.

2
Google föreslår: 2012
Film av regissören Roland Emmerich, närmast synonym med begreppet blockbuster.

3
Google föreslår: 30 seconds to mars
Amerikanskt rockband.

På fjärde plats ligger 3arabtv. “3arabTV.com is the place to watch Arabic TV, Programs, Movies, Series, Clips listen to Radio and play game.”

4
Google föreslår: 4chan
Bildforum.

5
Google föreslår: 500 days of summer
Romantiska komedier är inte riktigt min grej. Men ser man på, jag känner faktiskt igen Joseph Gordon-Levitt i huvudrollen från Tredje klotet från solen. Och så är Reid från Criminal Minds med (Matthew Gray Gubler), V:s stora favorit.

På tredje plats ligger 50 öringar försvinner. En storstöld i Feskekörka?

Sjua är 50-öringen avskaffas. 30 september är det äntligen dags.

6
Google föreslår: 6rb
Arabisk musik.

Redan på andra plats hittar vi 69 an. För ett ögonblick har Google slappnat i sin vaksamhet. :-)

7
Google föreslår: 7zip
Komprimeringsprogram.

8
Google föreslår: 8 sidor
Lättlästa nyheter.

9
Google föreslår: 90210
Fristående fortsättning på TV-serien Beverly Hills 90210, som gick på 90-talet.

På plats 9 under siffran 9 hittar vi 99 luftballons lyrics. Singeletta 1983. Ett av de få exemplen på framgångsrik tysk musik på tyska sedan typ ... Wagner?

Ingen fisk för mig

2010-03-31T21:47:00.000+02:00

Jobba fyra dagar, ledig fyra dagar, jobba fyra dagar ... det skulle jag kunna vänja mig vid.

Idag satt jag över extra länge så att familjen skulle få äta fisk utan mig. Jag är allergisk mot fisk och har inte någon lust att befinna mig i samma lägenhet då de lagar ugnsbakad lax med creme fraiche- och grönsakstäcke. Lukten är kväljande för mig. Så jag kom hem vid halv åtta. Eftersom jag hade ätit en stadig lunch blev en ostomelett med knäckemacka till alldeles lagom som kvällsmat.

Nu väljer jag att betrakta det som torsdag, vilket betyder att det strax är dags för veckans injektion. Jag sitter här och gäspar - bäst att ta den innan jag somnar.

På Löwet

2010-03-29T20:31:00.000+02:00

När såväl skyltar som omgivning visade att vi lämnade stadsbebyggelsen trodde vi att vi var på fel väg. Jag tog till och med in på en avtagsväg för att vända och åka tillbaka, men då dök en Sjukhus-vägskylt upp och visade att vi faktiskt skulle fortsätta ut i spenaten. Till slut kom vi fram till det avsides liggande Löwenströmska sjukhuset, några kilometer norr om Upplands Väsby. Där finns ett antal specialistmottagningar, bland annat Stockholm Spine Center. Det är långt till Upplands Väsby, så E hade åkt till Kista och mött mig, varefter vi åkte bil tillsammans till sjukhuset.

Vi hamnade så småningom i ett väntrum som var välförsett med fruktkorg, påskgodis, vattendispenser, kaffeautomat och dagstidningar. E fick komma in på utsatt tid och sedan fick jag vänta och vänta. Hon kom ut och fyllde i en hälsoblankett, sedan försvann hon in igen och jag återgick till att vänta. Till slut hade jag läst ut City, Metro och SvD, druckit mineralvatten samt ätit en banan. Påskgodiset och kaffet hade jag lyckats stå emot.

Väntan lönade sig: när besöket var över hade hon träffat såväl ortoped som narkosläkare. Och tid för operation är inbokad, om mindre än fyra veckor! Det var mer än vad vi hade hoppats på.

Nedsläckt

2010-03-28T20:26:00.000+02:00

Vi “firade” Jordtimmen igår. Eller manifesterade, eller vad man ska kalla det. Jag är lite kluven. Det är rätt larvigt egentligen. Människor i 126 länder släckte ljuset under en timme för att visa sitt stöd för klimatet. (Länk) Jodå, visst stöder jag klimatet. Men hör ni hur dumt det låter? :-)

Hemsidan säger uttryckligen att Earth Hour inte är en energisparkampanj. Tja, det är onekligen dit associationerna går. Dessutom får nedsläckningen mig att fundera på hur man skulle klara sig i en krissituation, när all el är utslagen. Men det är som sagt irrelevanta funderingar.

Nå i alla fall - vi släckte ned, och sedan satt vi och myste i mörkret med stearinljus, medan jag högläste valda delar ur Sagor För Barn Över 18 År (som inte innehåller Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, vad än Wikipedia påstår. Åtminstone inte upplagan från 1966.)

Finns det något mellanting?

2010-03-27T16:06:00.001+01:00

På måndag bär det av till doktorn. Det är inte jag som ska dit, utan E ska äntligen få komma till ortopedmottagningen på Löwenströmska, som ska vara duktiga på den sortens åkommor. Vi väntar oss inget annat än att de placerar henne i operationskön, och så får vi hoppas att den kön inte är för lång.

Vi har inte bokat någon semesterresa i år, eller någon annan resa för den delen. Just nu är rollerna omvända: jag har en lätt släng av MS, och hon är nästintill invalid. Jag ser fram emot att gå tillbaks till det normala - det är jag som är kroniskt sjuk i den här familjen... :-)

Det är förresten fortfarande en märklig känsla att fylla i hälsodeklarationer nuförtiden. Förr var det bara att kryssa alla rutor i Nej-kolumnen. (Utom möjligtvis allergier, men det räknas inte riktigt.) Den enda frågan som man ska svara ja på är Anser Du Dig för närvarande fullt frisk? Jag kan inte gärna kryssa i Ja på den numera. Men det som känns konstigt är att om man inte är frisk, så är man sjuk. Eller finns det något mellanting?

Idag var jag på gymmet och fick ett nytt träningsprogram, med en massa nya övningar. Efter det körde jag ett 45 minuter långt konditionspass. Imorgon kommer jag att linka omkring och bekanta mig med en massa muskler som jag inte visste att jag hade. Jag är nöjd med mig själv.

Dagens lunch

2010-03-22T20:51:00.001+01:00

Nyckelhålsalternativet lät väl spännande?

Andra godbitar i veckan
Tisdag
Nyckelhål: Ugnsstekt havskattfilé med västkuströra
Roasted catfish fillet of west coast move

Onsdag
Dagens: Äggstekt långafilé med sause vert och kokt potatis
Fried eggs with long file, saus vert and boiled potatoes

http://ericofood.gastrogate.com/page/3

Svenska tankar

2010-03-20T15:20:00.001+01:00

Ibland är jag lite avundsjuk på våra nordiska grannländer. Ta Norge till exempel. Visst skulle man vilja vara norrman? Medan den svenska välfärden har urholkats alltsedan 70-talet, har Norge gått i motsatt riktning tack vare sina naturtillgångar. Norrmän är glada och hurtiga, går på tur, har fantastiska idrottsframgångar och vann Eurovision Song Contest.

Fast egentligen är inte svenskarnas drömland Norge - det är Danmark. Åtminstone är det dit vi helst åker. Ända sedan jag var liten och gjorde ett magiskt besök i Legoland, har Danmark haft ett särskilt skimmer. Senare, då jag gick i nian, åkte klassen till Köpenhamn. Vi gick på Tivoli, och jag var full för första gången. Vilken frihet vi kände i Danmark. Danskarna är öppna och gemytliga, inte alls som vi inskränkta svenskar.

Fast något som den svenska naturen, det har de ju inte. Danmark är lite för platt och blåsigt, med sand som rinner ut i havet. Och den överdrivet liberala synen på sex är inget för oss. Nej, tacka vet jag Finland. Vad har vi som inte de har? Men kronan på verket, det är den finska bastukulturen. I Finland finns i snitt en bastu per hushåll. När jag sitter i den tomma, stekheta bastun på gymmet efter träningen och stänker vatten på stenarna önskar jag för ett ögonblick att jag var född i Finland.

Island går bort - med tanke på att allt jag vet om Island har jag lärt mig från filmen Korpen flyger. -Tungur knivur!

Varje år

2010-03-20T13:18:00.000+01:00

Om man kan kliva ur bilen och gå över parkeringen i bara skjortärmarna, då är det vår. Idag har vi den första riktiga vårdagen. Det känns lika fantastiskt varje år. Jag har firat genom att åka till Kista och träna, ett sånt där riktigt långt pass. Det känns inte dumt det heller.

Inte så lätt som det låter

2010-03-18T21:11:00.001+01:00

Som ni märker skriver jag inte mycket i veckorna. Jobbet är rätt bra, men... det går åt för mycket energi. Jag skulle inte ha något emot att jobba mindre. Den tiden kommer kanske vare sig jag vill eller inte, men det är nog ett antal år dit.

Jag försöker räkna ut hur mycket jag har jobbat den här veckan. Jag får inte betalt för övertid och rapporterar inte tid, så jag har inte hundraprocentig koll på hur många timmar jag jobbar. Det betyder förstås att jag jobbar mer än vad jag har betalt för. Det är ingen som kräver eller förväntar sig det, men är man plikttrogen så är man.

Jag gjorde ett överslag på den här veckan. Enligt det har jag jobbat 33 timmar och trekvart hittills. Det betyder att jag har fem timmar kvar. Eftersom jag är tidigt på jobbet borde jag alltså gå hem vid lunch imorgon. Inte så lätt som det låter.

Arbetsrätt

2010-03-15T19:45:00.002+01:00

E visade mig en gammal dom i Arbetsdomstolen, som var rätt intressant.

AD 2005 nr 32

En arbetstagare som fått diagnosen multipel skleros blev uppsagd drygt tre månader efter det att arbetsgivaren fått kännedom om sjukdomen. Arbetsgivaren gjorde gällande att det förelåg arbetsbrist och undantog innan turordningen fastställdes två anställda som enligt vad arbetsgivaren angav var av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Fråga om uppsägningen vidtagits i strid mot anställningsskyddslagen och lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder.

Sammanfattning:

M.K. anställdes den 1 mars 2002 som projektledare hos bolaget. I slutet av september 2003 insjuknade M.K. Han blev sjukskriven den 2 oktober 2003 och fick efter en kortare sjukhusvistelse diagnosen multipel skleros. Vid ett möte den 10 oktober informerade M.K. företrädare för bolaget samt övrig personal om sin sjukdom. Den 16 januari 2004 sades M.K. upp. Som skäl för uppsägningen angav bolaget arbetsbrist.

