God jul!

Det är lugnt

Det är lugnt på bloggen just nu... Eftersom det inte finns så mycket att skriva om just nu annat än julfirandet, kommer det antagligen vara lite längre mellan inläggen. Hoppas ni får en bra jul!

Julmat

Årets julbord:

• Julskinka
• Köttbullar
• Dopp i grytan
• Senapssill
• Revbensspjäll
• Potatiskaka
• Rödkål
• Brunkål (ny!)
• Stuvad brysselkål
• Kåldolmar (ny!)
• Äppelchutney (ny!)
• Pepparkorv
• Senap
• Hårt tunnbröd
• Mjukt tunnbröd
• Cheddarost
• Julmust
• Julöl
• Snaps

Som i alla familjer har vårt julbord inspirerats av barndoms jular, utgående från vad vi föredrog bland julmaten och har sedan utvecklats genom att vi har lagt till och tagit bort rätter genom årens lopp. Skinkan och köttbullarna har hängt med hela tiden, liksom förstås dryckerna. Dopp i grytan på norrländskt vis (med hårt tunnbröd) är en jultradition jag har med mig hemifrån och inte gärna avstår ifrån. Den har också varit med länge och fick ett lyft sedan jag började ugnsbaka julskinkan för några år sedan.

De senaste åren har antalet kålrätter gått från noll till ett snart oräkneligt antal, tack vare familjens stora kålentusiast. Det började med brysselkål som jag senare gräddstuvade till stor succé. För ett par år sedan lade jag till hemgjord rödkål. I höstas efter att jag gjorde kåldolmar pratade vi om att införa dessa på julbordet, och när jag ändå gör rödkål, varför inte göra brunkål? Grönkål har nämnts, men någonstans måste vi dra gränsen.

Naturligtvis saknar ni rätter på vårt julbord som ni har på ert. Förutom en burk inlagd sill som endast en av oss avnjuter är vårt julbord fritt från fisk. Jag är allergisk, och E och R är inte särskilt förtjusta i sill eller Jansson. Prinskorven försvann för flera år sedan, då ingen gillade den speciellt mycket. Edamerosten bytte vi ut mot den mycket godare cheddarosten.

Vi har också haft en del gästspel av mer eller mindre lyckat slag. Vi har gjort goda matpajer till julbordet i flera år, men i år blir det inga. Något måste vi ta bort för att få plats med all kål... Ett mer udda inslag var de indiska köttbullar med aromatiskt ris som jag gjorde ett par gånger. Det var riktigt lyckat, så vem vet - de kanske återkommer.

Vad ska ni ha till julmat?

Jullov

Det är märkligt hur alla tycks slita och dra i en vissa dagar. Och det är typiskt att det är så då man ska gå på semester och har tänkt gå lite tidigare. Men på något sätt lyckades jag ta mig från jobbet i alla fall hyfsat tidigt. Sedan kunde jag inte undvika en ganska intensiv fredagsrusning, som jag uthärdade med stoiskt lugn.

På kvällen såg vi sedan Saving Private Ryan som vi har beställt någon gång “på köpet” och som fortfarande låg inplastad. En film som man borde ha sett, och som det är bra-att-ha-sett. Nu är inte jag någon krigsfilmsfantast, så jag tyckte den var lite lång. E gillar krigsfilmer, så hon höll inte med. Jag blev inte förälskad i filmen, men visst, den var väl rätt bra gjord.

Gott humör

Det som jag antar vore normalt decemberväder i Västerbotten är snökaos i Stockholm. Själv undvek jag trafikkaoset genom att inte åka hem direkt, utan jag gick och julhandlade en stund. Måttligt roligt. Men jag är annars på mycket gott humör. För det första gillar jag verkligen det här vädret. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag blir alldeles lycklig då jag kommer ut till ymnigt snöande.

För det andra börjar mitt jullov imorgon. Just det ja, det måste betyda att det är torsdag idag. Avonex. Jag låter mig inte nedslås av det heller.

Kommer ni ihåg källardörren på fredagen den 13:e? Det tog en månad. Han som hade satt in dörren fel blev sjuk. Lunginflammation. Men idag blev den fixad, till slut.

Vinterkväll

Lite vinterkänning

Ni som är norrlänningar tycker säkert att ett par minusgrader och några snöflingor på marken är väl inte mycket att orda om. Och det är säkert inte alla stockholmare som uppskattar att vi nu har lite snö och minusgrader. Jag älskar det. Jag tycker till och med att det är trevligt att få borsta snö från bilen så här i december.

