Jag tänker tillbaka på första maj med blandade känslor. Jag har faktiskt gått i det stora förstamajtåget två gånger, det som går från Humlegården till Norra Bantorget. På den tiden var det alltid partiordföranden som talade från Norra Latins skolgård, så jag måste ha hört Palmes sista förstamajtal. I slutet av gymnasietiden var jag nämligen politiskt engagerad i SSU. Mitt engagemang var väldigt intensivt och varade i mindre än två år. Det är mitt livs historia i ett nötskal - jag fastnar för något som engagerar mig, går helt upp i det under en tid, tröttnar sedan och klipper då plötsligt av alla band till det gamla.
Så jag gick från att vara engagerad socialist till att bli vänstersympatisör och sedan vidare till gråsosse. Och idag? Jag har aldrig känt mindre lust att se ett förstamajtåg. Inte för att jag har gjort det på nästan 25 år. Jag vet inte ens hur jag kommer att rösta i nästa val, och det var länge sedan jag kände så. Tacka Mona och Wanja för det ...
Länk: DN
Hej!
SvaraRaderaJag tog min andra spruta idag. Det går bra hittills. Men jag tar betaferon. Vet du vad det är för skillnad på den du tar och den jag tar? Jag måste iofs ta min varannan dag.. Ja jag tycker att jag tar det på ett bra sätt.. Jag vet inte varför. Trodde att jag skulle bryta ihop om något sånt här hände mig. Men ICKE! :) Jag känner mig mer unik på något vis.. Och samtidigt så känns det jobbigt.. Som om att det inte är min kropp längre. Har ingen kontroll! Men jag känner mig stark. Jag kommer ju inte dö :) så jag är tacksam för livet. Ser allt lite annorlunda nu faktiskt. Allt blir mer värdefullt och speciellt.
Med vänlig hälsning
Madde