Jag kan i och för sig ha en viss förståelse för att företaget gör ett försök att bli av med killen. När en anställd drabbas av en sjukdom som gör att han blir borta några veckor på heltid och sedan blir sjukskriven på deltid, är det nog inte lätt för ett företag med sex-sju anställda att ta sitt fulla arbetsgivaransvar. (Därmed inte sagt att företaget gör rätt.) Dock tror jag att långtifrån alla små företag skulle agera som företaget i domen gjorde.

Jag har fortfarande inte sagt något på mitt jobb om min diagnos, men jag känner mig rätt trygg för den stund då det blir dags. Det är skillnad på små och stora företag. En “besvärlig” anställd kan bli en tung börda för ett litet företag. På ett stort företag har man mycket mer att förlora på att inte skydda sina anställda i svåra lägen. Men visst blir man lite fundersam.

Eftersom ni antagligen inte orkar läsa hela domen, kan jag avslöja att killen med MS fick rätt. Arbetsgivaren dömdes att betala skadestånd.

Missbruk

2010-03-14T22:56:00.000+01:00

Jag såg Kalla fakta på TV4, som handlade om kokainmissbruk på krogen. Programmet finns på TV4 Play.

Vid cirka 14:25 får man se ett klipp från en informationsfilm, där det beskrivs hur man känner igen en knarkare.

Det är det här de letar efter: uppspärrade ögon, spända käkmuskler och kramper, särskilt i fingrarna.

Och så gör personen i filmen exakt som jag brukar göra med vänster hand där min känsel är lite nedsatt sedan två år: omväxlande knyter och spärrar ut handen, och gnider fingrarna mot varandra.

Slemhinnor och läppar blir också uttorkade, och påverkade personer får en allmänt hög aktivitet.

(Personen i filmen gnider sig runt mun och läppar. Tungan far runt i munnen.)

Jag har ofta problem med torr hud, inte minst på vintern, och inte minst runt munnen. Dessutom har jag eksem (till exempel i armvecken) och har svårt att låta bli att klia mig.

Fattas bara att det börjar rycka runt ögonen, så kommer väl narkotikapolisen direkt.

Schlagerelände

2010-03-13T19:18:00.000+01:00

Nåt skit är det som har satt sig i vänsterhanden, och jag har varit ovanligt trött de senaste dagarna. Fast det är inte så att jag skulle kalla det ett skov. Även om min trötthet inte är i närheten av riktig fatigue så hoppas jag att den ger med sig till veckan som kommer.

Ikväll är det melodifestival. Dotter 1 ska iväg och titta på eländet tillsammans med kompisar, och resten av familjen kommer snart att slå sig ner i soffan för att titta. Men vi har nyss fått en laddning av DVD-skivor från CDON, så jag tänker förskansa mig i döttrarnas rum med ett glas vin och en gammal film.

Lätt släng

2010-03-12T15:03:00.000+01:00

Min semestervecka går mot sitt slut, och jag har lyckats koppla ifrån jobbet rätt väl. Det har inte känts som “riktig” semester, bara som en parentes i jobbandet men det har varit skönt att vara ledig.

Däremot vet jag inte om jag är särskilt mycket mer utvilad. För ett par timmar sedan då satt jag i soffan och läste började kroppen signalera att den bara ville packa ihop och gå och lägga sig. Om jag bara hade fått ett par timmars nattsömn vore det förståeligt, men jag hade fått mina nio timmar och borde inte vara sömnig på ett bra tag. Men det var inte värt att streta emot, så jag lade mig på sängen och vaknade först två timmar senare.

Vem som helst kan väl bli lite dåsig på eftermiddagen, men man håller i allmänhet i gång så pass på jobbet att man inte förleds att nicka till. Det är inte lätt att veta vad man ska tro. Om jag inte visste bättre skulle jag inbilla mig att jag hade fått en lätt släng av MS.

Jävla curlingföräldrar

2010-03-11T22:06:00.000+01:00

Jag och min hustru är dåliga föräldrar.

Egentligen tycker jag inte att vi är dåliga föräldrar, långtifrån. Våra barn sköter sig i skolan, har goda betyg, är väluppfostrade och artiga, har ännu inte börjat röka eller dricka och har gott om kompisar. Jag tycker att vi har gjort vår del för att fostra dem till goda samhällsmedborgare.

Däremot är vi inte särskilt förtjusta i att gå på föräldramöten. Vi engagerar oss inte mer än vi måste i diverse föräldragrupper, och vi lägger oss sällan i hur lärarna sköter sitt jobb. Och då känns det som att man ska ha lite dåligt samvete för det.

Idag var jag trots allt på föräldramöte i V:s skola. Vissa av föräldrarna i den skolan är osedvanligt engagerade, och jag får alltid en känsla av att några av dem tittar snett på en när man dyker upp. Man förväntas nämligen vara lika engagerad som de. Men jag står fast vid att det jobb vi har lagt ner på att fostra våra barn väger mycket tyngre och är mycket viktigare än hur pass ofta man höjer upp sin röst på föräldramötena.

På kvällens möte tog klassens mentor upp frågan om elevernas läxläsning. Hon och några av klassens lärare ville genom henne framföra att det var alltför många som slarvade med läxorna och inte lämnade in uppgifter i tid. Reaktionen blev inte alls vad jag hade väntat mig. Istället för att ta in budskapet och framföra det till barnen var det flera föräldrar som vände på steken. Så här lät det:

Lärarna är otydliga om vilka läxor som gäller.
Barnen har så många läxor samtidigt. Kan inte lärarna prata med varandra om det och samordna bättre?
Häromdagen hade klassen prov i både svenska och matte, samma dag. Det är jobbigt.
Barnen har så mycket i huvudet, det är svårt för dem.
Läxorna borde läggas upp på skolwebben, så att vi föräldrar kan ta del av det.
etc.

Det är alltså åttondeklassare vi pratar om, som är fullt kapabla att skriva upp saker i sin kalender, fullt kapabla att fråga om något är otydligt, fullt kapabla att säga ifrån om det blir för mycket läxor på en gång. Och det är alltså skola vi pratar om, där det inte torde komma som någon överraskning att prov och läxor ingår i paketet. Man skulle ha kunnat tro att de föräldrar som yttrade sig inte har gått i skolan själv.

Jävla curlingföräldrar.

2-årsjubileum

2010-03-10T16:47:00.001+01:00

Idag för två år sedan fick jag en konstig känsla i vänster kroppshalva. Sedan tog det bara ett par månader innan jag fick min diagnos, svart på vitt. Därefter har följt tider av oro, distans, acceptans, identifikation, trivialisering, frustration, allvar och optimism. Det känns som om det har gått mycket längre tid än två år.

Just nu råder optimism. När jag blickar framåt ser jag inga direkt mörka moln på himlen, även om framtiden alltid kommer att vara lika osäker som en 10-dygns väderprognos. Men jag oroar mig betydligt mindre, framför allt för det som jag ändå inte kan påverka.

Det har faktiskt varit två bra år. Så det enda rätta att göra idag är att fira!

Avvägning

2010-03-08T20:56:00.000+01:00

Jag tränade igår. Trots att det inte var OS lyckades jag överträffa förra veckans prestation med ytterligare fem minuter på cross-trainern.

Nu är det inget självändamål att överträffa sig själv vid varje träningspass. Det var något jag lärde mig förra våren, då träningen till slut blev en börda. Visst kan det vara spännande att sätta upp ett mål för sig själv, till exempel “nu ska jag öka tiden på cross-trainern till 20 minuter”. Och det känns bra att klara det. Men det är inte OS jag tränar för, jag tränar för att få bättre kondition och må bättre. Det är en svår avvägning: till viss del måste jag tvinga mig själv att gå och träna, och jag måste sikta någonstans. Men sätter jag upp för höga mål slutar det med att jag ger upp.

Kvinnodagen och MS

2010-03-07T19:27:00.006+01:00

DN Söndag har ett antal intervjuer med anledning av internationella kvinnodagen imorgon (fast varför har de hamnat under avdelningen VALET 2010?). Mest anmärkningsvärd är intervjun med den ensamstående amerikanska mamman, men jag borde väl inte förvånas längre. USA har länge varit ett föregångsland på vissa områden, och ett avskräckande exempel på andra.

Jag hajade till ett par gånger under intervjun med Lisen Molin, frånskild naprapat från Örebro och halvtidssjukskriven på grund av MS.

Får kvinnor samma rätt till sjukvård som män i Sverige, tycker du?
– Jag tror att det forskas betydligt mer på manliga sjukdomar än på kvinnliga. Jag tror också att kvinnor överdoseras. Jag får bromsmedicin mot min ms. Trots att jag bara väger 55 kilo får jag samma dos som en man som väger 100 kilo.

Hoppsan - jag aldrig tänkt på att det skulle kunna vara så. Men det är ett ganska förvånande uttalande - skulle forskningen och sjukvården verkligen göra sådana felbedömningar, inte minst när det gäller en sjukdom som drabbar kvinnor oftare än män?

Det är kanske jag som får för liten dos? ;-)

Hur ser du på framtiden?
– Min sjukdom kan ta en annan vändning och jag kan vara döende om ett år, men om jag tänker på det blir jag knäpp. Däremot tror jag på min egen förmåga. Jag har Ninni och måste ro det här iland.

Jag vill bara påminna den som läser detta att även om MS är en kronisk sjukdom (det finns alltså inget botemedel) så är det inte en dödlig sjukdom. Utan att veta något om Lisen Molins speciella fall så tror jag att om hon skottar snö och jobbar halvtid idag så kommer hon knappast att dö av MS-relaterade komplikationer den närmaste tiden. Jag vill inte förringa hennes situation, men jag får nästan hoppas att det var sagt med glimten i ögat.

Grodor

2010-03-07T17:35:00.003+01:00

Grodor är ett av mina favoritgodis. Idag bland lösviktsgodiset såg jag orangea grodor. Grodor med mangosmak stod det. Jag tittade på de vanliga, gröna grodorna. Grodor med krusbärssmak.

Krusbärssmak! Har det alltid stått så? Jag har aldrig tänkt på att de skulle ha någon annan smak än typ ... grön.

