Tonårsparlör

Imorgon åker jag och hustrun till Spanien på en vecka. Barnen är hemma själva. Dags att ta fram Tonårsparlören, kapitlet Föräldrafritt!

Be din tonåring följa med om du ska bort

Bara för att man är i tonåren kan man inte alltid få vara hemma när resten av familjen går på fest, åker på resor eller till landet. Att lära sig kompromissa är viktigt, det måste man kunna om man ska bli tagen på allvar. Det är förresten inte säkert att ungdomarna tycker att det är så värdelöst och tråkigt som de först ger sken av. Det kan vara ett sätt att markera sin självständighet.

Fast det kan ju också vara så att föräldrarna vill åka iväg själva, utan sina tonåringar. :)

Töm barskåpet själv

Annars finns det risk att din tonåring gör det. Allvarligt talat – det är långt ifrån alla tonåringar som stjäl sprit från sina föräldrar. Men sju procent av alla tjejer och fyra procent av alla killar i nian säger att de får sprit av sina föräldrar »utan lov«, vilket måste betyda att de snor den. Det kan i alla fall vara bra att vara lite uppmärksam och kanske inte lämna en massa alkohol lättillgängligt hemma när man reser bort. Håll lite uppsikt på medicinskåpet också, särskilt om du förvarar starka värk- eller sömntabletter där.

Här stöter vi på ett problem. Det är möjligt att vi kan rita streck på spritflaskorna. Men som hobbysamlare av viner i garderoben blir det svårare att inte lämna lätt åtkomlig alkohol hemma... Vi får nog gå till kapitlet Kan man lita på tonåringar?

Om man ska lita på sitt barn eller inte beror förstås till stor del på vad som har hänt tidigare. Har tonåringen i fråga strulat flera gånger? Då kanske man måste vara mer uppmärksam. Har man å andra sidan ett barn som aldrig har visat tecken på att dricka alkohol eller ta andra droger kan man anta en mindre misstänksam hållning. Alla barn är förstås olika. Du blir den som måste avgöra vad som passar bäst i din familj.

Vi får nog säga att vi har stort förtroende för våra tonåringar, eftersom vi räknar med att de sköter sig medan vi är borta. Det känns rätt lugnt.

Rena landet?

Jag ser att Kim Anderzon är Veckans lantis i DN-bilagan På stan. Hon bor nämligen som hon själv säger i “Lindholmen, Roslagen”. Man kan verkligen diskutera om Lindholmen ligger i Roslagen, men som det står på Wikipedia finns det inga entydiga gränser för området Roslagen. Norrtälje ligger i Roslagen, det är det ingen som ifrågasätter, men Vallentuna (där Lindholmen ligger)? Att Roslagsbanan går förbi räcker inte riktigt - namnet Roslagsbanan finns numera mest av historiska skäl.

Men visst förstår jag att det låter trevligt att säga att man bor i Roslagen. Själv blev jag högst förnärmad på den tiden jag bodde i Lindholmen om någon påstod att jag bodde på landet. Lindholmen låg visserligen en bit från stan, men landet, det var det inte. De i min klass som åkte skolskjuts, till exempel från Frösunda, bodde på landet. Jag cyklade till skolan. Senare åkte jag Roslagsbanan in till stan och gick i skolan där. Precis som vilken pendlare som helst.

Fast idag skulle jag nog erkänna att det var rena landet. Och på den tiden längtade jag efter att bo i stan. Det gör jag inte längre.

Sådan är jag

Jag har gjort ett personlighetstest, med inte särskilt överraskande resultat. Men visst är det lite kul att klicka sig igenom såna där tester.

Och tänka sig - jag har valt rätt karriär också, även om det tog sin tid att komma dit.

Din personlighetstyp:
Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Fototriss - S

I veckans Fototriss gäller det att välja bokstaven S eller E, och presentera tre bilder på den valda bokstaven. När jag tittar igenom veckans tagna bilder finns det några motiv som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Ni som har sett två av bilderna redan får ursäkta.

Vi går spången ner mot sjön, och tar sedan stigen in i skogen.

Hur mås det

Minns ni måsungarna? De var tre från början. Nu är det är en kvar, som nyss vaggade över berget som en övergödd duva. Jag tror inte att han har Internetuppkoppling, men utifall att...

Bevare mig väl

Man tar sig för pannan när man läser i DN om Bevara ord-kampanjen.

- Jag är ordmänniska själv, så jag blev glad när jag läste om er adoptionskampanj, säger Lena Adelsohn Liljeroth, i telefon från västkustsemestern.

Åhå, så kulturministern är ordmänniska. Så fint. Då är väl jag också ordmänniska. Men vad är det för ord som folk vill “bevara”? Här följer några få exempel från den långa listan.

ehuru, emedan, enär m fl

Dessa ålderdomliga konjuktioner används inte längre, och det på goda grunder. Exempelvis risken för sammanblandning med befintliga ord med annan betydelse.

gårdfarihandlare, handelsbod, lornjett, junker

Jag kunde inte tro att någon skulle vilja bevara dessa annat än för skämtsamt bruk, men jag hade tydligen fel.

förbaskad

En eufemism (förskönande omskrivning) för förbannad. Eufemismer gör i allmänhet ett rätt löjligt intryck. Det händer att jag själv använder dem, men jag försöker låta bli. Alltså: säg inte järnvägar eller sablar, svär ordentligt eller låt bli. Och förbannad räknas väl inte ens som en svordom längre.

evenemang

Förslagsställaren vill att detta gamla hederliga svenska ord skall användas i stället för event, som ju har blivit allt vanligare. Ser ni problemet?