Mystisk åkomma

Vår 16-åriga dotter R har varit förändrad på sistone. Hon har svårt att svara på tilltal, för vid minsta lilla fråga brister hon ut i fnissningar och rodnar. Dessutom verkar hon disträ och äter dåligt. Och igår kväll fick hon SMS efter SMS som hon måste svara på. Det måste ju ha hänt något allvarligt. Men då vi frågade henne såg hon bara konstig ut och brast sedan ut i fnissningar igen. Tror ni att det finns något botemedel?

Fusksås

Ibland känner jag för att servera två såser, en ljus och en mörk, till köttbiten på lördagen. Den ena är bearnaisesås, vilken kräver lite jobb. Då ska den andra såsen vara riktigt enkel att göra men ändå god. Det här är vad jag kallar min fusksås:

I en liten kastrull, häll ett par matskedar oxfond, lägg i en bit gorgonzola och en skvätt vatten. Koka upp tills osten har smält. Sila såsen för att få bort de hårda mögelbitarna från gorgonzolan. Skvätt i lite soja. Smaka av med ett par matskedar starkvin, till exempel Madeira Fine. Klart!

Seg i kolan

Vi får se om det blir någon julfest för min del. Jag gick hem lite tidigare efter att ha känt mig risig. Ont i huvudet och ont i magen. Inget festhumör direkt. Jag vet inte vad det är men jag hoppas att det är övergående.

Doktorn ringde idag och berättade att magnetröntgen hade sett bra ut. Inga nya förändringar, och de gamla inflammationsområdena i hjärnan hade minskat. Som sagt, jag kände det på mig.

Sludd

Imorgon bitti ringer doktorn är det tänkt, och berättar resultatet av magnetkameraundersökningen. Jag tror att det har varit lugnt i hjärnan, jag har i varje fall inte märkt något speciellt.

På kvällen efter jobbet är det dags för årets julmiddag. Det är samma ställe som förra året, och liknande mat antar jag. Kanske bäst man äter innan.

Långtidsprognosen för vädret har nu blivit uppgraderad till att utlova snö redan i början av veckan. Men på söndag blir det sludd. Vilket bra ord för snöblandat regn.

Decembergrått

Rebusen igår var tydligen för svår. Jag lovar att inte göra om det. Idag lagade jag pasta med strimlad lövbiff i senapssås. Det var också väldigt gott.

Vädret är bedrövligt decemberväder men långtidsprognosen talar faktiskt om snö i slutet av nästa vecka. Blir det rentav snö till jul? Det är inte alltför vanligt här. Hoppas kan man alltid.

Dagens middag

E har förberett dagens mat. Nu får ni en rebus.

π

Besök hos Magnetkameran

De flesta läsare av bloggen vet hur en magnetkameraundersökning går till. Men för er som inte vet, kan jag berätta om mitt besök hos Magnetkameran på Huddinge. Det är tredje gången jag är där.

Jag hade fått tid klockan 19, till min förvåning. Mycket bra att de har kvällstider, jag kunde inte ha valt en bättre tidpunkt på dagen. Inget behov att ta ledigt från jobbet, gott om tid att äta middag, och sjukhuset är tyst och lugnt så dags.

Tio i sju var jag vid röntgenreceptionen på plan 4. Det var inga väntande före. Jag anmälde mig och betalade 200 kronor. Sedan åkte jag ner en våning till Magnetkameran. En liten skylt i hissen angav rätt hissknapp. På våning 3 fanns stora skyltar som visade vägen. Ingen i luckan, så jag ringde på och en sköterska dök upp på ett par sekunder. Hon bad mig gå till väntrum 1 så skulle hon strax visa in mig. “Strax” var ingen överdrift. Jag satte mig i väntrummet, slog upp en tidning men hann bara läsa första stycket så fick jag gå in.

Jag bytte om till underkläder och sjukhusskjorta (mycket sexig). Sedan var det dags att sätta en nål. Eftersom jag har eksem i armvecken frågade sköterskan om hon kunde sätta nålen i handen, även om det gör lite ondare. Det fick hon, och jag var tacksam för att hon satte den på första försöket, svårstucken som jag är. Fast det gjorde rätt ont ända tills nålen togs bort efter undersökningen.