SMS-hälsning

2010-03-05T20:16:00.000+01:00

Hej idag har jag åkt en svart backe! :? Från toppen! Känn er ägda! Igår bowlade jag sen på kvällen, nice. ;) har ni det bra? Puss på er alla, ha det bra. :* <3

V är på sportlov med en klasskompis familj. Låter som att hon har det bra. :-)

Lagarbete

2010-03-05T17:21:00.000+01:00

Igår kväll ringde det på mobilen. Jag hann inte svara. Men om det ringer vid den tiden och numret börjar med 91 brukar det betyda oråd. Så också denna gång. Jag loggade in, såg snart att det här klarar jag inte själv, och ringde därför en av mina närmsta kolleger. Efter någon minut bad jag honom kontakta några till i teamet och be alla att ansluta till “bryggan”. Vi har en ständigt öppen telefonkonferens dit vi kan ringa.

Inom några minuter är samtliga fem inne på telefonbryggan och inloggade på sina datorer. Vilket team jag jobbar i. Vilket engagemang, vilken handlingskraft och kreativitet som flödar när sådana här situationer uppstår. Ingen vill förstås bli uppringd utanför arbetstid, men blir vi det gör vi vårt absolut bästa. För att det ska fungera så bra är det en förutsättning att alla gillar sitt arbete. Och det märks att det är så.

Nu känns det helt okej att gå på en veckas semester.

Krämpor av olika slag

2010-03-04T19:13:00.000+01:00

Nu börjar till och med jag tycka att vintern kan få börja ge med sig. Inte så att jag klagar, för det tjänar inget till. Men det kommer att bli skönt när våren kommer.

Klagar gör jag däremot på den blåsa jag har fått i munnen. På sidan av tungan. Munblåsor är för jävliga. De försvinner ju av sig själva, men det är jobbigt under tiden.

Imorgon går jag på en veckas semester. Det kan jag behöva. Vi får se om vi åker iväg. Jag tror nog att jag klarar av det även med munblåsa och allt, men med hustruns diskbråck är det ju lite värre. Oavsett vilket så ska det bli skönt att vara ledig.

I bilen

2010-03-02T20:40:00.000+01:00

Jag har ett favoritrum, och det är bilen. Där kan jag lyssna på vilken musik jag vill, hur högt jag vill, och sjunga med om jag vill utan att störa någon. Eller så kan jag lyssna på radio. Ibland vill jag inte lyssna på något alls, utan vill ha det fritt från andra ljud än motorn och trafiken.

Jag jobbade på ICA i nästan två år. Hela upplevelsen kändes då, och känns än idag, främmande. Jag befann mig i en miljö där jag inte alls passade in. Det var en fråga om överlevnad. Men jag gjorde hela tiden mitt yttersta för att göra ett så bra jobb som möjligt. Ofta började jag sju på morgnarna, och bilfärden dit tog 10 minuter. Den korta tiden i bilen var ett slags andningshål, där jag kunde fly undan under en kort stund till musikens värld - min musik. Sedan parkerade jag, tog ett ögonblick för att fokusera, och så gick jag in och satte igång.

I julklapp fick jag nyligen min första ljudbok. Jag tänkte att det kunde vara något för bilen när jag ändå tillbringar en bra stund varje dag i densamma, och hade önskat mig det. Inte någon speciell bok, utan helst något jag inte kände till. Så i början av året hörde jag på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Ett slags svenskt hopkok på Åsa-Nisse, Forrest Gump och Reservoir Dogs. Det var en riktig rövarhistoria, men ganska underhållande. Uppläsning av Björn Granath, som jag hade höga förväntningar på vilka till en början infriades. Fast efter ett tag blev hans röst allt raspigare och raspigare, och uppemot skiva åtta eller så började det bli plågsamt. Sedan tog han sig på slutet. Han börjar väl bli lite till åren han också.

När jag hittade Göran Perssons memoarer på bokrea tyckte jag att den var värd att testa härnäst. Den skulle jag aldrig ha köpt i bokform, men den kan nog funka som ljudbok, i synnerhet med författaren som uppläsare. Man får väl hoppas att hans röst håller i 14 skivor. Jag har väl aldrig varit någon stor Persson-beundrare men det är ju ett slags samtidsdokument, och jag har trots allt alltid röstat på karln.

Olympiskt träningspass

2010-02-28T16:57:00.001+01:00

Efter att under lördagsmorgonen snopet ha konstaterat att jag hade missat den mirakulösa vändningen i curlingfinalen genom att gå och lägga mig efter omgång 9, packade jag väskan med handduk och träningskläder och körde till gymmet. Vid ombyggnaden förra året sattes det upp fem TV-skärmar som man kan titta på medan man crosstrainar, motionscyklar eller kutar på löpbandet. Och på en av skärmarna visades - curlingfinalen, som var i omgång sju eller åtta. Så jag värmde upp i fem minuter och gick sedan ner och körde mitt styrkepass på cirka 20 minuter. Nu kunde jag köra lite crosstrainer och se slutet av matchen!

Styrkepasset var otroligt utmattande och crosstrainer efter det är för jävla jobbigt, men jag ställde in tiden på en kvart och körde på, medan jag tittade på omgång tio. När tiden hade gått ut var curlingen i slutet av omgång 10. Jag avbröt och pustade ut. Men jag ville ju se extraomgången också. Motionscykel kanske inte är lika jobbigt som crosstrainer? Ja, rätt vad det var så hade jag cyklat i 20 minuter, medan jag såg färdigt matchen.

Det är det bästa pass jag har kört sedan jag tog upp träningen för knappt ett år sedan, och det kändes fantastiskt. Men vad ska jag titta på nästa gång? Det lär ju inte visas något lika spännande på TV då. Hm, visst finns det små skärmar som man kan ha med sig och titta på film till exempel? Det kanske vore något.

Bortgjord

2010-02-28T11:08:00.001+01:00

Jag gjorde bort mig igår. Natten mot igår, närmare bestämt. Damernas curlingfinal började vid midnatt, och jag och R tittade en stund. Spelet gick rätt bra. Efter ett par omgångar gick R och lade sig, och strax efter gick E till sängs. Jag var rejält trött men hade jag sett så här långt ville jag se hur det slutade. Nu hamnade Sverige i underläge, och så gjorde de till råga på allt en rejäl miss i omgång 9. “Ajajajajaj, det där var matchen, kan jag säga” utbrister kommentator Katarina Hultling. Jag kunde bara hålla med, så jag gick och lade mig. Doh!

MS-tidning

2010-02-28T10:49:00.000+01:00

Jag fick en MS-tidning häromdagen som heter MSsidan.se. Prenumeration är gratis, gå in på mssidan.se. Tidningen är förvillande lik MS-magasinet som också ges ut av ett läkemedelsföretag. Ofta är det en repetition av fakta som jag redan känner till, varvat med ett och annat livsöde, och så lite försiktigt presenterad rapportering från forskningens område. Men jag tycker att det är en stunds hygglig läsning, och ibland dyker det upp någon ny vinkel som jag inte har läst om eller tänkt på förut.

Jag tycker väl kanske att man borde vara lite försiktigare med begreppet benign MS. Benign betyder godartad. Om man har lindriga eller inga symptom sådär en 10 år efter första skovet kan det klassas som benign MS - men då kommer en del av patienterna i alla fall att så småningom gå över i sekundär-progressiva fasen. Och det är ju inte så godartat. Låter som lite av falska förhoppningar. Nåja, jag har ju 8 år kvar innan det blir aktuellt.

Allmänheten tycker till

2010-02-27T11:20:00.000+01:00

Arbetsmiljöverket har föreslagit att ungas arbetstid ska begränsas till 8 timmar om dagen och 40 timmar i veckan. Och då räknar man in såväl skoltid som ideellt arbete. Kritiken växer nu mot förslaget. Arbetsmiljöverkets chefsjurist säger att man tar åt sig av kritiken.

- Det är klart att det påverkar oss vad allmänheten tycker, erkänner hon, och vi tar till oss kritiken och får se hur vi ska gå vidare.

Ja, om det kan påverka så kan jag berätta vad jag tycker i min egenskap av allmänhet: det låter som ett synnerligen illa genomtänkt förslag. Finns det någon som gynnas av förslaget? Var finns de hårt exploaterade skolungdomarna som nu är tacksamma för att räddas undan slavdriveriet i kassan på ICA? Var finns de föräldrar som säger att nu får det vara nog, när deras tonåringar ledbrutna stapplar hem efter flera timmars utdelande av reklamblad?

Dryckesvanor

2010-02-25T17:21:00.000+01:00

Jag fick bassning igår av min hustru för mina dryckesvanor. Ojdå tänker ni, är det så illa? Låt mig förklara.

Om jag är törstig och ska ta lite att dricka, lite vatten från kranen till exempel så tar jag oftast inte ett glas ifrån köksskåpet. I allmänhet står det ett antal lätt begagnade glas på diskbänken och väntar på att bli diskade - det kan ha druckits vatten i dem, eller kanske läsk. Jag brukar ta det som ser renast ut. Och om jag ska ha kaffe eller te brukar jag ta någon lämplig kopp. Det är bra om någon har slagit lite vatten i den, fast jag är inte så kinkig. Lite intorkat kaffe är väl inte så farligt. Ni skulle se hur min kopp på jobbet ser ut ibland.

Se där hur jag drar mitt strå till stacken för miljön.

Kaos

2010-02-23T16:41:00.000+01:00

Okej. Jag har fortfarande inte inget emot snön som sådan, men däremot dess följder. Klarar inte samhället av snö och kyla? Det är ju inte första vintern vi har i Sverige.

Den här veckan har stora delar av tunnelbanans gröna och röda linjer inte varit trafikerade alls. Följderna av detta är oerhört omfattande, även om man inte åker tunnelbana. Igår morse åkte jag till jobbet som vanligt strax före sju. Det gick bra. Vid fem skulle jag åka hem. På väg ner genom rondellen vid Kista hörde jag trafikinformationen på Radio Stockholm och såg kön ut till Kymlingelänken. Inför utsikten att sitta minst en timme och antagligen mer i kö körde jag runt rondellen, tillbaks till jobbet och jobbade ett par timmar till. Vad ska man annars göra? Till slut åkte jag hem. Fortfarande runt halv åtta på kvällen var det köer kvar här och där.

Idag har det varit en upphackad dag. Ett par timmar hemma, sedan till jobbet efter rusningen, hem igen före rusningen fyra timmar senare och ett par timmar hemma. Imorgon åker jag till jobbet som vanligt, så det lär bli sent igen.

OS i skidbyte

2010-02-20T17:06:00.002+01:00

Allt försnack handlade om Charlotte Kalla inför dubbeljakten i OS, klassiskt 7,5 km + fristil 7,5 km. Kalla hade inte en chans. Men istället hängde Anna Haag med under större delen av loppet, verkade få nöja sig med den nesliga fjärdeplatsen men tog silver. Det hade vi inte väntat oss, och såna oväntade medaljer är extra roliga.

