Jag har gjort ett fynd

För ett par år sedan köpte jag en stol att sitta på vid datorn. Stolen Joakim är “testad och godkänd för hemmabruk”. Det är IKEA-svenska för “går sönder inom ett par år”. Så nu sticker skumgummistoppningen ut och ryggen har har lossnat från sitt plastfäste. Som den träffsäkre samhällsiakttagaren Magnus Uggla skrev i sin blogg i höstas: Man handlar på IKEA men det är inte möbler man köper, det är kulisser.

E föreslog att jag skulle leta begagnade kontorsstolar på Blocket. Det tilltalade mig inte, men hon föreslog istället att köpa begagnade kontorsmöbler i butik. Så jag letade mig fram till RP i Henriksdal och vände hemåt med en Kinnarpsstol för 800 kronor. Mycket bekvämare stol än IKEA-skräpet, och om den så bara håller i ett år har jag tjänat på affären. Men jag misstänker att den håller längre än så.

Begagnad stol 1

Begagnad stol 2

Muffins

Det här är trevligt att komma hem till.

Min yngsta dotter gillar att baka, men inte att laga mat. Med hennes storasyster är det tvärtom. Det är tur att man har mer än ett barn. Eller, det är inte tur, det är skicklighet.

Det blev ytterligare gynnande av den danska skokedjan. Rejäl sula var ledordet och det blev det. Skorna är svarta, vilket gör att de nästan ser ut som skor och inte som gympadojor. Alltid något. Jag har använt dem i två dagar, hittills utan minsta antydan till skavsår, vilket får ses som anmärkningsvärt. De är lite för varma för årstiden, men hösten är ju ändå här snart.

Det byggs

Det håller alltid på och byggs en massa i Kista där jag jobbar. Just nu håller man på med något slags kontorsbyggnad. Men något har tydligen gått snett, för som ni ser har byggnaden spruckit i två delar. Blixtnedslag kanske. Byggnadsställningarna mellan de två delarna är förstås uppsatta för att hålla upp byggnaden så att det hela inte rasar alldeles. Skönt att man tar sitt ansvar.

Harry P

Någon gång för ungefär tio år sedan tyckte vi att den omtalade boken om Harry Potter verkade vara en bra högläsningsbok på semestern. På den vägen är det. Böckerna och filmerna har följt med våra barn under uppväxten, och vi vuxna har hängt med. Bok två och tre läste jag också högt, och sedan fick barnen läsa själva. När första filmen kom var vår yngsta dotter knappt sju, och vi sade åt henne att fick följa med - på villkor att hon läste texten själv. Snacka om att hon var motiverad. Med den sista boken var cirkeln sluten: vi väntade inte på den svenska utgåvan, utan alla i familjen läste på engelska.

Ikväll var vi på det obligatoriska biobesöket. Men visst är Harry Potter och halvblodsprinsen en transportsträcka i väntan på slutdelen. Eller slutdelarna, det blir två filmer av bok sju.

När vi gräver ner varandra i USA

Dotter V kom in i pausen av Cold Case som gick på Kanal 9 och berättade att mördaren hade MS. Tyvärr missade jag de bästa bitarna, men jag hittade ett och annat på nätet. Avsnittet är från 2006. På en engelskspråkig blogg med lite högre vetenskapliga ambitioner har man fått ett brev från en läsare som ställer sig lite frågande till hur den MS-sjuke framställs:

In the episode, while the suspect is being questioned, after they find out he has Multiple Sclerosis, the interrogator says to the suspect (who they just found out has MS), “Multiple Sclerosis; your muscles atrophy, you can go blind, weak, it can take years until your mind is trapped in a near-dead body. That’s why you bury them alive; you want to see them die slowly, the way you’re dying”

MS-killen i Cold Case-avsnittet fick sin diagnos för 26 år sedan, tyckte det var orättvist, så han beslutar sig alltså för att begrava sitt intet ont anande offer levande. Rätt ska vara rätt, liksom. Nu är han bitter (för att inte tala om döende) och han hatar de unga och friska, som har hela livet framför sig.

Så nu vet ni. Och du som har MS: försök motstå de där impulserna att gräva ner dina medmänniskor. Jag vet att det är svårt, men det går.

Hedonism

Spjällen blev sådär otroligt goda som de såg ut. Det ligger en alldeles speciell hedonistisk njutningskänsla i smaken av grillat fläskkött. Och det är inte själva köttet som är det mest åtråvärda, utan det brynta fettet. Det slår allt. Idag blev det falukorv i ugn. Inte världens mest spännande, men helt okej måndagsmiddag.