Visst finns det bra ord i listan, men man får vada igenom mycket skräp för att hitta pärlorna, och dessa kommer att skifta i kvalitet beroende på vem man frågar. Men det ligger ju i tiden: låt vem som helst skicka in vilka förslag som helst, och lägg sedan ut alltsammans på webben utan urskillning. Därefter kan vem som helst skriva hur korkade kommentarer som helst, och vilken idiot som helst kan blogga anonymt och omedelbart få en länk från artikeln.

Länktips

Jag sitter och läser en bra sajt som jag vill tipsa om: http://www.jennymalm.se/.

Mycket information om MS och många bra tankar och erfarenheter. Läs till exempel Det borde vara möjligt eller Hur tänkte man här? Under rubriken Här är min dag finns en dagbok, eller blogg om man så vill.

Stig

Tillvaron på landet går ju ut på att man ska ta det lugnt, men man behöver ju inte gå omkring som en sengångare hela tiden. Till exempel sprang jag skogsstigen både i onsdags och i torsdags. Det som är bra med det är att man blir otroligt svettig och får bada.

Hemma igen

Att mina senaste blogginlägg har varit ganska kortfattade beror på att det är besvärligt att skriva någonting längre på mobilen... Vi har alltså varit på mina föräldrars lantställe i Roslagen, som de har kvar efter alla år trots att de numera bor på den verkliga landsbygden i en annan landsända. Elektricitet finns och på sommarhalvåret även dricksvatten, men i övrigt är det helt omoderniserat, på gott och ont. Man kan väl säga att det känns att man är på landet.

Duschen var synnerligen efterlängtad av samtliga i sällskapet. Jag talar naturligtvis om för barnen att när jag var liten tillbringade vi minsann fyra veckor i sträck ute i sommarstugan, men det övertygar inte riktigt. Dessutom åkte vi hem och duschade på den tiden också, även om det gick betydligt längre än tre dagar mellan gångerna.

Vi tycker kort sagt att det är rätt mysigt att vara där, och rätt skönt att komma hem.

Landet del 2

Jag kan känna mig instängd i stan. När jag kliver ur bilen efter att ha kört hit känns det på ett speciellt sätt i kroppen. Jag är nog en lantis innerst inne.

Idag har jag joggat, badat (premiär!) och fått stryk i kubb.

Landet

Natur. Lugn. Grillat! Härligt.

Ut i spenaten

Idag har vi varit på Hermans vegetariska restaurang på Söder. Det var trevligt, gott och mycket mat. Jag kanske hade lite väl höga förväntningar efter alla superlativ jag har hört om stället, men visst var det bra.

Väderprognosen talar om att den riktiga sommarn är på gång, så imorgon åker asfaltfamiljen till landet. Vi ses om ett par dagar!

Bloggspråk

Hanna suckar över att hon upprepar sig själv språkligt i sin blogg. Jag har inte reagerat på att hon gör det, så det är nog inte så farligt. Men jag känner så väl igen mig. Jag skriver ofta om innan publicering och får använda en hel del fantasi för att inte upprepa samma ordvändningar alltför mycket. Om man är sin egen värste kritiker tror jag att man är på rätt väg.

Jag tror att det finns lite olika skolor när det gäller bloggspråk. Vissa ser inte så allvarligt på språkliga misstag utan låter dessa stå kvar och bidra till känslan av spontanitet. Dessutom går det ju fortare att inte korrekturläsa, så man får tid att skriva fler inlägg. Andra är mer noggranna. Gissningsvis skriver väldigt få helt korrekt från början, utan vill man undvika språkgrodor så får man skriva om och korrläsa några varv. Jag måste i alla fall göra det, eftersom jag tillhör den pedantiska skolan när jag skriver. När jag läser är jag mer tolerant, upp till en gräns. Det beror också på vad det är för blogg: toleransnivån är förstås mycket högre för en humorblogg än för en politikerblogg.

Jag har några saker som jag försöker undvika. Jag försöker att inte inleda två meningar i rad med men. Jag försöker också att inte börja var och varannan mening med Jag. Jag har märkt att det senare är lätt hänt. Men jag antar att det kommer sig av bloggandets dagboksliknande natur. Men ibland kan det vara i sin ordning att bryta mot sådana regler, bara man vet vad man gör. Men man bör inte göra det för ofta.

Kurvatur

E behövde ett par shorts till sommarvärmen, som vi inte har, men som garanterat finns på sydligare breddgrader. Shopping finns på ganska närbeläget avstånd (om man har bil) och det är lätt att ta sig mellan affärerna (om man har bil) samt att få hem det man har köpt (om man har bil). Som ni kan gissa tog vi bilen, med mig vid ratten, eftersom det är minst två år tills någon annan i familjen kan agera chaufför.

E vet i allmänhet vad som väntar när hon ska handla kläder och jag är med. Jag tror att det är något genetiskt, åtminstone brukar jag skylla på det, för jag blir fruktansvärt uttråkad av att gå med och shoppa kläder. Jag vet att jag inte är ensam. När jag var i Indien i våras och tillsammans med min indiske kollega åkte förbi köpcentrat som hans fru brukar ta med honom till, suckade han och filosoferade: - I don't know how God did when He created woman, but one thing is for sure: they do like shopping.

Seriestripp som sitter på vårt kylskåp. Klicka för större bild.