Kristin Størmer Steira från Norge samlade på fjärdeplatser i förra vinter-OS. Nu jublade hon efter målgången och vi tittare trodde liksom Steira att bronset var klart. De svenska TV-kommentatorerna var förblindade av Haags insats och nämnde inte den jämna bronsstriden med ett ord. Analyser och reflektioner har sin tid, och jag skulle föredra att man kommenterar det som faktiskt sker i rutan. Så till slut fick vi se målfotot, där Steira missade medalj än en gång. “Denne skuffelsen blir tung å komme over, sukker hun.” Jag hade verkligen unnat Steira en medalj, men hennes ben var inte långt nog.

BSoD

2010-02-19T09:53:00.000+01:00

Många av er är säkert bekanta med uttrycket blåskärm. Blue Screen of Death kallas det på engelska. Det är när operativsystemet får ett problem som är så allvarligt att det inte kan fortsätta. Jag förknippar det särskilt med Windows 98. Inte alls lika vanligt nuförtiden, tack och lov.

Men det behöver ju inte vara Windows. Har ni sett det på en TV-skärm förut? Leve digital-TV...

Oväntat ledig

2010-02-19T08:58:00.000+01:00

Jag är ledig idag. Det finns semesterdagar att ta ut och eftersom de hör till kategorin “förskottsemester” så går de inte att spara.

Visst, jag är inte tvungen att ta ut förskottssemester. Uttagen förskottssemesterskuld skrivs av efter fem år, om jag är anställd så länge. Annars blir jag återbetalningsskyldig. Men jag tänker stanna minst så länge; min meritlista är tillräckligt spretig som det är. Jag vill gärna att det står att jag har varit fem år på samma ställe och jobbat med rätt saker. Dessutom trivs jag på jobbet.

Så jag tar en dag här, en vecka där innan mars tar slut. Min chef reser aldrig några hinder, förutsatt att driften fungerar, vilket han litar på att vi sköter.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.
- Vad trevligt! svarar han. Hör med B bara att det är okej.
B är min närmaste kollega. Vi försöker att inte vara lediga samtidigt, annat än typ vid jul. Jag nämner det för honom för att höra om han har någon invändning.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.

- Vad trevligt! svarar han.

Så nu sitter jag här och känner mig oväntat ledig med huvudvärk och stela leder efter Avonexsprutan. Eller, ledvärken kan ju vara från Nautilus.

Blä

2010-02-18T16:51:00.002+01:00

Det är bra att vara frisk

2010-02-17T21:27:00.000+01:00

Min chef och jag promenerade tillbaks från lunchen idag, och gick förbi blodbussen som stod parkerad vid Kista Centrum. Vi kom in på ämnet, och han berättade så småningom om när han hade varit stamcellsdonator. Själva donationen av celler hade tagit fyra timmar, och han hade fått skriva på kontrakt om att när behandlingen väl hade påbörjats fick han inte dra sig ur (eftersom mottagaren samtidigt genomgår en behandling som slår ut immunförsvaret och är helt beroende av stamcellsdonationen). Han hade också fått göra en grundlig hälsokontroll. - Man får vara glad så länge man är frisk, tyckte min chef. Jag höll med, kände efter och kände mig ganska så frisk ändå.

Att äta semla

2010-02-16T19:57:00.000+01:00

Det blev ingen semmelenkät. Men nu kommer facit!

Man värmer mjölken. Sedan tar man en djup tallrik, lägger semlan däri och häller mjölk runtomkring, precis så mycket att semlan lyfter från botten. Nu tar man locket i ena nypan och äter upp det. Därefter strör man lite kanel på grädden, så att litegrann hamnar i mjölken. Slutligen äter man upp semlan och mjölken med sked.

Guld nummer 1

2010-02-15T19:53:00.000+01:00

Favoriten höll! Fantastiskt bra.

Blaskig start

2010-02-15T18:59:00.001+01:00

Kanadensaren Le Guellec hamnade i topp 6, så Christer Ulfbåge fick fel. (Hah, jag lyckades undvika att skriva Ostbåge den här gången också.) Jag har inte haft så höga förväntningar på det här OS:et så jag kan inte säga att jag är väldigt besviken, men det har inte varit en bra start. Det brukar tyvärr vara en fingervisning om hur det ska gå i fortsättningen. Om Charlotte Kalla vinner loppet som startar strax kan hon vända på trenden. Låt oss hoppas.

Skidskytte

2010-02-14T20:42:00.001+01:00

SVT:s Christer Ulfbåge kommenterar starten i herrarnas skidskytte:

Så stiger jublet inne på stadion, för nu är det kanadensiska hoppet på gång till start: Jean-Philippe Leguellec. Han har kört riktigt riktigt skapligt den här vintern, han har ... tre topp 13-placeringar, så får han till det med hemmapubliken i ryggen så ... visst kan det bli riktigt riktigt bra - men knappast topp 6.

(Ulfbåge skriver TV-historia genom som första kommentator någonsin använda antalet topp 13-placeringar som måttstock.)

Bisittaren Kalle Grenemark:

Nej, men det är klart att han ju säkert haft det här, den här tävlingen, eller, de här tävlingarna som kommer att gå av stapeln i Vancouver som sitt huvudmål i vinter. Han är säkert otroligt vässad formmässigt.

(Ja, och därmed har han ju en stor fördel mot resten av startfältet, som säkert har haft något helt annat än Olympiska spelen som huvudmål i vinter.)

Äsch

2010-02-14T19:02:00.000+01:00

Semmelenkäten är nedlagd, eftersom Bloggers enkätfunktion visade sig vara så jävla buggig. Plötsligt försvann flera av svaren. Sex personers röster blev totalt fyra röster. Jag beklagar.

Semmelenkät

2010-02-14T16:06:00.000+01:00

I veckan är det fettisdagen. Dags för en enkät: Hur föredrar du din semla? Eller fastlagsbulle, som en del säger.

Svara i spalten höger! Flera svar är tillåtna.

Tacokrydda

2010-02-14T11:42:00.000+01:00

Sådan här matjournalistik gillar jag: gör din egen tacokrydda (DN). Alla har vi väl köpt de där påsarna som ska blandas i köttfärsen, för 14:90 eller så. Själv ledsnade jag för ett par år sedan och började krydda tacofärsen själv med hyfsat resultat. Men jag gillar verkligen idén med en färdig hemmagjord kryddblandning, och tipset om maizena för att få till lite förtjockningseffekt verkar smart. Hm, nu blev jag sugen. Ska vi gissa att det blir taco någon gång i veckan?

Att ha ett mål underlättar

2010-02-13T15:56:00.000+01:00

Ni kanske undrar hur det har gått med träningen. Jag började faktiskt bloggen med att skriva om den. Sedan blev det tyst... Jag kom av mig i slutet av våren och kom sedan aldrig igång med träningen under 2009.

Det är bra att ha ett mål. I mitt fall handlar det om att kunna springa 5 kilometer i augusti. Det var ett antal femmannalag från mitt jobb som ställde upp i Bellmanstafetten förra året. I år vill jag vara med. För säkerhets skull “råkade” jag veckan före jul nämna det för avdelningens maraton-fantast, som några dagar senare skickade ut ett mail med överskriften Dags för nytt år och nya löften till alla på jobbet, där hon bland annat avslöjade mina planer på att dra ihop ett lag i år. Det gjorde hon förstås avsiktligt, så att jag inte kan backa ur. Och jag nämnde det förstås avsiktligt för henne av samma orsak, eftersom jag misstänkte att hon skulle hitta på något liknande.

Eftersom jag nu har satt lite press på mig själv var det lättare att komma igång med träningen igen efter nyår. Det känns så klart bra. (Särskilt efter träningspassen.) Jag har också testat att köra ett par pass på helgdagar, som till exempel idag. Mitt kort gäller bara på anläggningen i Kista, men då det inte är någon trafik att tala om en lördag tar det bara 20 minuter dit. Jättebra att träna på helgen. Ingen stress, lite folk.

Så snart snön smälter gäller det bara att skaffa ett par bra skor. Och dotter V har lovat att vi ska springa tillsammans. Tills dess går jag på Nautilus ett par gånger i veckan.

Ni kanske inte tycker att fem kilometer löpning är någon större bedrift. För all del, fast för något år sedan skulle jag aldrig ha vågat satsa på det. Men jag har börjat lära mig vad min vänsterfot tål. Jag trampar lättare snett med vänstern, så jag tror att den mår bra av träningen, och utmaningen.

Bra och dålig tajming

2010-02-12T16:29:00.002+01:00

Nästa vecka får vi besök på jobbet av en av våra indiska kolleger. Hon har sett fram emot att få se snö, så var nu solidariska och önska lite extra snö för hennes skull. Det ser lovande ut - väderprognosen utlovar strax under noll och en och annan snöflinga.

Vi började undra så smått när vi skulle få träffa vår dotters pojkvän - de blev ju tillsammans ett par veckor före jul. Nu är det kanske lika bra att det inte har blivit av. Hon går och våndas över att hon tänker göra slut i helgen. Taskig tajming, Alla Hjärtans Dag och allt! Om han har köpt något fint som han tänkte ge på söndag hoppas jag att han tog kvitto.

Mitt ben och jag

2010-02-11T21:29:00.000+01:00

På vägen hem hamnade jag bakom en bil med registreringsbokstäverna KKK. Om jag fick en sådan skylt skulle jag kräva att få byta.

Idag är det torsdag och jag gillar fortfarande inte sprutorna, men det känns som att det går bättre. Jag läste någonstans på webben - antagligen på en MS-sajt eller något läkemedelsföretags sajt - att man skulle klämma ihop området runt stickstället med ena handen innan man stack. Inget som min sköterska har tipsat om, men för mig hjälper det faktiskt. Det är säkert självsuggerering, men på det här sättet känns lårmuskeln mer mjuk och degig och därför lättare att sticka i. Och hela proceduren går mycket fortare nu när jag inte oroar mig så mycket.

Men, bara för att jag tänkte skriva det här så lyckades jag förstås sticka rakt i någon nerv nyss. Lite ryckningar kan jag stå ut med, men det här högg till i benet ordentligt och det gav sig inte. Det var så pass att jag inte tordes trycka av sprutan (fast den var helt inne i benet) utan drog ut den (inte en droppe blod) och bytte till andra benet. Det känns fortfarande som om någon har kickat till mig på högra låret. Shit happens.