Ny vecka, fortfarande lika lugnt...

Revbensspjäll

Om en stund ska vi gå loss på revbensspjäll med potatissallad. Ser det gott ut, eller ser det gott ut!

Jag skriver ett inlägg, då

Det lilla ordet då används på många sätt. Nedanstående är vanliga exempel på användning av då:

Jag gick hem, och då fick jag se att huset hade brunnit ned.

Då jag passerade över spåret blev jag överkörd av ett tåg.

Ta bort foten från mitt ansikte! Hur då?

Då-na i dessa meningar fyller en tydlig funktion. Det finns dock en obetonad form av då som är lite svårare att sätta fingret på. I SAOB beskrivs den på följande sätt i bandet från 1923:

e) svagt betonadt, utan särsk. eftertryck hänvisande till det föregående (l. till den före liggande situationen i det hela): alltså, således, följaktligen; också; Ofta (i sht i talspr.) utan eg. innebörd, bl. ss. uttr. för medgifvande l. resignation, stundom beklagande l. otålighet o. d.: "om det nu inte blir på annat sätt", "om det så skall vara" o. d. Låt gå (hvard. äfv. kör) för det då! Må så vara, då! Kom hit då, så skall jag hjälpa dig! Se här då! Ja, adjö med dig då! Tack då, kära du, då går jag.

SAOB-redaktionen har satt huvudet på spiken då man beskriver detta då som uttr. för medgifvande l. resignation, stundom beklagande l. otålighet. Notera hur det lilla då-et förändrar nedanstående meningar.

Tack så mycket. (neutral artighetsfras)

Skynda dig! (neutral uppmaning)

Hur gör man? (neutral fråga)

Tack så mycket, då. (= du var ju inte till stor hjälp)

Skynda dig då! (= vi har redan väntat ett bra tag)

Hur gör man då? (= jag har ingen lust att lära mig)

Låt oss nu besöka en vanlig mataffär. En neutral fras för kassörskan att säga vore

- Det blir hundrafemtitre kronor.

Men det säger hon inte, utan

- Det blir hundrafemtitre kronor, då.

Fast egentligen säger hon inte då, hon säger rå.

- Det blir hundrafemtitre kronor, rå.

Det lilla tillägget i slutet är ganska subtilt men rymmer rätt mycket resignation, åtminstone i mina öron. Plötsligt sägs underförstått inte bara vad varorna kostar, utan också sådant som “jag är trött och vill gå på kafferast” eller “jag vill egentligen inte jobba här”.

Det händer att då och rå kombineras:

- Det blir hundrafemtitre kronor, dårå.

Även om förändringen kan synas liten, ger detta ytterligare en förskjutning i intrycket. Nu är då inte längre särskilt subtilt, utan de flesta lyssnare lär lägga märke till det. Dårå signalerar inte så mycket resignation som nonchalans - “jag är alldeles för cool för att jobba här”. För bästa effekt, kombinera med tuggummituggande.

Torsdagstankar

Det är väldigt lugnt på jobbet. Parkeringsplatsen utanför bär syn för sägen. Den är full i normala fall.

Det är heller inte mycket bilar i Stockholmstrafiken, men de bilister som finns är inte lugnare för det. Snarare tvärtom. Eftersom det inte är några köer kan man ta sig fram snabbt! Det är säkert en befriande känsla för de flesta som är vana vid de ordinarie köerna. Fast en del tar det till överdrift. Då jag hade kommit ut på E4 och låg där i dryga nitti blev jag omkörd inte bara av två lastbilar med dubbla släp, utan också av en sån där stadsjeep som blåste förbi i gissningsvis hundrafemtio knutar. På insidan. I bussfilen. Sådant får en att själv sansa sig, ta det lite lugnare och komma ihåg att man ska vara ett gott föredöme, nu när man har elev.

Eleven och jag har klarat av fyra lektioner, och det går bra tycker jag. Nästa gång tror jag det är dags att lämna parkeringsplatsen och ge sig ut i Stockholmstrafiken. Fast vi väntar ett tag med E4.

Vi var och tittade på skor till mig, jag och hustrun. Jag hittade inget som passade den här gången, men när jag fann hyllan med Heelys blev jag eld och lågor. Snacka om avlastande skor för trampdynorna! Kan ni inte tänka er mig susa fram på kontoret i dessa? Inte?

Se framåt

Det är viktigt att ha något att se fram emot. Åtminstone för mig. Ibland känns det som att det är det som allting går ut på, att ha något att se fram emot. Nyligen tog min semester slut. Som jag hade sett fram emot den! Och så tog den slut, fortare än kvickt. Jag måste planera in något nytt att se fram emot, det är för långt till nästa sommarsemester.

