Besök hos Magnetkameran

De flesta läsare av bloggen vet hur en magnetkameraundersökning går till. Men för er som inte vet, kan jag berätta om mitt besök hos Magnetkameran på Huddinge. Det är tredje gången jag är där.

Jag hade fått tid klockan 19, till min förvåning. Mycket bra att de har kvällstider, jag kunde inte ha valt en bättre tidpunkt på dagen. Inget behov att ta ledigt från jobbet, gott om tid att äta middag, och sjukhuset är tyst och lugnt så dags.

Tio i sju var jag vid röntgenreceptionen på plan 4. Det var inga väntande före. Jag anmälde mig och betalade 200 kronor. Sedan åkte jag ner en våning till Magnetkameran. En liten skylt i hissen angav rätt hissknapp. På våning 3 fanns stora skyltar som visade vägen. Ingen i luckan, så jag ringde på och en sköterska dök upp på ett par sekunder. Hon bad mig gå till väntrum 1 så skulle hon strax visa in mig. “Strax” var ingen överdrift. Jag satte mig i väntrummet, slog upp en tidning men hann bara läsa första stycket så fick jag gå in.

Jag bytte om till underkläder och sjukhusskjorta (mycket sexig). Sedan var det dags att sätta en nål. Eftersom jag har eksem i armvecken frågade sköterskan om hon kunde sätta nålen i handen, även om det gör lite ondare. Det fick hon, och jag var tacksam för att hon satte den på första försöket, svårstucken som jag är. Fast det gjorde rätt ont ända tills nålen togs bort efter undersökningen.

Dags för själva undersökningen. Jag lade mig på rygg på en brits, fick rejäla hörselskydd och så fälldes en ställning ner som höll hörselskydden och därmed huvudet på plats. Det är rätt skönt att inte behöva oroa sig alltför mycket över att hålla huvudet still. Hörselskydden är också hörlurar och i dessa kan man lyssna på radio, även om man just inte hör något medan kameran jobbar. Och så berättar röntgensköterskan i lurarna vad som kommer härnäst.

Tack vare en vinklad spegel ser man inte rakt upp, utan rakt fram mot rummet där sköterskan sitter. Fast mest ser man sin mage, som rör sig upp och ner i takt med andningen, och händerna som ligger över magen. Åtminstone i början. Kameran låter mycket, mestadels med rytmiska entoniga vibrationer. Olika serier låter olika. Ljudet är inte obehagligt men inte heller särskilt njutbart, så jag försöker slappna av och sjunka in i mig själv. Mot slutet av undersökningen har jag lyckats slappna av till ett nirvanaliknande tillstånd, och andningen är väldigt lugn. Det kanske mest irriterande är att saliv bildas i munnen så att jag till slut måste svälja, vilket får det att kännas som att hela huvudet rör sig. Fast det gör det inte.

Undersökningen består av fem serier av olika längd: 4½ minut, 6 minuter, 3½ minut, 1 minut och slutligen 6 minuter. Nej, det finns ingen klocka utan sköterskan berättar före varje serie hur lång den är. Före den sista serien kom sköterskan in och injicerade kontrastvätska genom nålen som sattes tidigare. Enligt MS-portalen är kontrastmedel en viktig teknik vid undersökning av MS, för att kunna se aktiva förändringar.

På en dryg halvtimme är hela undersökningen över. Det hela är mycket professionellt och effektivt genomfört, och jag känner mig privilegierad som får genomgå denna undersökning. På fredag ringer min doktor upp mig och berättar resultatet.