Om vädret

2010-02-10T18:48:00.000+01:00

En sådan här vinter är det vanligt att man hör: - Kan det inte vara slut på det här snöandet snart!? Jag är trött på det här vädret. Har vi inte fått nog med snö och kyla i år? och så vidare. Om man då inte håller med betraktas man närmast som en överlöpare, som inte ställer upp för den allmänna åsikten.

Om detta har jag bara två saker att säga: 1) Det spelar ingen roll vad jag tycker om vädret, det blir inte annorlunda för det. 2) Jag gillar snö och kyla på vintern.

Man kan möjligtvis ha en åsikt om snöröjningen.

Kurvig fru

2010-02-09T16:37:00.000+01:00

Nattjobbet gick bra. Jag kom hem vid fem och lade mig. Sedan gick jag upp vid tolv och satte mig och jobbade ett par timmar. Jag känner mig fortfarande lite groggy. Dessutom är jag dagvill; jag trodde hela tiden att det är onsdag idag.

Min hustru har visserligen alltid varit kurvig, men nu har ordet fått en ny innebörd. Hennes ryggrad är krökt i sidled, skolios med andra ord. Det ser rätt läskigt ut även om jag har förstått att det inte är så ovanligt. Det preliminära beskedet från doktorn talar om diskbråck som kanske kräver operation. Hon ska dit imorgon för närmare besked.

Det känns som att det blir en orolig vår. Och oron blir inte mindre när någon annan än en själv är drabbad. Snarare tvärtom.

Gammal musik är bra

2010-02-08T17:35:00.000+01:00

Jag kom just hem. Om några timmar ska jag gå till jobbet. Servicefönster kallas det. Det betyder att vi stänger ner systemet för att utföra service. Lyckligtvis sker det inte så ofta, men när det sker, är det nattetid som gäller. Hoppas jag kan sova lite innan jag åker.

Jag fick Beatles-boxen som oväntad julklapp. Det var väl inte helt fel. Beatles är inte min generations musik, utan mina föräldrars, vilket betyder att jag har växt upp med den. Men den enda skivan som jag vet verkligen spelades mycket hemma är Sgt. Pepper, och jag tror också de båda samlingsalbumen som släpptes 1973. Men jag har aldrig hört hela deras produktion rakt igenom, och Beatles är ett av de band där jag kan tänka mig att göra det. Passar bra att lyssna på i bilen.

Artighet är en dygd

2010-02-07T17:49:00.000+01:00

Telefonen ringer på lördagkvällen kvart i sex, då jag står och lagar mat. Jag känner inte igen numret och anar oråd.

Den uppringande: Hej, jag heter xxx och ringer från Språktidningen.

De har sökt mig ett par gånger under veckan. Jag testade tidningen i två nummer förra året och har inte fortsatt prenumerationen. Jag förstår att de behöver sälja prenumerationer, men...

Jag: Hur fan har ni mage att ringa och försöka sälja saker till mig EN LÖRDAGKVÄLL!?? Har ni ingen hut i kroppen?

...sa jag inte. Jag tänkte det bara. Jag svarade ett kort: “Tack, jag är inte intresserad” och lade på. Jag är nämligen väluppfostrad.

Dubbfria vinterdäck

2010-02-07T09:28:00.000+01:00

En bil utanför köksfönstret (vi bor på bottenvåningen) stod och varvade motorn, gång på gång. Vroom...! Vroom...! Vroom...! Inte kom han loss för det. Hans teknik var väl inte heller den bästa. Jag hade precis stigit upp och började allvarligt fundera på att klä på mig och gå ut och hjälpa den stackarn. Men medan jag var i badrummet förändrades ljudet. På något sätt kom han loss i alla fall. Men det var inte ens särskilt mycket snö där han hade stått. Under de tio år jag har haft bil har det varit dubbar på mina däck. Nu blev jag inte direkt sugen på att pröva dubbfritt nästa gång jag byter.

Redan februari

2010-02-06T10:02:00.000+01:00

Madde frågar om jag har gått i ide. Nej då. Eller, jo. Lite känns det så. Jag behövde i alla fall en bloggpaus. Det var inte meningen att den skulle bli så lång som den blev, men så kan det vara. Början av året har varit en sakta lunk, där den ena veckan är den andra lik. Eftersom fjolåret stundtals var rätt hektiskt ska jag väl inte klaga, men något händelserikt liv är det ju inte.

Jag är numera inte ensam i familjen om att ha gjort magnetröntgen. E har fått värre och värre besvär med sin rygg under hösten. Hon fick remiss till MRT och fick en tid bara någon vecka senare. Nu väntar vi på svar. Det kändes i alla fall lite positivt. Jag hoppas att man kan hitta någon orsak och kan säga vad som ska göras. Här har jag trott att det var jag som stod först på tur i familjen att invalidiseras, men fortsätter det så här så vet jag inte.

E tyckte förresten att magnetkameran var bland det värsta hon hade varit med om. Jag hade på känn att hon inte skulle tycka om det, hon är lite klaustrofobisk av sig. Men jag ville ju inte jaga upp henne. Man kan visst få lugnande innan man åker in. Hade kanske varit bra. Men hon överlevde i alla fall.

Med min MS är det stabilt. Om någon månad firar jag tvåårsjubileum. Det får bli tårta. Fast jag väntar tills i juni med att bjuda kontoret på tårta. Då har jag jobbat två år där.

Gott nytt år

2010-01-01T02:00:00.000+01:00

Gott nytt år! Jag lånar några frågor från Maddes blogg:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Dansade line dance, för första och sista gången.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Ett litet tag. Nytt försök 2010.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Indien.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010? Ett riktigt arbetsrum. Man kan väl få drömma...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 1 januari då jag blev fast anställd vore ett enkelt svar, men annars är det 31 mars då jag började blogga.
8. Vad var din största framgång 2009? Min största framgång måste sägas vara jobbmässig: vi klarade målen för 2009, och det ska tydligen leda till något slags bonus.
9. Största misstaget? Inget vad jag kan komma på.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Det sägs att jag har en kronisk sjukdom, fast den har hållit sig lugn under 2009.
11. Bästa köpet? Vet inte, men det är säkert något vin, som jag inte kommer att öppna på ett par år.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Vin.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att det går bra för mina döttrar i skolan.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Fairytale?
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, helt klart.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Tränat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Inget speciellt som jag kommer på.
18. Hur tillbringar du julen? Hemma.
19. Blev du kär i år? På nytt? Kanske.
20. Favoritprogram på TV? Masterchef goes large.
21. Bästa boken du läste i år? Flyga drake.
22. Största musikaliska upptäckten? Det har varit klent med det i år.
23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Te!
24. Något du önskade dig men inte fick? En bra knivslip.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jobbade.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nytt hus?!
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Jag har ingen stil, har aldrig haft.
28. Vad fick dig att må bra? Beröm på jobbet, sköna hemmakvällar, mina bloggpolare, mina barn, min fru.
29. Vilken kändis var du mest sugen på? ¿Que?
30. Vem saknade du? Jultomten, men han dök upp i slutet av året som vanligt.
31. De bästa nya människorna du träffade? Det var bra att få träffa mina indiska kolleger personligen. Och så Helenas Johnny förstås.

God jul!

2009-12-24T10:30:00.002+01:00

Det är lugnt

2009-12-21T20:59:00.000+01:00

Det är lugnt på bloggen just nu... Eftersom det inte finns så mycket att skriva om just nu annat än julfirandet, kommer det antagligen vara lite längre mellan inläggen. Hoppas ni får en bra jul!

Julmat

2009-12-19T21:50:00.002+01:00

Årets julbord:

Julskinka
Köttbullar
Dopp i grytan
Senapssill
Revbensspjäll
Potatiskaka
Rödkål
Brunkål (ny!)
Stuvad brysselkål
Kåldolmar (ny!)
Äppelchutney (ny!)
Pepparkorv
Senap
Hårt tunnbröd
Mjukt tunnbröd
Cheddarost
Julmust
Julöl
Snaps

Som i alla familjer har vårt julbord inspirerats av barndoms jular, utgående från vad vi föredrog bland julmaten och har sedan utvecklats genom att vi har lagt till och tagit bort rätter genom årens lopp. Skinkan och köttbullarna har hängt med hela tiden, liksom förstås dryckerna. Dopp i grytan på norrländskt vis (med hårt tunnbröd) är en jultradition jag har med mig hemifrån och inte gärna avstår ifrån. Den har också varit med länge och fick ett lyft sedan jag började ugnsbaka julskinkan för några år sedan.

De senaste åren har antalet kålrätter gått från noll till ett snart oräkneligt antal, tack vare familjens stora kålentusiast. Det började med brysselkål som jag senare gräddstuvade till stor succé. För ett par år sedan lade jag till hemgjord rödkål. I höstas efter att jag gjorde kåldolmar pratade vi om att införa dessa på julbordet, och när jag ändå gör rödkål, varför inte göra brunkål? Grönkål har nämnts, men någonstans måste vi dra gränsen.

Naturligtvis saknar ni rätter på vårt julbord som ni har på ert. Förutom en burk inlagd sill som endast en av oss avnjuter är vårt julbord fritt från fisk. Jag är allergisk, och E och R är inte särskilt förtjusta i sill eller Jansson. Prinskorven försvann för flera år sedan, då ingen gillade den speciellt mycket. Edamerosten bytte vi ut mot den mycket godare cheddarosten.

Vi har också haft en del gästspel av mer eller mindre lyckat slag. Vi har gjort goda matpajer till julbordet i flera år, men i år blir det inga. Något måste vi ta bort för att få plats med all kål... Ett mer udda inslag var de indiska köttbullar med aromatiskt ris som jag gjorde ett par gånger. Det var riktigt lyckat, så vem vet - de kanske återkommer.

Vad ska ni ha till julmat?

Jullov

2009-12-19T08:27:00.000+01:00

Det är märkligt hur alla tycks slita och dra i en vissa dagar. Och det är typiskt att det är så då man ska gå på semester och har tänkt gå lite tidigare. Men på något sätt lyckades jag ta mig från jobbet i alla fall hyfsat tidigt. Sedan kunde jag inte undvika en ganska intensiv fredagsrusning, som jag uthärdade med stoiskt lugn.

På kvällen såg vi sedan Saving Private Ryan som vi har beställt någon gång “på köpet” och som fortfarande låg inplastad. En film som man borde ha sett, och som det är bra-att-ha-sett. Nu är inte jag någon krigsfilmsfantast, så jag tyckte den var lite lång. E gillar krigsfilmer, så hon höll inte med. Jag blev inte förälskad i filmen, men visst, den var väl rätt bra gjord.