Imorgon är det torsdag, och sedan fredag. Det ser jag fram emot.

Fotnot

Igår tog jag med viss tvekan på mig sandalerna när jag gick till jobbet. Det är ju i alla fall sommar, fast vädret var mer oktoberlikt. Inne känns det rätt med sandaler, men utomhus känns det faktiskt rätt larvigt. Så idag tog jag på mig gympaskor. Och en sak är klar: jag ska gå och köpa ett par andra skor, med rejäl sula. Skillnaden för känslan under vänster fot är enorm.

Oväder

Jag var på jobbet sex imorse. Varför, frågar ni er. Ja, det kan man sannerligen göra. Sovrumsfönstret står på glänt, och jag vaknade helt enkelt av ovädret utanför. Sedan tyckte jag inte att det var värt att gå och lägga sig.

Så nu har jag klarat av 26% av arbetsveckan redan. Det är ju alltid något.

Blå röd röd röd grön grön gul gul

Beklagar att bloggen inte är särskilt intressant för närvarande. Jag befinner mig i något slags efter-semestern-koma. Huvudet känns tomt och kroppen känns urlakad. Så jag föreslår att ni gör något mer givande; sorterar böckerna i bokhyllan i bokstavsordning, matar traktens bofinkar eller något liknande.

Tomater

Hustrun och dottern satt uppe och såg Maffiabröder, som gick på TV i natt med start 23.45. De var väl inte överdrivet imponerade av filmen. Däremot blev de hungriga: tydligen lagas det mycket mat i filmen. Så när jag frågade vad vi skulle äta idag började E lyriskt prata om att fräsa vitlök och tomater till en sås och servera med en saftig köttbit... -Aha, sa jag, det brukade jag laga en gång i tiden. Och från köksskåpet grävde jag fram en liten tunn kokbok med tomatrecept som jag inte har använt på säkert 10 år. Så nu blir det Bistecca alla pizzaiola till middag, den ostgratinerade varianten.

Visst är det bra med gamla kokböcker, att man kan glömma bort dem i många år och sedan plocka fram dem och alla recepten blir som nya? Visst händer det att recept blir omoderna, men oftast är den mat du tyckte om för tio år sedan lika god idag.

En gång i veckan

Jag gillar inte ögonblicket innan. Jag vet hur det kommer att kännas och jag gillar det inte. Men istället försöker jag andas lugnt och tänka på något annat. Och slappna av, samtidigt som jag ska knipa åt med två fingrar på ena handen och vrida med två fingrar på andra handen innan jag trycker av.

Timmarna innan har jag gått och gruvat mig över det här ögonblicket, över tyngden i huvudet efteråt och huvudvärken dagen efter.

Ögonblicket efter att jag har tryckt av är det mest lättnad över att det över för den här veckan, för det som följer sedan kan jag ändå inte göra något åt.

Semestern är slut

Så var man tillbaka på jobbet. Under min frånvaro har mitt automatiska e-postsvar hänvisat till två av mina kolleger, vilka båda går på semester imorgon. Av den anledningen valde jag att vara tillbaks från semestern en torsdag. Dels blir det en mjukstart på två dagar och sedan helg igen, dels hinner jag prata med mina kolleger och enkelt få reda på om det är något väsentligt som har hänt under min bortovaro. Alternativet - att komma tillbaks på måndagen och försöka få en överblick enbart från en överfull mailbox - tilltalar mig inte.

Min jobbtelefon har otroligt nog inte ringt en enda gång under semestern. Jag började tro att jag hade slagit på någon sorts hänvisning där också och var tvungen att ringa upp mig själv för att kolla. Men det har faktiskt varit så pass lugnt på jobbet, vilket är väldigt skönt. Förhoppningsvis väntar ett par veckor utan den vanliga hetsen (och dessutom i det närmaste helt fria från möten), innan en garanterat hektisk hösttermin tar vid.

Så det har i alla fall varit en lugn dag. Att tröska igenom mailboxen tog inte mer än ett par timmar, och det känns som att jag kan ta upp tråden från före semestern rätt enkelt. Att det sedan var otroligt segt att gå upp och att jag känner mig stel lite här och var är en annan femma.

Restaurangbesök

Jag befinner mig fortfarande i lätt koma efter att ha varit med familjen på Östgötakällaren. Och då var vi ändå där vid halv sex, och gick vid sju. Trevligt ställe, väl tillagad mat och rejäla portioner! Det var länge sedan jag var där - kul att ett sådant gammalt favoritställe håller stilen.