Men idag var jag som en ny människa. Jag inte bara höll humöret uppe och undvek självantändning, jag hjälpte mitt kära viv att hitta rätt färg och storlek samt kom med smakråd. Hon var stum av häpnad, och det var faktiskt jag också. Men det går säkert över. Jag måste ha fått en släng av semestervälvilja.

Dagen då det fick vara nog, eller hur det nu var

Jag röt till vid matbordet ikväll: det skulle minsann bli slut på att gå och väcka folk som låg och trynade långt in på blanka förmiddagen. Hädanefter fick folk ställa sina väckarklockor och masa sig upp själva. Efter några förtretade ordväxlingar blev det en något tryckt stämning vid bordet. Som tur var höll vi på att länsa det sista på faten och kunde sedan bryta upp och ägna oss åt avdukning, disk och andra sedelärande sysslor.

Det som är skönt med min familj är att ledsamheter sällan vilar särskilt länge. Efter en stund är stämningen god igen. Dessutom känner jag på mig att jag inte kommer att kunna hålla mitt löfte något vidare. Så för säkerhets skull bloggar jag om det nu, så att ingen blir sur när jag sviker mitt ord och kommer med kaffe på sängen i alla fall.

Mängdträning

Hoppas ni har en bra midsommar! Jag sitter och tittar i Handledarboken - för säkrare mängdträning. Mängdträning tycks vara trafikskolornas begrepp för privat övningskörning. I veckan har vi varit på handledarutbildning, min elev och jag. Eller introduktionsutbildning, som Vägverket kallar det. En smula begreppsförvirring råder. Trafikläraren på utbildningen kommenterade att inte ens Vägverket alltid vet vad som gäller för den nya utbildningen, hur länge den är giltig till exempel. Fem år eller livstid är två olika bud. Nå, vi ska förhoppningsvis vara klara innan dess. Och om 1½ år är det dags för nästa elev. Då måste jag gå utbildningen igen. Trafikläraren om detta: “Det kommer nog att rätta till sig när några politiker själva har fått gå utbildningen flera gånger med sina barn och inser hur orimligt det är. Jag måste själv gå kursen med mina barn...”

R ska härnäst göra ett syntest, vi ska skicka in papperen och efter ett okänt antal handläggningsveckor kan vi börja ge oss ut i trafiken. Jag tycker att det ska bli roligt. Eleven är väl inte lika entusiastisk, fast inser att det är bra att ha körkort och att det är lika bra att börja övningsköra nu när man får. Sedan vet både hon och jag var skon klämmer: hon är lite rädd för att misslyckas. Hon är den typ av skolelev som bara räcker upp handen när hon är bergsäker på svaret, för tänk om man svarar fel? Men, vi har alla våra svaga sidor och även solen har sina fläckar. Hon har annars glidit igenom grundskolan utan problem och nyligen avslutat densamma med ett strålande avgångsbetyg. Jag är en otroligt stolt förälder.

Fast hon kanske inte oroar sig så mycket för det här med körkort egentligen. På handledarutbildningen gicks det igenom ett antal risksituationer och saker som nybörjare gjorde fel på, och det blev en diger lista. Det var så att jag själv började tycka att det såg svårt ut. Vad skulle då inte hon tycka? Jag frågade i pausen: - Tycker du att det verkar svårt? Men hon var hur cool som helst. Antagligen resonerar hon som så att med tanke på hur mycket idioter det finns i trafiken, varför skulle inte jag klara av att ta körkort.

Lillasyster önskar att hon kunde byta plats med syrran. Hon vill hemskt gärna börja köra. Själv hoppas jag att jag kommer att kunna fortsätta köra bil, så att jag kan köra med henne också. Jag känner ingen direkt oro, men som ni vet är det lite svårt att förutsäga vad som kommer att hända med denna sjukdom.

Midsommarafton

Jag borde ha avslutat förra inlägget på ett bättre sätt, ser jag. Nu är det dagen efter, jag har fått elva timmars sömn och har bara en lätt huvudvärk som försvinner om någon timme. Det är den bästa tiden i veckan! Radion spelar Sjösala vals med Sven-Bertil Taube. Kan man bli på annat än gott humör?

Det kunde ha varit värre

Efter att ha skrivit inlägget igår satte jag i en rostbiff som vi skulle ha dagen efter, och sedan satte jag mig med familjen och såg på film. Rostbiffen var klar halv tio, men inte filmen. Filmen pausades, jag tog ut rostbiffen, tog veckans spruta och vi körde filmen igen. Jag såg aldrig färdigt. Det tog nog inte mer än en kvart innan jag kände mig så hängig att jag inte hade något annat val än att gå och lägga mig. Det var kallt i sovrummet, och medan jag stängde sovrumsfönstret slog frossbrytningarna till. Sedan låg jag och skakade och hoppade under täcket ett tag innan jag somnade.

Skulle inte biverkningarna bli lindrigare vid det här laget? Sådan frossa har jag inte haft sedan i höstas, första gången jag tog Avonex. Äsch, nu känner jag mig gnällig. Det kunde ha varit värre.

Semester!