Gott humör

2009-12-17T19:56:00.000+01:00

Det som jag antar vore normalt decemberväder i Västerbotten är snökaos i Stockholm. Själv undvek jag trafikkaoset genom att inte åka hem direkt, utan jag gick och julhandlade en stund. Måttligt roligt. Men jag är annars på mycket gott humör. För det första gillar jag verkligen det här vädret. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag blir alldeles lycklig då jag kommer ut till ymnigt snöande.

För det andra börjar mitt jullov imorgon. Just det ja, det måste betyda att det är torsdag idag. Avonex. Jag låter mig inte nedslås av det heller.

Kommer ni ihåg källardörren på fredagen den 13:e? Det tog en månad. Han som hade satt in dörren fel blev sjuk. Lunginflammation. Men idag blev den fixad, till slut.

Vinterkväll

2009-12-15T20:19:00.000+01:00

Lite vinterkänning

2009-12-14T19:25:00.001+01:00

Ni som är norrlänningar tycker säkert att ett par minusgrader och några snöflingor på marken är väl inte mycket att orda om. Och det är säkert inte alla stockholmare som uppskattar att vi nu har lite snö och minusgrader. Jag älskar det. Jag tycker till och med att det är trevligt att få borsta snö från bilen så här i december.

Mystisk åkomma

2009-12-13T21:25:00.001+01:00

Vår 16-åriga dotter R har varit förändrad på sistone. Hon har svårt att svara på tilltal, för vid minsta lilla fråga brister hon ut i fnissningar och rodnar. Dessutom verkar hon disträ och äter dåligt. Och igår kväll fick hon SMS efter SMS som hon måste svara på. Det måste ju ha hänt något allvarligt. Men då vi frågade henne såg hon bara konstig ut och brast sedan ut i fnissningar igen. Tror ni att det finns något botemedel?

Fusksås

2009-12-12T20:38:00.001+01:00

Ibland känner jag för att servera två såser, en ljus och en mörk, till köttbiten på lördagen. Den ena är bearnaisesås, vilken kräver lite jobb. Då ska den andra såsen vara riktigt enkel att göra men ändå god. Det här är vad jag kallar min fusksås:

I en liten kastrull, häll ett par matskedar oxfond, lägg i en bit gorgonzola och en skvätt vatten. Koka upp tills osten har smält. Sila såsen för att få bort de hårda mögelbitarna från gorgonzolan. Skvätt i lite soja. Smaka av med ett par matskedar starkvin, till exempel Madeira Fine. Klart!

Seg i kolan

2009-12-11T16:27:00.000+01:00

Vi får se om det blir någon julfest för min del. Jag gick hem lite tidigare efter att ha känt mig risig. Ont i huvudet och ont i magen. Inget festhumör direkt. Jag vet inte vad det är men jag hoppas att det är övergående.

Doktorn ringde idag och berättade att magnetröntgen hade sett bra ut. Inga nya förändringar, och de gamla inflammationsområdena i hjärnan hade minskat. Som sagt, jag kände det på mig.

Sludd

2009-12-10T20:52:00.000+01:00

Imorgon bitti ringer doktorn är det tänkt, och berättar resultatet av magnetkameraundersökningen. Jag tror att det har varit lugnt i hjärnan, jag har i varje fall inte märkt något speciellt.

På kvällen efter jobbet är det dags för årets julmiddag. Det är samma ställe som förra året, och liknande mat antar jag. Kanske bäst man äter innan.

Långtidsprognosen för vädret har nu blivit uppgraderad till att utlova snö redan i början av veckan. Men på söndag blir det sludd. Vilket bra ord för snöblandat regn.

Decembergrått

2009-12-09T22:16:00.000+01:00

Rebusen igår var tydligen för svår. Jag lovar att inte göra om det. Idag lagade jag pasta med strimlad lövbiff i senapssås. Det var också väldigt gott.

Vädret är bedrövligt decemberväder men långtidsprognosen talar faktiskt om snö i slutet av nästa vecka. Blir det rentav snö till jul? Det är inte alltför vanligt här. Hoppas kan man alltid.

Dagens middag

2009-12-08T16:45:00.006+01:00

E har förberett dagens mat. Nu får ni en rebus.

Besök hos Magnetkameran

2009-12-07T21:49:00.000+01:00

De flesta läsare av bloggen vet hur en magnetkameraundersökning går till. Men för er som inte vet, kan jag berätta om mitt besök hos Magnetkameran på Huddinge. Det är tredje gången jag är där.

Jag hade fått tid klockan 19, till min förvåning. Mycket bra att de har kvällstider, jag kunde inte ha valt en bättre tidpunkt på dagen. Inget behov att ta ledigt från jobbet, gott om tid att äta middag, och sjukhuset är tyst och lugnt så dags.

Tio i sju var jag vid röntgenreceptionen på plan 4. Det var inga väntande före. Jag anmälde mig och betalade 200 kronor. Sedan åkte jag ner en våning till Magnetkameran. En liten skylt i hissen angav rätt hissknapp. På våning 3 fanns stora skyltar som visade vägen. Ingen i luckan, så jag ringde på och en sköterska dök upp på ett par sekunder. Hon bad mig gå till väntrum 1 så skulle hon strax visa in mig. “Strax” var ingen överdrift. Jag satte mig i väntrummet, slog upp en tidning men hann bara läsa första stycket så fick jag gå in.

Jag bytte om till underkläder och sjukhusskjorta (mycket sexig). Sedan var det dags att sätta en nål. Eftersom jag har eksem i armvecken frågade sköterskan om hon kunde sätta nålen i handen, även om det gör lite ondare. Det fick hon, och jag var tacksam för att hon satte den på första försöket, svårstucken som jag är. Fast det gjorde rätt ont ända tills nålen togs bort efter undersökningen.

Dags för själva undersökningen. Jag lade mig på rygg på en brits, fick rejäla hörselskydd och så fälldes en ställning ner som höll hörselskydden och därmed huvudet på plats. Det är rätt skönt att inte behöva oroa sig alltför mycket över att hålla huvudet still. Hörselskydden är också hörlurar och i dessa kan man lyssna på radio, även om man just inte hör något medan kameran jobbar. Och så berättar röntgensköterskan i lurarna vad som kommer härnäst.

Tack vare en vinklad spegel ser man inte rakt upp, utan rakt fram mot rummet där sköterskan sitter. Fast mest ser man sin mage, som rör sig upp och ner i takt med andningen, och händerna som ligger över magen. Åtminstone i början. Kameran låter mycket, mestadels med rytmiska entoniga vibrationer. Olika serier låter olika. Ljudet är inte obehagligt men inte heller särskilt njutbart, så jag försöker slappna av och sjunka in i mig själv. Mot slutet av undersökningen har jag lyckats slappna av till ett nirvanaliknande tillstånd, och andningen är väldigt lugn. Det kanske mest irriterande är att saliv bildas i munnen så att jag till slut måste svälja, vilket får det att kännas som att hela huvudet rör sig. Fast det gör det inte.

Undersökningen består av fem serier av olika längd: 4½ minut, 6 minuter, 3½ minut, 1 minut och slutligen 6 minuter. Nej, det finns ingen klocka utan sköterskan berättar före varje serie hur lång den är. Före den sista serien kom sköterskan in och injicerade kontrastvätska genom nålen som sattes tidigare. Enligt MS-portalen är kontrastmedel en viktig teknik vid undersökning av MS, för att kunna se aktiva förändringar.

På en dryg halvtimme är hela undersökningen över. Det hela är mycket professionellt och effektivt genomfört, och jag känner mig privilegierad som får genomgå denna undersökning. På fredag ringer min doktor upp mig och berättar resultatet.

Prestation

2009-12-06T14:13:00.003+01:00

Tror ni att man får ett paket mandel om man gör tio armhävningar?

Pepparkakor

2009-12-05T16:33:00.001+01:00

Undrar vilken som är min pepparkaka.

Utspark

2009-12-04T17:06:00.000+01:00

Mycket lindriga biverkningar efter vaccinet. Igår var jag på “Kick-out” med jobbet. Ett antal projekt är slut eller i slutfasen, och det här hade något slags anknytning till det. Halva kontoret var inbjudet, och de flesta kom. Först den obligatoriska aktiviteten, vilket i det här fallet var Line dance. Här delades församlingen i två läger: dels en grupp som såg fram emot det och tyckte det var en jättebra idé, dels en betydligt större grupp som var måttligt eller inte alls roade (en hade rentav hotat med att inte komma alls om det blev dans, ett hot som inte verkställdes). Ni kan ju försöka gissa hur de två grupperna var sammansatta.

Sedan var vi på restaurang. Låt oss dra en barmhärtighetens slöja över det besöket och nöja oss med att konstatera att dit går jag inte igen.

Men idag har varit en riktigt bra dag. Ett av de ovan nämnda projekten hade “release” som det populärt kallas. Jag var i högsta grad inblandad och känner mig mycket nöjd med dagen och med min insats. Vi får väl se hur det artar sig nästa vecka.

Veckans bonusstick

2009-12-02T20:08:00.004+01:00

Nu är jag vaccinerad. Det gick mycket snabbt och effektivt. En medelålders, ovanligt blond kille tog emot i receptionen (“Vaccination?”), frågade lite om min MS (“Men du har inget skov just nu?”) och visade sedan in mig (“Vänta här så får du strax komma in på antingen 1:an eller 2:an”). Ett par minuter senare fick jag komma in på 2:an, och ytterligare ett par minuter så var det klart.

På skylten utanför rum 1 stod det förresten Pekka Kanerva, Allmänmedicin & Ortopedi. Namnet lät bekant. Och visst, Pekka Kanerva är en ganska känd idrottsläkare. Av någon anledning fick jag känslan att det var han som tog emot i receptionen. Fast jag kan inte begripa varför han skulle göra det. Eller så har de två extremt blonda killar som jobbar på Alviva i Kista.

Symptomen efter sprutan känns bekanta (Avonex). Och så får jag lite aning av pseudoskov som en skum känsla i vänsterarmen. Det var väl bara väntat.

Tretton kvar

2009-12-01T17:47:00.001+01:00

Tretton arbetsdagar kvar. Jag kommer inte att stressa. Jag är rätt bra på att inte stressa, faktiskt.

Imorgon är det dags för svininfluensa. Vaccin alltså.

Idag blir det köttgryta som jag lagade i söndags och som har väntat på att bli uppäten sedan dess. Mums!

Dimma på första advent

2009-11-29T15:23:00.000+01:00

Det är vackert med dimma. Vi gick ut och handlade, och då såg det ut så här. På hemvägen var dimman borta.