Körskola

Första körlektionen med den nyblivna sextonåringen är avklarad. Från inställning av stol, speglar etc. till och med start av bil, sakta körning på ettan och stopp av bil. På andra försöket slapp vi motorstopp. :-)

Det är nog nyttigt att vara handledare också - man får verkligen tänka igenom hur man gör och när man gör vad, sådant som annars sitter i ryggmärgen. Förhoppningsvis är jag inte alltför dålig på att lära ut.

Man Svettas

Idag har övriga familjemedlemmar inte underlåtit att påpeka att jag inte bloggade på hela dagen igår. Det är skönt att veta att man har trogna läsare. Jag ska försöka skärpa mig. I själva verket händer det inte så mycket just nu. Jag är ledig till och med onsdag, och sedan är semestern slut för den här gången. Så jag försöker att göra så lite som möjligt.

På sistone har jag känt av att jag plötsligt blir varm och svettig då jag sitter still, utan synbar orsak. Just nu kan vi direkt utesluta vädret; det är kallt för årstiden. Jag skämtade om att jag är på väg in i klimakteriet, men när jag googlar finner jag att det faktiskt finns ett manligt klimakterium och att vallningar förekommer där med. Där ser man.

Fast det är nog inte det; jag är alldeles för ung. Söker jag på svettningar och ms hittar jag förstås träffar på MS-portalen. Finns det något symptom som man inte kan ha med MS?

The person with MS can suffer almost any neurological symptom or sign [...]

- Wikipedia

En åkomma behöver ju inte vara MS-relaterad, men som det är nu är det ju svårt att inte hänföra precis alla krämpor man har till sin sjukdom.

Fotinlägg

Kommer ni ihåg mina sandaler, som jag köpte enkom för att kunna promenera i värmen i Spanien? Det var ett bra köp. Inte minst efter att jag skar mig i foten. Ibland tog jag hellre på mig sandalerna och gick inomhus med dem istället för barfota.

Städa

Städa städa varje fredag

Och så varje jul

Det tycker jag är kul

- Pippi Långstrump

Det lär finnas folk som tycker om att städa. Jag hör inte till dem. Jag tycker om att ha städat, men inte att göra det. Fast det är rätt kul att dra ut spisen och se vad som gömmer sig bakom. Det gör man ju inte så ofta.

Bättre lite skit i hörnen

än ett rent helvete

Aj som fan

Fördelen med autoinjektorn är att när man väl har skjutit av, så är det klart. Man kan inte ångra sig. Det är bara att injicera, och så är det över för den här veckan.

Nackdelen med autoinjektorn är att när man väl har skjutit av, så är det klart. Man kan inte ångra sig. Men ibland råkar man sticka sig på ett ställe där det gör extra ont... Sedan svär man en stund och funderar på om man inte ska gå över till manuell i alla fall.

Åter i Sverige

Jag har fått lite perspektiv till värmen i Spanien. Det visar sig att vi hade varmare väder än normalt under ett par av de gångna dagarna, med temperaturer uppåt 40 grader i skuggan. I normalfallet sitter man rätt bra i skuggan nere på en bar vid strandpromenaden, men vid de temperaturerna räcker inte skuggan till. Så det är väl förståeligt om värmen var lite knäckande. Lyckligtvis var det lite svalare sista dagen, när vi skulle packa och städa. Resan hem gick bra, med ankomst strax efter midnatt. Vi hälsades av redigt svenskt sommarväder: 14 grader och hällregn. Men det är lättare att uthärda 14 grader än 40. Så jag klagar inte alltför mycket över vädret.

Barnen tyckte vi lät lite negativa när vi kom hem. Det kanske vi gjorde, och det är ju orättvist: vi hade det rätt bra i Spanien, och vi kommer att åka dit igen. Exempelvis är det inte dumt att sitta och ta det lugnt på café Guerra med öl och tapas och titta på förbipasserande flanörer. Dock kanske jag kommer att undvika de varmaste sommarmånaderna.

Badmode med mera

Eftersom foten är tillräckligt bra för bad har vi gjort ett par utflykter till stranden, där man bland annat kan studera det rådande badmodet. För den kvinnliga befolkningen är variationen inte särskilt stor: om du inte är gammal tant och har hel baddräkt är det bikini som gäller, rätt snålt tillskuren. 99% har överdelen på, men den återstående procenten avvikare tolereras.