Det känns lite svårt att tro det, men nu har jag faktiskt semester. Efter att ha jobbat ett par timmar på kontoret och sedan åkt hem och fortsatt hemifrån mycket längre än vad jag hade tänkt, lyckades jag till slut skicka ett sista mail, stänga ner alla program, koppla ifrån anslutningen och lyfta mig själv ifrån stolen. Sedan gick vi och köpte mat. :-)

Fula ord

Jag fick bassning av min k. hustru (nyklippt) för att jag skrev tixempel. - Det är lika illa som att skriva oxå, tyckte hon. Jag tyckte att man kan väl få ha lite roligt någon gång ibland... Men rent allmänt håller jag med henne. Bland de fulaste fuskstavningarna tillhör stavningar med x för att där finns ett x-ljud: dax, oxå (eller värre: oxo), lixom ... Tixempel innehåller i alla fall x i original. Jag får skylla på att jag nyligen har lyssnat på Lena Nymans monolog Stadslollan (1973), som inte bara innehåller tixempel, utan även pärlor som “erunte klok”, “passare jävlit noga” och “ruhavel mere kröken å brass”. Fast det är ju förstås normalt talspråk för oss stockholmare. ;-)

Förresten, ni som inte kör bil i Stockholm kan vara glada i idag. Fortfarande vid åttatiden var det köer på E4. Åtta på morgonen, tänker ni. Jag säger bara: Muahahahah.

Två dagar kvar

Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Men nu är det så kort tid kvar till semestern att ingenting kommer att bekymra mig under de två dagar som är kvar. Tixempel, vem bryr sig om att behöva sitta i 1½ timmas bilköer?

Lite perspektiv

Det här är förstås ingen nyhet. Men jag förundras ibland över hur oerhört lätt det är att hitta information idag, och på hur kort tid detta har förändrats.

Säg att jag hade fått MS 15 år tidigare, alltså 1993. Eftersom jag inte vet något om sjukdomen vill jag ta reda på mer. Jag hade då a) slagit upp multipel skleros i Nationalencyklopedin, b) slagit upp multipel skleros i vårt exemplar av Stora Läkarboken, c) gått till biblioteket och kanske d) gått till en bokhandel.

Jag hade inte letat på “nätet” efter information. “Nätet” fanns visserligen - man hade till exempel kunnat e-posta i över 20 år. Men den del av Internet som de flesta tänker på när man säger nätet och som du använder just nu, den existerade inte förrän just 1993. Och så hade jag ju ingen dator förrän flera år senare.

Men jag fick inte sjukdomen 1993, utan 2008. Så jag öppnade inte ens vårt gamla exemplar av Nationalencyklopedin, utan började på engelska Wikipedia, vars sida om Multiple sclerosis rentav är en featured article. Bara med den artikeln som utgångspunkt kommer jag sannolikt att kunna få reda på mer än vad jag hade kunnat läsa mig till 1993 ens efter att ha tillbringat dagen på biblioteket. Detta tack vare en av vår tids stora uppfinningar: hypertext. Nuförtiden när jag läser en tidning eller bok saknar jag ofta att kunna klicka på de intressanta orden. Gör ni också det?

Självdistans

För ett par veckor sedan direktsände SVT sista föreställningen av Henrik Schyfferts The 90's - ett försvarstal, som har spelat för utsålda hus i 1½ år. Jag spelade in den och såg den i förra veckan. Den var bra, bättre än vad jag hade väntat mig. Igenkänningshumor är alltid tacksam, och det skadar ju inte att jag är född samma år som Schyffert. Föreställningen innehöll också en mer allvarlig, självutlämnande del utan lika lättköpta poänger och som jag misstänker krävde rätt mycket mod för att göra. Programmet finns kvar på SVT play till och med 23 juni.

I föreställningen drev han bland annat med nöjesutbudet på TV under sin uppväxt, då “all humor som gjordes på 80-talet gjordes av två personer, Sven Melander och Åke Cato”. Schyfferts drift med selleriskämtet är i och för sig ganska rolig, men ännu roligare är att Åke Cato inte alls uppfattade humorn i det hela utan tog illa upp och bloggade om det hela. Han har sedermera plockat bort inlägget, fast det är inte så svårt att hitta i Googles cache.

Jag tänker tillåta mig att fortsätta tycka att både Henrik Schyffert och Åke Cato är roliga, var och en på sitt sätt. Så jag förlåter Cato för hans brist på självdistans (som bland annat innebär att han anklagar Schyffert för att sakna distans!) och behåller länken till hans blogg. Schyffert bloggar tyvärr inte längre.

Hett

Veckans Fototriss gjorde det sannerligen inte enkelt för fotograferna. Utom tävlan, så här ser junivädret ut idag:

---

Men med lite funderande och fotograferande gick det att få ihop tre bilder på veckans tema, som är hett!

Sachertårta

Språkfunderingar

Med två tonåringar i huset är det fascinerande att iaktta skillnaderna mellan olika generationers användning av språket. Att den yngre generationen använder en massa uttryck som inte fanns för några år sedan, blandar in ord från andra språk (inte bara engelska) och använder gamla ord på nya sätt är förstås inte ett dugg förvånande. Fet/fett är paradexemplet på det sistnämnda - ett urgammalt ord som nu gör ny tjänst som ett otroligt mångsidigt förstärkningsord. Utan att på stående fot kunna belägga saken, misstänker jag starkt att språkutvecklingen i alla tider till stor del har drivits fram av människor under tjugo.

Men jag har också på sistone blivit pinsamt medveten om hur många ord i ens eget språk som stämplar en i en viss generation. Följande lista innehåller typiska ord som jag själv har använt eller fortfarande använder:

• häftigt
• läckert
• plugget
• pröjsa
• järnet
• farsan
• morsan
• suveränt
• lubba
• brallor
• dojor
• snubbe
• lattja
• lira
• haja
• gå till frissan
• gå på muggen
• matan

Det är rätt kul att pröva de här orden på sina tonåriga döttrar. De flesta av orden framkallar kvävda skratt och himlade ögon över hur stenålder det låter. Några av orden var svårbegripliga, och ett par ord (lubba, matan) hade de inte ens hört. De skulle aldrig drömma om att använda ord som häftigt eller suveränt, ord som jag uppfattar som vanlig vokabulär, men som omedelbart avslöjar vilken generation jag tillhör. Och jag skulle förstås känna mig otroligt töntig om jag gick runt och sade fett najs eller coolish. Några av uttrycken ovan har återgått till neutrala varianter som skolan, byxor och betala.