Ikväll är det dags för glögg, pepparkakor och adventsljus. Jag frågade V hur det kändes med första advent och snart jul. Lite stressigt, tyckte hon. Välkommen till vuxenvärlden. Farväl till barndomen, då julens annalkande blott inger förväntan och tindrande ögon.

Lördagsgodis

2009-11-28T14:36:00.004+01:00

Torsdagsmys

2009-11-26T21:50:00.001+01:00

Helena-rutan skriver i ett inlägg “Jag försöker sticka bort alla jobbiga tankar som jag har i huvudet”. Stick-terapi kallar hon det.

Själv försöker jag skicka bort alla jobbiga tankar som jag har i huvudet, så att jag kan sticka mig i benet. Obehaget innan jag ska ta sprutan är mycket värre än själva sticket. Jag skulle nog också behöva stick-terapi just nu.

Fast det gick den här torsdagen också.

Nästa vecka blir det av

2009-11-25T19:07:00.000+01:00

När företagshälsovården Alviva skickade ut information om vaccination för en månad sedan anmälde jag mitt intresse, utan större förhoppningar. Till min förvåning fick jag ett mail idag med tid för vaccination om en vecka. Det är bra, då slipper jag passa tider på vårdcentralen där det i alla fall aldrig finns något vaccin, riskgrupp eller inte riskgrupp.

Hoppas att vaccinet kommer fram som det ska till nästa vecka, så att vaccinationen blir av.

Bruten svit

2009-11-24T18:38:00.003+01:00

– Vet du vad som hände idag, sa R när jag kom hem. Jag kunde inte gissa.
– Jag försov mig, fortsatte hon. Hon skulle ha haft en lektion före lunch och den missade hon.

Vad är det med det då, undrar ni. Jo, senast R försov sig gick hon i tvåan. Alltså för åtta år sedan. Det tycker jag är en rätt bra svit.

Fingertoppskänsla

2009-11-23T19:48:00.000+01:00

De senaste dagarna har jag haft en diffus känsla i händerna. Som en lätt känselnedsättning, särskilt i de yttersta fingrarna. Det kan vara ingenting, eller en lättare försämring. Eller så inbillar jag mig. Fingrarna kanske bara är trötta efter en lång termin. Fyra veckor kvar till jullovet!

Förra året nämnde jag för en jobbarkompis att jag gick på Operan ibland. Han hade varit på opera ett par gånger i Malmö och i Dalhalla, men aldrig i Stockholm, och vi pratade om att gå någon gång. I fredags gick vi och såg Valkyrian. Wagner har ett rykte om sig att vara svår. Det är delvis orättvist och det gäller knappast musiken, den är mycket lättillgänglig och oerhört vacker. Att sedan operan räcker i nära fem timmar är en annan sak. Det är väl lika bra att gå ut hårt, bättre än så blir det inte. Jag såg samma uppsättning för ett par år sedan och hoppades att det skulle vara lika bra som då. Och det var det, det var ännu bättre än sist. Inte skådespelarmässigt, men sångmässigt var det en av de bästa föreställningar jag har varit på. Och får jag välja mellan halvdana sångare som agerar övertygande och lysande sångare som agerar lite taffligt väljer jag det senare.

En nackdel med Wagners ring är att den är omöjlig att toppa. Allting annat ter sig futtigt i jämförelse.

—What do you read, my lord?

2009-11-22T20:46:00.003+01:00

Jag kommer inte på något att skriva om, så ni får en Wordle så länge.

Läskiga läkemedel

2009-11-21T16:05:00.002+01:00

I morse öppnade jag ytterdörren och ryckte åt mig morgontidningen, som numera lämnas i en hållare utanför dörren. Tidningen såg inte ut som vanligt, men det går väl bra att läsa SvD istället för DN någon gång som omväxling.

Artikeln om falska läkemedel var intressant. Man förstår att det finns pengar att göra för den skrupelfrie. Mina Avonexsprutor kostar till exempel 2,290.50 styck. Tänk tanken att jag skulle behöva betala merparten själv, och att någon erbjöd ett “likvärdigt” alternativ med bra rabatt. Inte skulle jag märka om någon bytte ut innehållet mot koksaltlösning.

Sedan vet jag inte vad jag ska tro om de fakta som redovisas i artikeln under Frågor & svar om falska läkemedel. Citat: 96% av apoteken på internet är olagliga och säljer falska läkemedel. Siffran är absurd i sin exakthet. Förutom den uppenbara svårigheten med att kartlägga samtliga apotek på Internet är det svårt att föreställa sig att någon kan bevisa att 96% av dessa säljer falska läkemedel. De källor som redovisas är LIF:s rapport "Förfalskade läkemedel" (som inte innehåller siffran 96%) och Läkemedelsverket (vilket är en ganska vag källa). Det kanske är SvD som har gjort lite grävande journalistik genom att ha beställt hem medicin från alla nätapotek i världen och smakat?

Toalettkultur

2009-11-19T20:20:00.000+01:00

Jag såg just reklam för Seinfeld på TV8. Jerry kommer farande in i sin lägenhet och man kan se att han är väldigt kissnödig. Frenetiskt steppar han in, lägger ifrån sig sina saker i all hast och tar sig mot badrummet. (Alla som någonsin har kommit hem och varit mycket kissnödiga känner igen sig. Publiken skrattar.)
Jerry öppnar dörren - och där ligger Kramer i badet.
- Kramer! What are you doing?!
- What does it look like I'm doing? What?
- Get out! Get out of the bathroom, I gotta go!
Visst, det är också roligt. Fast mest för att det är så amerikanskt. Jag tror att de flesta svenskar i motsvarande situation hade ställt sig och kissat. Säkert de flesta européer också. Men det kan ju inte Jerry göra.

Det finns en scen i Dödligt vapen 2 som jag aldrig har begripit. Murtaugh blir sittande på toa hela natten för om han reser sig kommer en bomb att smälla. Fast bomben tycks inte bekymra honom så mycket. Han verkar mer oroad över att folk kommer att upptäcka att han sitter på toa.

Lunchprat

2009-11-18T21:12:00.000+01:00

Jag stötte ihop med en före detta kollega i Kista centrum för några veckor sedan. Vi jobbade tillsammans under knappt två år och jag kom alltid bra överens med henne, så det var ett trevligt återseende. Eftersom det visade sig att hon nu jobbar i huset bredvid sa vi förstås att vi måste äta lunch någon gång. Sånt säger man ofta och sedan blir det inget, men vi har faktiskt ätit lunch två gånger, senast i måndags. Det finns många gemensamma bekanta att prata om, det blir mycket “minns du den-och-den”.

I måndags hade jag utlovat att berätta “intressanta saker ur livet” eller något sådant. Hon blev förstås nyfiken och jag ångrade mig nästan. Vad har jag för rätt att berätta sånt för någon som kanske inte vill höra det? Men jag beskrev i alla fall förra vårens märkliga händelser, som resulterade i en MS-diagnos. Lite av tanken var faktiskt att testa hur det var att berätta om sjukdomen. Vi har som sagt känt varandra ett tag, och hon råkar dessutom vara utbildad sjuksköterska. Så min förhoppning var att hon skulle kunna ta det på rätt sätt.

Som jag hade hoppats blev hon inte särskilt förskräckt. Vi pratade lite om det, och sedan pratade vi vidare om annat. Jag är inte säker på att det är rätt att använda före detta kolleger som försökskaniner för ens egen terapi. Men jag hoppas att du förlåter mig för det, Agneta.

Inte mycket att välja på

2009-11-16T21:15:00.000+01:00

Efter att det hade pratats på Avstampkursen om att svinfluensan kunde öka risken för skov tycker min fru att jag ska försöka se till att bli vaccinerad. Det är nog gott och väl, men det är också beroende av chansen att hitta vaccin på vårdcentralen. Jag får nog vaccinera mig i januari eller så. På så sätt slipper jag ju fundera på om jag är i en riskgrupp eller inte.

Plats åt julen

2009-11-15T21:47:00.000+01:00

Vid den här tiden på året tenderar vi att vilja få det lite fint omkring oss inför de stundande helgerna, och i år är inget undantag. Men vill man vara fin får man lida pin, vilket i översättning betyder att vill vi få undan allt bråte som skräpar ner lägenheten måste vi först göra plats i garderober och skåp, på så sätt att vi drar ut den bråte som skräpar därinne, går igenom den samt storögt kliar oss i huvudet över alla onödiga prylar vi har fått för oss att spara och därför stuvat in i förvaringsutrymmena. Efter att dessa har utsatts för en skoningslös gallring och vi därvid har skapat en försvarlig hög av saker som ska förpassas till grovsoputrymmet eller rentav köras till ~~tippen~~ återvinningscentralen kan vi börja göra det vi till att börja med föresatte oss att göra, nämligen bereda plats för julen genom att stuva undan oönskade föremål i garderober och skåp.

Som ni säkert klarsynt genomskådar kommer processen att upprepas igen med de föremål som vi stuvade undan denna gång. Men den julen den sorgen!

Fredag den trettonde

2009-11-14T17:30:00.002+01:00

Nya källardörrar sattes in i veckan. Det fanns en dörr till port 72, och en till port 74. Som bekant finns det två varianter av dörr: den med handtaget till höger, och den med handtaget till vänster. Det gick inte så bra.

Det är inte så illa

2009-11-13T23:46:00.000+01:00

Ytterligare en vecka har förflutit och det är bara fem veckor kvar till julledigheten. Det känns som att jag glider fram genom tillvaron på jobbet. Ärenden dyker upp från höger och vänster, projekten går sin gilla gång och rutinuppgifterna rullar på - visst finns det en hel del att göra, men det känns som att läget är under kontroll. Jag börjar väl få viss rutin - minns att jag har ju trots allt bara 1½ år bakom mig på det här jobbet.

Jag undrar ibland hur jag kan vara 41 år. Det känns inte som om jag har hunnit med mycket vettigt. Någon karriär har det inte varit fråga om. Jag har lagt avbrutna studier på hög - att jag faktiskt har en examen är närmast ett mirakel. När jag sedan hittade rätt yrke och började komma på rätt köl slog IT-krisen till med full kraft, med arbetslöshet och annat elände som följd. Vid 41 års ålder har jag bara så där en 4-5 års sammanlagd erfarenhet i mitt yrke.

Det finns dock några saker som jag kan ta till för att sätta saker i ett lite ljusare perspektiv. Vad är det som är bra, och är de dåliga sakerna så dåliga egentligen?

