I bilen

Jag har ett favoritrum, och det är bilen. Där kan jag lyssna på vilken musik jag vill, hur högt jag vill, och sjunga med om jag vill utan att störa någon. Eller så kan jag lyssna på radio. Ibland vill jag inte lyssna på något alls, utan vill ha det fritt från andra ljud än motorn och trafiken.

Jag jobbade på ICA i nästan två år. Hela upplevelsen kändes då, och känns än idag, främmande. Jag befann mig i en miljö där jag inte alls passade in. Det var en fråga om överlevnad. Men jag gjorde hela tiden mitt yttersta för att göra ett så bra jobb som möjligt. Ofta började jag sju på morgnarna, och bilfärden dit tog 10 minuter. Den korta tiden i bilen var ett slags andningshål, där jag kunde fly undan under en kort stund till musikens värld - min musik. Sedan parkerade jag, tog ett ögonblick för att fokusera, och så gick jag in och satte igång.

I julklapp fick jag nyligen min första ljudbok. Jag tänkte att det kunde vara något för bilen när jag ändå tillbringar en bra stund varje dag i densamma, och hade önskat mig det. Inte någon speciell bok, utan helst något jag inte kände till. Så i början av året hörde jag på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Ett slags svenskt hopkok på Åsa-Nisse, Forrest Gump och Reservoir Dogs. Det var en riktig rövarhistoria, men ganska underhållande. Uppläsning av Björn Granath, som jag hade höga förväntningar på vilka till en början infriades. Fast efter ett tag blev hans röst allt raspigare och raspigare, och uppemot skiva åtta eller så började det bli plågsamt. Sedan tog han sig på slutet. Han börjar väl bli lite till åren han också.

När jag hittade Göran Perssons memoarer på bokrea tyckte jag att den var värd att testa härnäst. Den skulle jag aldrig ha köpt i bokform, men den kan nog funka som ljudbok, i synnerhet med författaren som uppläsare. Man får väl hoppas att hans röst håller i 14 skivor. Jag har väl aldrig varit någon stor Persson-beundrare men det är ju ett slags samtidsdokument, och jag har trots allt alltid röstat på karln. 

Kyrkoval 2009

Har ni gått och röstat? Det är fortfarande nästan fyra timmar kvar innan vallokalerna för Kyrkovalet stänger. Kanske inte känns så där jättehett? Själv röstade jag för första gången i ett kyrkoval 2005, efter att det hade skrivits om att Sverigedemokraterna satsade på kyrkovalet. Med ett lågt valdeltagande blir det lättare för partier som SD att mobilisera och få fler mandat än vad de annars skulle ha fått. Plötsligt kändes det lite viktigare att lägga sin röst på ett demokratiskt parti, även om jag inte bryr mig så mycket om kyrkopolitik. Jag hoppas att du också röstar eller har röstat idag.

Påminnelse

Du får stoppa vad du vill i kuvertet, jag bryr mig inte. Bara du går dit.

Gå och rösta!

Första maj

Jag tänker tillbaka på första maj med blandade känslor. Jag har faktiskt gått i det stora förstamajtåget två gånger, det som går från Humlegården till Norra Bantorget. På den tiden var det alltid partiordföranden som talade från Norra Latins skolgård, så jag måste ha hört Palmes sista förstamajtal. I slutet av gymnasietiden var jag nämligen politiskt engagerad i SSU. Mitt engagemang var väldigt intensivt och varade i mindre än två år. Det är mitt livs historia i ett nötskal - jag fastnar för något som engagerar mig, går helt upp i det under en tid, tröttnar sedan och klipper då plötsligt av alla band till det gamla.

Så jag gick från att vara engagerad socialist till att bli vänstersympatisör och sedan vidare till gråsosse. Och idag? Jag har aldrig känt mindre lust att se ett förstamajtåg. Inte för att jag har gjort det på nästan 25 år. Jag vet inte ens hur jag kommer att rösta i nästa val, och det var länge sedan jag kände så. Tacka Mona och Wanja för det ...

Länk: DN