Tittar jag vidare på listan upptäcker jag en annan sak: med undantag för mycket informella sammanhang, skulle jag inte använda ett enda av orden i skrivet språk. Det lär inte våra tonåringar göra heller med sina ord, lika lite som den äldre generationen skriver tjomme, hyvens, stabben eller brallis. Formellt skriftspråk är ett annat språk än talspråket, det är mycket stabilare och det går inte lika enkelt att avgöra åldern på den som skriver. Så vi kan vara lugna: våra tonåringar kommer att göra sig förstådda i framtiden, och deras barn kommer att skratta åt dem när de kryddar sitt tal med ord som softish eller jao.

Vidare läsning: Leonis slanglexikon med en massa slanguttryck från förr

Det var ett himla tjat om vilken veckodag det är

Vi har sett Raiders of the Lost Ark - Jakten på den försvunna skatten, den första Indiana Jones-filmen, en klassiker. Men vi har förstås minst lika roligt åt att oavbrutet kommentera alla ologiska vändningar i manuset, alla fantastiska repliker, skurkigheten hos skurkarna, coolheten hos Harrison Ford (samtidigt som vi tycker att han är en rätt begränsad skådis) och så vidare. Och specialeffekterna, fantastiska för 1981 och fortfarande rätt bra. Jag såg filmen första gången när jag gick i mellanstadiet på video hemma hos Vidde - det smältande ansiktet var bara för otroligt bra, vi spelade det ruta för ruta.

Sedan var jag tvungen att gå ut i köket och fråga: vad är det för dag idag? Det känns som lördag?! Nej, det är fredag!

Plan 9 from Outer Space

Min plan att ta Avonex på torsdagen och jobba hemifrån fungerade klockrent. Jag gick upp runt sju och satte mig vid datorn. Sedan satt jag där och jobbade: e-postade, diskuterade med kolleger via chat, programmerade, skrev dokumentation etcetera. Alltsammans utan att klä på mig - jag satt i min morgonrock till en rent oanständig tidpunkt. Se där en av fördelarna med hemarbete.

Avonexen betedde sig precis som vanligt. Allmän hängighetskänsla på kvällen, och när jag känner mig alltför risig går jag och lägger mig. Under natten vaknar jag ett par gånger med huvudvärk. Den är kvar på morgonen men har börjat släppa. Sedan känns det allt bättre under förmiddagen, även om huvudvärken biter till ett par gånger. Vanligtvis blir det två Ibumetin, en vid uppstigning och en runt lunch. Och på eftermiddagen mår jag bättre än någonsin, det vill säga som vanligt, vilket i jämförelse med innan är väldigt bra.

Men det lilla obehag som Avonex vållar mig är ingenting mot en rejäl förkylning, något som har drabbat min stackars hustru. Jag vet ju att mina besvär går över på bestämda klockslag. Så jag skickar henne en omtanke och en kram, på behörigt avstånd förstås.

Fredag på torsdag

Jag prövar just nu att ta Avonex på torsdagen, och jobba hemifrån imorgon. Det känns som att det skulle kunna funka rätt bra. I vilket fall känns det som alltid skönt att ha det avklarat för den här veckan. Min k. hustru fick pröva att ladda och skjuta av autoinjektorn. Då hon gjorde det sa jag aow och konstaterade sedan att det ömmade lite mer än vanligt i benet. Så nu ojar hon sig för att hon har gjort illa mig. Det är lugnt älskling, det är nog bara träningsvärk.

Det känns som fredag, dels för att jag har tagit Avonex, dels för att jag inte åker in till jobbet imorgon. Och så åt vi ju kyckling. Ett säkert sätt att reta upp sina döttrar är att brista ut i

På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest

Men fredag är ändå den dagen som känns bäst

Ge mig då kyckling, det gillar jag mest

Tidigare idag, efter jobbet, åkte jag och köpte en elektronikpryl. Sedan när jag skulle betala... ni vet situationen när det bara finns en kassa, och kunden längst fram tar jättelång tid på sig? Kassörskan är tvungen att ringa och fråga efter något, men hon får inget svar. Kön växer och växer. Till slut öppnar man en kassa till. Kunden i den första kassan är fortfarande inte klar. Till slut får han besked om att det visst var rätt pris på varan, och han lomar iväg. Visst är det irriterande?

För att inte tala om hur det pinsamt det är att vara kunden som tog så lång tid på sig...

Terapi

Man har sällan två riktiga skitdagar i rad, eller hur? Efter att ha fått lite perspektiv och kunnat uppskatta skadorna från gårdagens grus i maskineriet på jobbet, visade det sig att det inte var så farligt. Och det var verkligen skönt. Jag vill kunna gå på semester och känna att jag kan koppla av någotsånär.

Jag gick ganska tidigt, och ägnade eftermiddagen åt att skjutsa en anförvant till sjukhuset, där hon skulle besöka sin kille som var inne på knäoperation. Upprinnelsen till det hela är en olycka som de båda var med om för några dagar sedan. Den slutade med diverse blessyrer men det kunde ha slutat värre, mycket värre. Man kan ändå lugnt säga att deras liv fick sig en rejäl törn.