För manliga badare finns det mycket fler varianter. Smala badbyxor är numera ovanliga men förekommer, ofta hos bärare av rätt hög ålder. Sedan verkar det vara så att ju yngre man är, desto längre blir brallorna. Jag är medelålders och har alltså badbyxor av typen boxershorts, medan de unga grabbarna har brallor ner till knäna - nej, ännu längre. Dessutom har de kalsonger på sig. Okej, det här är havet så jag bryr mig inte, men när jag läser att det modet har spritt sig till badhusen blir jag lite förbannad. Vad är det för nymoralism som får unga killar att inte våga byta om till badbyxor? Kanske tur att man inte går till badhus.

---

Jag har varit här rätt många gånger förr, i såväl maj, juni som september (samt under kallare årstider). Aldrig i augusti, och det här är också första gången i juli. Jag måste tillstå att värmen tar rätt hårt. Nu finns det visserligen luftkonditionering i sovrummet i lägenheten, men resten av lägenheten har ingen AC och blir som en bakugn under vissa tider av eftermiddagen och kvällen. Eftersom det är ännu varmare utomhus vid den tiden kan det vara svårt att fördriva tiden. Man får försöka hålla sig i stillhet, eventuellt sova ett tag även om jag har vissa problem med det när jag vaknar. Viss tid kan man tillbringa på lokal med en kall öl eller så. Men där kan man ju inte sitta i sex timmar, liksom man inte kan stå sex timmar i den svala duschen.

Luftkonditioneringen är mycket välbehövlig för att klara nätterna. Men den är inte helt lätt att ställa in lagom och låter dessutom en hel del. För tio år sedan hade lite missad sömn inte bekymrat mig så mycket, men jag tål helt klart inte lika mycket nu för tiden. Så imorse fick jag ett anfall av semesterdepression. Idén med semester är ju att vila upp sig, men jag kände mig utschasad i stället för utvilad. Dessutom blev jag stressad över att mer än halva semestern hade gått, samtidigt som jag på samma gång dels längtade hem och dels var stressad över att det var så få dagar kvar i Spanien. Hur skulle jag hinna shoppa och bada tillräckligt mycket på så kort tid? Som ni hör tänker man inte särskilt klart i sådana lägen. Men ett kort tag bröt jag ihop och det kändes inte alls bra.

Som tur var gick det över, men jag fick lite att tänka på. Att inte klara av värme och sömnbrist lika bra längre är förstås delvis ett ålderstecken. Men jag misstänker att de här humörsvängningarna som har dykt upp då och då under årens lopp (alltså inte bara sista året) kan ha en annan orsak. Någon annan MS-läsare som känner igen sig?

Varma hälsningar

Torget i Fuengirola

Det är varmt, vilket inte direkt var någon överraskning. Vi gick in till Fuengirola och shoppade i alla fall. Vad vi shoppade är jag tyvärr förhindrad att tala om, med tanke på vissa eventuella läsare på hemmaplan. Enligt rapporter hemifrån är visserligen Internet hemma hos oss nere sedan ett åskväder igår, men det är bäst att vara på den säkra sidan.

Jag lider med mina stackars övergivna barn. Inga föräldrar, och nu inget Internet! Vad får barn inte utstå nuförtiden. De låter visserligen väldigt uppåt när vi ringer, men jag vet att de gråter sig till sömns.

Ett glas och sedan ett till

¡Hola!

Enkelt att skriva upp- och nedvänt utropstecken på tangentbordet, jobbigare med åäö. Får se hur länge jag ids sätta ut prickarna. :)


Resan gick bra och vi kom fram vid sjutiden till ett ganska svalt Malaga. Två timmar senare hade vi ställt in väskorna i lägenheten, handlat frukost och satt oss på en uteservering, drickandes varsitt glas Rioja Rosado. Middagstiden blev spansk, men eftersom våra magar är svenska var det en rätt efterlängtad måltid.

Tillbaka i lägenheten var det dags att ta av sig skorna och koppla av. Det skulle vi inte ha gjort, i alla fall inte jag, eftersom det visade sig vara glas på golvet. Jag kunde aldrig ha trott att det rymdes så mycket blod i en fot.


Bild på den skyldige.


Jag var visserligen lite orolig på förhand hur min vänstra fot skulle palla med semestern, fast det var inte riktigt på det här viset jag menade. Nå, dagen efter visar det sig inte vara så farligt. Jag har ett tvåcentimeters jack i foten, men det går bra att gå på den. Att man skär sig i foten på semestern är ju inte så ovanligt, typ snäckskal och sånt.

Så efter denna oroliga inledningen ser den fortsatta semestern ljus ut. Javisst ja, det är Avonexdags ikväll. Ja, men från och med imorgon då!

¡Hasta luego!

Bloggen åker på semester. Kanhända blir det en och annan sporadisk uppdatering under veckan, vi får se.