Ta jobbet till att börja med. Okej, mitt CV är inte mycket att skryta med. Men nu när jag har ett jobb har jag märkt att arbetskolleger inte bedömer efter meriter utan efter vad jag presterar på jobbet. Och där ses jag som en som har koll på vad jag gör, en som har bra idéer och är pålitlig. Det upphör aldrig att förvåna mig. Lyckas jag verkligen hålla skenet uppe så bra? Eller jag kanske är tillräckligt smart? Jo, jag är rätt smart.

Åldern: folk tror inte att jag är 41. Senast på firmafesten hamnade jag bredvid en trevlig kille på sälj som jag har bytt några ord med tidigare. Han frågade om jag hade barn, jag berättade hur gamla de var (16 och 14). Han var synbart ställd:
- Men... då måste du ha varit ganska ung när du fick barn?
- Tja, jag var 25.
Det är en viss tillfredsställelse att se hans förvåning över att min ålder inte ligger i det område han trodde.

Karriären: ja, vad skulle jag ha kunna varit? Jag är tämligen övertygad om att jag inte skulle passa som chef. Det är säkert bara bra att jag inte har blivit kvar tillräckligt länge någonstans för att förpassas uppåt i hierarkin. Vi får väl se om 5-10 år, jag kanske har ändrat mig då.

När jag tänker på det finns det ganska mycket att glädjas över. Mycket av det viktigaste har jag listat i en tidigare bloggpost, och det som står där gäller fortfarande.

Urkundsförfalskning

2009-11-12T19:10:00.000+01:00

Idag var det dags för den första vaccinationen i familjen. Det var inte jag utan R, som skulle bli vaccinerad i skolan. Tyvärr låg hälsodeklarationen kvar hemma, ifylld och med moders underskrift.

Rådig som vår dotter är fick hon dock tag på en annan blankett som fylldes i och försågs med falsk namnteckning, och så var saken ordnad. Bra initiativ där.

Inget vaccin

2009-11-10T21:04:00.000+01:00

Jag tittade in på vårdcentralen idag igen. Det fanns inget vaccin. Inte för att jag hade trott att det skulle finnas. Men det är lugnt, jag kan vänta. Riskgrupp eller inte riskgrupp, svininfluensan känns som en väldigt avlägsen fara. Jag kanske tar för lätt på det hela?

Vadå - jag dyster?

2009-11-09T17:59:00.000+01:00

Det är uppenbarligen fler bloggare än jag som inte har någon inspiration, ser jag vid en snabb rundvandring i länklistan. Jag misstänker att jag inte är den enda som påverkas negativt av årstiden. Men jag fick faktiskt en komplimang på jobbet: vår projektledare beklagade sig över att en del var så negativa, men tyckte att jag var ett undantag eftersom jag oftast var glad. Jag fick höra något liknande i våras av en annan kollega, och sånt kan man ju inte höra för ofta.

Min k. hustru ringde precis och fick instruktioner om hur hon skulle hitta till NHR och Avstamp del 4, som är för anhöriga. Hoppas hon får ut något av kursen.

November

2009-11-08T09:17:00.000+01:00

Det kan vara ansträngande att vara ledig. Igår kämpade jag förgäves mot tröttheten men fick till slut ge mig vid kvart i tio, trots att det var lördagkväll. Annars har jag haft en bra ledighet. Nu gäller det bara att ta sig igenom resten av månaden. November - bara själva namnet låter dystert, fastän det inte betyder något annat än “nionde månaden”.

Ledig!

2009-11-04T19:22:00.000+01:00

Jag gick upp till centrum och handlade förut idag, och när jag kom hem och satte mig i soffan kände jag mig som en klubbad oxe. Hade inte telefonen ringt hade jag sovit gott en kvart senare. Men nu börjar jag äntligen känna mig lite ledig.

Med jämna mellanrum dimper det ner premiecheckar från Konsum. Man kan lösa in dem för 50:-, och det är väl det man oftast gör. Eller så kan man utnyttja erbjudandet Coop Hotellpremie. Så imorgon åker jag och E iväg på hotellsemester i två dagar - någonstans i Sverige...

Känns ovant

2009-11-03T21:01:00.003+01:00

Det känns konstigt, men jag har faktiskt semester. Jag och min fru kommer att åka bort ett par dagar, och i övrigt är jag hemma och tar det lugnt.

Men det är märkligt. Det är min semester, jag kan ta ut den som jag behagar och jag är sannerligen inte ensam på mitt jobb om att ta ledigt några dagar under hösten. Ändå fick jag nästan ett styng av dåligt samvete då jag gick från jobbet i eftermiddags, för att jag skulle vara ledig.

Eftersom jag hade planerat att ta Avonex idag gick jag inte hem och slog klackarna i taket direkt. Vän av ordning undrar om jag inte brukar ta sprutan på torsdagar. Jo, fast förra veckan flyttade jag till onsdag på grund av festen på torsdagen, och den här veckan är jag borta torsdag-fredag. Så det får bli tidigare i veckan igen. Lika bra att få det avklarat.

Alla helgons dag

2009-11-01T20:56:00.003+01:00

Ytterligare en Allhelgona har passerat. Jag reflekterade över att det nog är en sån där helg som man inte bryr sig så mycket om, om man inte har anledning till det. Tills för några år sedan brydde jag mig inte. Alla mina släktingar - föräldrar, far- och morföräldrar - var i livet. Äldre generationer var borta sedan länge, och ingen av de yngre hade dött i förtid. Så jag hade inga gravar att gå och tända ljus på. Jag kan inte minnas att familjen gjorde det när jag var liten heller. Mina föräldrar hade ju sina föräldrar i livet, och man kanske inte bryr sig så mycket om äldre generationer, om det inte har funnits någon som stått en mycket nära.

Mina far- och morföräldrar levde allesammans till och med millenieskiftet. Min mormor dog först, i augusti 2000. Hon blev 87. Under de följande åren dog min farfar och farmor, var för sig kanske jag ska säga, eftersom de var skilda sedan 60-talet. Båda hann fylla 88. Och så 2003 var det bara morfar kvar. Som av en händelse hade vi tagit en bilsemester den sommaren, för att kunna hälsa på släktingar runtom i landet. Vi besökte bland annat släkt i Skellefteå. En dag var vi och fikade hos morfar. Han satt i rullstol men var för övrigt sitt vanliga lite tvära och korthuggna jag. Två dagar senare dog han, medan vi fortfarande var kvar i Skellefteå. Han blev 96.

Det var mycket begravningar den tiden. Ändå hade jag knappast tänt ljus varje Allhelgona för någon av mina äldre avlidna släktingar. Dels ligger deras gravar för långt borta (utom möjligen farfar i Nacka) och dels stod jag inte någon av dem såpass nära att det känns angeläget. Jag är glad att de allihop fick leva så länge. Begravningarna var ljusa.

Tyvärr blev det en begravning för mycket, då min far dog i maj 2002. Två år tidigare upptäcktes cancern, och den kunde han inte besegra. Vi hann prata en del sista halvåret, och han fick dö på ett värdigt sätt. Jag minns omständigheterna kring begravningen med värme. Han skulle ha gillat det som sades och musiken som spelades. Och han skulle ha trivs på minnesstunden efteråt, med god mat och vin. Vi höll det i samma lokal där han hade firat sin 50-årsdag. Många av människorna var desamma. Vem vet - kanske skulle han ha firat sin 60-årsdag där senare på hösten, runt Allhelgona. Det blev inte av.

Jag ville att han skulle hamna på ett bra ställe, så att vi kunde gå dit, jag och min syster. Och var kunde passa bättre än Maria kyrkogård, ett par kvarter från där han bodde? Så numera har jag en grav att gå till. Jag och E brukar ta en tur in till Söder, promenera i kvarteren runt Mariatorget och ställa ett tänt ljus vid plaketten i urnlunden där min pappa ligger.

Jag saknar honom ibland. Vi skulle haft mycket att prata om. Det fanns fortfarande svamp att plocka, pomeransmarmelad att koka och konserter att gå på. Och jag sörjer att han inte fick se sina barnbarn växa upp.

Framförhållning

2009-11-01T00:05:00.004+01:00

Det är bra att vara förutseende. Bilden är tagen 31 oktober.

Näsdukar

2009-10-31T09:23:00.002+01:00

Det sägs att förkylning hindrar en från att åka på influensa. Man måste se det positiva. Min förkylning har tagit ett litet steg framåt per dag, och så växlar den under dagen i vanlig ordning. I torsdags efter lunch var jag inte alls på festhumör, men det gav med sig under eftermiddagen. Igår eftermiddag började snuvan sätta in, med masskonsumtion av pappersnäsdukar som följd.

När jag var liten fanns det näsdukar i tyg. De var stora, så att man kunde snyta sig flera gånger i dem. Mina föräldrar använde såna, och jag hade med mig en näsduk i fickan själv några gånger. Sedan tvättade man dem och använde på nytt. Någon som gör så idag?

Firmafest

2009-10-30T16:41:00.004+01:00

Igår var det Hallow..., eh, allhelgonafest på jobbet. Det var som det brukar vara, kul och opretentiöst. Enkel men god buffé, följd av inte alltför ansträngande lekar. Generöst med alkohol. Därefter fria aktiviteter. För min del blev det mycket SingStar igår. Det blev nog lite för mycket, kände jag i morse.

Nålar

2009-10-28T20:00:00.005+01:00

Då jag påbörjade min Avonexbehandling förra hösten och hade tagit min spruta för första gången dök ett litet problem upp som jag inte hade tänkt på: var gör jag av sprutan?

Visst, jag vet var man gör av sprutor. Man stoppar dem i en därför avsedd behållare av plast. Tyvärr hade jag ingen sådan till hands. Så vad gör man? Även om nålen är skyddad av en hylsa är det inget man lägger i soporna. Det fick bli en ursköljd mjölkkartong placerad i skåpet under diskbänken.

Denna provisoriska behållare för farligt avfall har nu fyllt sitt syfte i drygt ett år. Om jag räknar rätt bör den innehålla 55 använda Avonexsprutor med tillhörande nål. Den börjar bli rätt full, så jag kanske ska skaffa en sån där plastburk.

Ont i halsen

2009-10-27T20:07:00.005+01:00

Imorse var det segt, segare än vanligt. När jag till slut hade masat mig upp och åkt iväg till jobbet, började jag känna att det kanske inte bara var vanlig trötthet. Det är nog inte svininfluensa och det har knappast med MS att göra. Det är betydligt mer trivialt och välbekant: ont i halsen, lätt hängighet. Ingen feber. Jag kommer antagligen att härda ut och hoppas att det går över. Framför allt hoppas jag att jag mår bra till på onsdag nästa vecka, för då tänker jag vara ledig i tre dagar.