Vi fick inte komma in till honom eftersom han fortfarande var på uppvaket, så vi gick och fikade. Och pratade. Vi hade rätt mycket att prata om. Även om det skedde på ett helt annat sätt i mitt fall, kan jag ju känna igen mig i att ödet plötsligt sätter käppar i hjulet och förändrar livet för en. Allt tyder på att de båda kommer att bli helt återställda efter olyckan, men vägen dit blir inte helt enkel. Och det är nog en sak att bli bra fysiskt. En annan sak är att hantera det som har hänt: det är inte alltid så lätt att acceptera att ens planer raseras på ett ögonblick. Ena stunden är man på toppen, nästa stund befinner man sig i en grop som man måste försöka kravla sig ur.

Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam för det samtalet. Det är också bra att blogga. :-)

Tisdagssoppa

Absurd dag, där allting hade gått fel och fortsatte att gå fel. Dagen tycktes dessutom aldrig ta slut. Nåja, om en dryg vecka är det semester.

Blandade måndagstankar

Tack alla ni som lämnade kommentarer på mitt Fototriss-bidrag! Första gången jag är med, och det var kul, så det blir säkert fler gånger. Jag vet inte om ni som följer bloggen har märkt att kvalitén på fotona har blivit bättre, men det är alltså så att jag tröttnade på hur bilderna från mobilens kamera blev. En del utomhusbilder har blivit okej, men det går oftast inte att ta vettiga bilder inomhus utan blixt. Så jag köpte en kamera. Första gången jag äger en kamera faktiskt. Något kan man väl få unna sig efter 40 år? :-) Eftersom jag är nybörjare har jag inte så höga krav, och jag är riktigt nöjd med kameran för 1285 kronor.

---

På väg hem hörde jag Eurovisionsvinnaren Fairytale. Jag såg inte finalen på TV, så det var bara andra gången jag hörde låten. Som med de flesta melodier som fastnar, tycker man att man vagt känner igen den. Melodin gick några varv i huvudet - jag har inte absolut gehör, men det kändes som typ d-moll. Ackordföljden är d-moll, g-moll7, B-dur, a-moll, och så om igen. Vändningen från B-dur till a-moll (i stället för A-dur) i slutet av varje fras är inte helt vanlig. Refrängen rör sig mest på tonerna f - g - e, och där kändes det mest bekant. Eftersom man inte kan göra en cover i eurovisionsschlagersammanhang får man göra det näst bästa: skriv en ny låt som liknar en gammal hit. Det är förresten inget nytt, det gjordes på Mozarts tid också, och säkert långt tidigare.

Så Fairytale har ny rytm, men annars är det väldigt likt en gammal 80-talslåt. Det är till och med samma tonart (och det är d-moll). Svaret är Careless Whisper. Nej, jag tänker inte lägga in den i bloggen, någon måtta får det vara. Sök på YouTube. :-)

---

Jag gjorde uppehåll i träningen förra veckan, efter att ha känt mig sliten och i behov av vila. Det var nog bra. Idag återupptog jag träningen igen. Och jag har försökt ta intryck av vissa goda råd om att ta det lite lugnare... Det kändes i alla fall bra. Dessutom vågade jag mig på att springa 7 minuter på löpbandet som avrundning, vilket gick över förväntan. Det är inget fysiskt fel på min fot egentligen, utan felet sitter ju i nerverna. Jag har helt enkelt varit lite rädd för hur belastningen påverkar, men även om jag känner av fotisättningen i varje steg så var det inte värre än att jag stod ut med det. Det känns bra, jag känner mig mer hel om jag vågar springa lite också.

Svart och vitt

Tre bilder på temat svart och vitt är mitt bidrag till veckans Fototriss.

Bilderna är tagna hemma. Klockan och Salvador Dali hänger i hallen. Klicka på bilderna för större version.

Frågor

Jag har snott lite frågor från Jontas. Första svaret är samma, sedan skiljer det sig ...

Vad blir ditt namn baklänges?

Sanoj

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?

Ett drygt dygn.

Platt eller lockigt hår?

På grund av 80-talet vet jag att det börjar locka sig om det är tillräckligt långt. Men det är det inte.

Är du kär i någon?

Inte varje dag, men tillräckligt ofta.

Vad gör du när det regnar?

Låtsas.

Har du en dröm som gått i uppfyllelse?

Inte än.

Vad har du som startsida på Internet?

iGoogle.

Vem ringde du senast?

Hem.

Tycker du att sengångare är söta?

Tvärtom.

Har du haft vattkoppor?

Som mycket liten.

Vilken mobilsignal?

Franco Corelli som sjunger "Di quella pira".

Första sporten du gick på?

Hockey. Jag åt för mycket citronkola och kräktes.

Vad längtar du mest till just nu?

Semestern.

Hur gammal har du tänkt bli?

79, så behövs det inget 80-årskalas.

Kan du gå ner i spagat?

Aldrig i livet.

Vad är du mest rädd för i hela världen?

Jag går inte runt och är rädd. Jag är bara lite nojig ibland.

Läser du på baksidan av mjölkpaketen?

Ytterst sällan.

Röd, grön, blå eller gul mjölk?

Dumt nog införde jag grön mjölk när barnen var små. Röd är annars klart godast.

Vad har du för färg på ditt påslakan?

Färg?

Sommar eller snö?

Sommar.

Tänt eller släckt när du ska sova?

Släckt.

Godaste drickan till frukost?