Dags för själva undersökningen. Jag lade mig på rygg på en brits, fick rejäla hörselskydd och så fälldes en ställning ner som höll hörselskydden och därmed huvudet på plats. Det är rätt skönt att inte behöva oroa sig alltför mycket över att hålla huvudet still. Hörselskydden är också hörlurar och i dessa kan man lyssna på radio, även om man just inte hör något medan kameran jobbar. Och så berättar röntgensköterskan i lurarna vad som kommer härnäst.

Tack vare en vinklad spegel ser man inte rakt upp, utan rakt fram mot rummet där sköterskan sitter. Fast mest ser man sin mage, som rör sig upp och ner i takt med andningen, och händerna som ligger över magen. Åtminstone i början. Kameran låter mycket, mestadels med rytmiska entoniga vibrationer. Olika serier låter olika. Ljudet är inte obehagligt men inte heller särskilt njutbart, så jag försöker slappna av och sjunka in i mig själv. Mot slutet av undersökningen har jag lyckats slappna av till ett nirvanaliknande tillstånd, och andningen är väldigt lugn. Det kanske mest irriterande är att saliv bildas i munnen så att jag till slut måste svälja, vilket får det att kännas som att hela huvudet rör sig. Fast det gör det inte.

Undersökningen består av fem serier av olika längd: 4½ minut, 6 minuter, 3½ minut, 1 minut och slutligen 6 minuter. Nej, det finns ingen klocka utan sköterskan berättar före varje serie hur lång den är. Före den sista serien kom sköterskan in och injicerade kontrastvätska genom nålen som sattes tidigare. Enligt MS-portalen är kontrastmedel en viktig teknik vid undersökning av MS, för att kunna se aktiva förändringar.

På en dryg halvtimme är hela undersökningen över. Det hela är mycket professionellt och effektivt genomfört, och jag känner mig privilegierad som får genomgå denna undersökning. På fredag ringer min doktor upp mig och berättar resultatet.

Prestation

Tror ni att man får ett paket mandel om man gör tio armhävningar?

Pepparkakor

Undrar vilken som är min pepparkaka.

Utspark

Mycket lindriga biverkningar efter vaccinet. Igår var jag på “Kick-out” med jobbet. Ett antal projekt är slut eller i slutfasen, och det här hade något slags anknytning till det. Halva kontoret var inbjudet, och de flesta kom. Först den obligatoriska aktiviteten, vilket i det här fallet var Line dance. Här delades församlingen i två läger: dels en grupp som såg fram emot det och tyckte det var en jättebra idé, dels en betydligt större grupp som var måttligt eller inte alls roade (en hade rentav hotat med att inte komma alls om det blev dans, ett hot som inte verkställdes). Ni kan ju försöka gissa hur de två grupperna var sammansatta.

Sedan var vi på restaurang. Låt oss dra en barmhärtighetens slöja över det besöket och nöja oss med att konstatera att dit går jag inte igen.

Men idag har varit en riktigt bra dag. Ett av de ovan nämnda projekten hade “release” som det populärt kallas. Jag var i högsta grad inblandad och känner mig mycket nöjd med dagen och med min insats. Vi får väl se hur det artar sig nästa vecka.

Veckans bonusstick

Nu är jag vaccinerad. Det gick mycket snabbt och effektivt. En medelålders, ovanligt blond kille tog emot i receptionen (“Vaccination?”), frågade lite om min MS (“Men du har inget skov just nu?”) och visade sedan in mig (“Vänta här så får du strax komma in på antingen 1:an eller 2:an”). Ett par minuter senare fick jag komma in på 2:an, och ytterligare ett par minuter så var det klart.

På skylten utanför rum 1 stod det förresten Pekka Kanerva, Allmänmedicin & Ortopedi. Namnet lät bekant. Och visst, Pekka Kanerva är en ganska känd idrottsläkare. Av någon anledning fick jag känslan att det var han som tog emot i receptionen. Fast jag kan inte begripa varför han skulle göra det. Eller så har de två extremt blonda killar som jobbar på Alviva i Kista.

Symptomen efter sprutan känns bekanta (Avonex). Och så får jag lite aning av pseudoskov som en skum känsla i vänsterarmen. Det var väl bara väntat.

Tretton kvar

Tretton arbetsdagar kvar. Jag kommer inte att stressa. Jag är rätt bra på att inte stressa, faktiskt.

Imorgon är det dags för svininfluensa. Vaccin alltså.

Idag blir det köttgryta som jag lagade i söndags och som har väntat på att bli uppäten sedan dess. Mums!