Efter tjugo år med kaffe måste jag nu svara: te.

Vem kramade du senast?

Min yngsta dotter.

Duscha eller bada?

Duscha! Det bästa med stambytet var att få se det gamla badkaret försvinna.

Kan du ditt mobilnr utantill?

Ja, jag har bra sifferminne.

Vad var det senaste som fick dej att skratta?

Jay Lenos sista Headlines.

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?

Har rensat, så 6-7 stycken.

Vilken svordom använder du mest?

Fan.

Äger du en Ipod?

Nej, nej.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

05:00. Många snooze blir det.

Hur många resväskor äger du?

2-3 kanske. De går sönder hela tiden.

Använder du flip flops även när det är kallt ute?

Nej.

Var köper du dina matvaror ifrån?

Coop.

Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden?

Jag är varken en linslus eller en bra fotograf, men jag tar hellre bilden.

Vilken var den senaste filmen du såg?

Bostonstryparen (med Tony Curtis) på DVD. På bio minns jag inte ens.

Har någon av dina vänner barn?

Ja.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?

En brakmiddag.

Har någon någonsin kallat dig lat?

Jodå.

Tar du medicin för att hjälpa dig somna snabbare?

Nej, sånt är jag lite rädd för.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?

Bananskiva med Fred Åkerström och Gösta Linderholm.

Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?

Duh - vanlig mjölk.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?

Nej, men jag väntar ivrigt.

När var senast någon stötte på dig?

Alltför länge sedan.

Vad åt du till middag?

Oxfilé med gorgonzolasås.

Använder du huvtröjor?

Say what?

Kan du vissla?

Johanna, jo visst kan jag det.

Har du någonsin deltagit i en demonstration?

Jajamen.

Vem var den senaste som ringde dig?

Alexander.

Vilken är din favoritattraktion på ett nöjesfält?

Berg- och dalbanan.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?

Helt säkert.

Vilket riktnummersområde befinner du dig i?

08

Tittade du på tecknat när du var liten?

Självklart.

Hur stort är ditt närmsta köpcentrum?

Vad räknas som ett köpcentrum?

Hur många syskon har du?

Ett.

Är du blyg inför det motsatta könet?

Jag är rätt blyg av mig.

Vilken film kan du alla replikerna till?

Tre amigos!

Äger du några band-t-shirts?

Nej.

När flög du senast?

För två veckor sedan.

Hur många stolar står runt ditt köksbord?

Fyra.

Läser du för skojs skull?

Vad kallar du det här? :-)

Pratar du några andra språk?

Engelska förstås, och halvdan franska.

Diskar du din egen disk?

Var fjärde dag.

Har du gråtit offentligt?

Ja.

Har du en stationär dator eller en laptop?

Stationär är bäst. Laptop bara när jag är tvungen.

Försöker du alltid lära dig nya saker?

Ja, i synnerhet i jobbet.

Vill du ha några tatueringar eller piercingar?

Hu nej.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?

Ja, det tycker jag gott han kan göra.

Kan du kasta macka?

Det är klart.

Vem har du med på bio?

Frun.

Vad har du för väder?

Skitväder.

Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?

Matte.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?

Humor.

När sov du senast på golvet?

Minns inte - många år sedan.

Vilken är din favoritdrink?

Noilly Prat.

Gillar du din boendesituation?

Inte mycket.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?

Minst sex, helst åtta.

Äter du frukost dagligen?

Ja.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?

Vissa, men inte alla.

Vilken är din favoritfrukt?

Mango.

Hur gammal blir du din nästa födelsedag?

41.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?

Det är ett av mina utmärkande drag: jag är extremt petig.

Tror du på liv på andra planeter?

Nej.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?

En icke namngiven nära släkting har en förmåga att göra mig uppretad.

Tror du att Gud är en man eller kvinna?

Nej.

Vad var det senaste du åt?

Dillchips.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller det motsatta?

Jag var på väg att säga samma, men det är nog inte riktigt sant. Det beror mer på personen.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?

Jag tror de tyckte det var ett fint namn.

Gillar du senap?

Jag älskar senap.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?

Jag är för gammal för sånt.

Har du någonsin köpt något från ebay?

Ja, en massa gamla äventyrspel.

Skulle du säga att du är trendig?

Jag är allt annat än trendig.

Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?

Jag skulle artigt tacka nej.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?

Darth Vader, förstås.

Stör det dig om någon säger att de ska ringa, men inte gör det?

Ja, men jag blir inte förvånad.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?

Böcker får mig inte att gråta. Musik får mig att gråta.

Tycker du att du är attraktiv?

Inte vanligtvis, men det händer.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?

Inte det minsta.

Om du hade varit född av motsatt kön, vad hade du hetat?

Antagligen Jenny.

Påminnelse

Du får stoppa vad du vill i kuvertet, jag bryr mig inte. Bara du går dit.

Gå och rösta!

Det är jag som är Malin

Efter cirka tolv minus två timmars sömn har jag bara kvar en lättare huvudvärk, och en optimistisk livssyn, i synnerhet jämfört med i natt. Jag blev väckt fem i tre av Indien. Det tog inte så lång tid att lösa problemet, men sedan är det där med att somna om. Jag låg och oroade mig. För att det skulle ringa igen, för semestern, för den överblivna oxfilén som vi skulle äta idag och som jag var övertygad om att ingen skulle vilja ha - och så vidare.

Det är tur att man är en rationell människa och vet var alla dessa negativa tankar kommer ifrån. Beskrivet på synnerligen lättfattlig engelska på den officiella webbplatsen: Sometimes interferons, including AVONEX, make people feel sad. Låter nästan som Sometimes I feel like a motherless child.

I förrgår hade vi fått ett vitt kuvert i brevlådan med någon trycksak i och ett företagsnamn i ena hörnet, adresserat till Malin och så mitt efternamn och adress. Uppenbarligen något som hade kommit fel. Min fru hade satt upp en lapp i porten i hopp om att denna Malin, som måste ha glömt att sätta sitt namn på brevlådan, skulle ge sig tillkänna och hämta sin post. Jag sökte på Eniro efter Malin. Gott om personer som heter så, men ingen som var i härheten av att stämma in på adressen. Jag tittade på företagsnamnet: biogen idec. Det lät vagt bekant. Till slut trillade polletten ned, och jag insåg att det var jag som var Malin, öppnade kuvertet och tog ut ett exemplar av MS-magasinet, en gratistidning som jag hade beställt för ett par månader sedan från http://www.multipelskleros.nu. En färsk notis på hemsidan bekräftade att man hade gjort bort sig vid hanteringen av prenumeranter. Någon annan som har fått den tidningen, med konstig adress? :-)

Själva tidningen: inga större förväntningar på en gratistidning, men den var ganska läsvärd. Det förvånade mig positivt att tidningen inte innehöll reklam för några läkemedel, och svaret fanns inuti: man får inte namnge läkemedel i en patienttidning.

Rullgardinen drogs ned

Vilka humörsvängningar man har. Jag har varit på gott humör hela dagen. Igår jobbade jag över snarare än att sitta fast i osedvanligt långa bilköer. Så idag visste jag att det skulle bli en riktigt kort dag. Allting gick bra: jag kom iväg tidigt, åkte och handlade i lugn och ro, kom hem, fikade, tog det lugnt ett tag, lagade riktigt god mat, åt med familjen, hade det trevligt. Vi såg på ett av Jay Lenos sista program, inspelat från i måndags. Jag skrattade åt “Headlines” så att jag var tvungen att pausa.

En stund senare tar jag veckans Avonex. Plötsligt känner jag mig inte alls lika uppåt. Plötsligt känns en timme sedan som en avlägsen suddig minnesbild. Det tycks vara så här vissa gånger - ibland sitter jag uppe flera timmar i godan ro, med bara lite lätt influensakänsla. Andra gånger vill jag bara gå och lägga mig, som nu. God natt ...

Måsarna

Jaha, tror ni jag lyssnade på mitt eget råd? Imorse gick jag lätt gäspande ner för trappen, ut genom porten och tvärs över berget precis som vanligt. När jag precis hade passerat över den lilla bergsknallen hörde jag ett måsskri. Plötsligt gick det upp för mig var jag befann mig och jag insåg faran. Måsskriet följdes av svar från andra måsar, som redan cirklade över huvudet på mig. Bilder från Hitchcocks Fåglarna av attackerande måsar flimrade för mitt inre. Jag kunde höra den olycksbådande filmmusiken och såg mig själv liggande med utpickade ögon. (Ni som är lite utav cineaster hittar felet i föregående mening och förstår att jag överdriver en smula, fast bara lite.)

Bara ett tiotal meter att gå till bilen. Jag tryckte mig mot husväggen och hoppades att måsarna skulle ge sig av. En utskjutande balkong endast tio meter från bilen blev min tillflykt, men en av måsarna fortsatte att cirkla, varv efter varv. Till slut gjorde den en extra sväng, och med ett dödsföraktande språng kastade jag mig in i bilen.

---

Enligt E är det någon som har rivit ner ett måsbo, därav småmåsarna. Hon tror inte att de klarar sig särskilt länge. De får vara hur söta de vill, jag hoppas de blir kattmat snarast.

Lätt som en plätt

V har stekt ett 50-tal plättar i vår fenomenala plättlagg. Tyvärr får jag inte äta upp dem, eftersom det är till hennes matsäck imorgon. Fast jag tror inte hon orkar 50 plättar. :-P

Måsungar

Vi hade en förra året. Han var där i säkert en månad, och då kunde man inte gå över berget, för då blev måsmamma arg. I år är det tre, än så länge i alla fall. Måsmamma är inte långt borta. Bara att gå runt.

asdfasdfasdf

Om man googlar på asdfasdfasdf får man några intressanta träffar, bland annat följande högst seriösa sida.

http://www.bibeln.se/uppslagsdel/uppslagsdel.shtml

Sommaren var kort

Får man klaga på vädret? Lite i alla fall? Det som var så bra igår.

Sandal

Jag har köpt ett par sandaler. Inte världens vackraste, men inte ohyggligt fula heller. Jag har haft liknande sandaler de senaste åren. Gubbsandaler, men jag har ju kommit upp i gubbåldern. :-)

I år letade jag emellertid sandaler med ett speciellt mål i sikte: de ska klara mig igenom sommaren, till exempel strandpromenaden i Fuengirola. Eftersom det var komfort som gällde, gick jag till skobutiken med det danska skomärket som har gjort sig känt för dyra, ibland lite fula men väldigt komfortabla skor. Jag har alltid varit ointresserad av skor och kläder och sålunda en snåljåp när det gäller sådant. Jag kommer nog inte att bli korad till Sveriges bäst klädde man i fortsättningen heller, men jag har bestämt mig för att lägga ner mer pengar på skor i fortsättningen, så det kanske blir fler skoinköp i tusenkronorsklassen. Mer stötdämpade sandaler än så här lär jag få svårt att hitta.