Tack alla ni som lämnade kommentarer på mitt Fototriss-bidrag! Första gången jag är med, och det var kul, så det blir säkert fler gånger. Jag vet inte om ni som följer bloggen har märkt att kvalitén på fotona har blivit bättre, men det är alltså så att jag tröttnade på hur bilderna från mobilens kamera blev. En del utomhusbilder har blivit okej, men det går oftast inte att ta vettiga bilder inomhus utan blixt. Så jag köpte en kamera. Första gången jag äger en kamera faktiskt. Något kan man väl få unna sig efter 40 år? :-) Eftersom jag är nybörjare har jag inte så höga krav, och jag är riktigt nöjd med
kameran för 1285 kronor.
På väg hem hörde jag Eurovisionsvinnaren Fairytale. Jag såg inte finalen på TV, så det var bara andra gången jag hörde låten. Som med de flesta melodier som fastnar, tycker man att man vagt känner igen den. Melodin gick några varv i huvudet - jag har inte absolut gehör, men det kändes som typ d-moll. Ackordföljden är d-moll, g-moll7, B-dur, a-moll, och så om igen. Vändningen från B-dur till a-moll (i stället för A-dur) i slutet av varje fras är inte helt vanlig. Refrängen rör sig mest på tonerna f - g - e, och där kändes det mest bekant. Eftersom man inte kan göra en cover i eurovisionsschlagersammanhang får man göra det näst bästa: skriv en ny låt som liknar en gammal hit. Det är förresten inget nytt, det gjordes på Mozarts tid också, och säkert långt tidigare.
Så Fairytale har ny rytm, men annars är det väldigt likt en gammal 80-talslåt. Det är till och med samma tonart (och det är d-moll). Svaret är Careless Whisper. Nej, jag tänker inte lägga in den i bloggen, någon måtta får det vara. Sök på YouTube. :-)
Jag gjorde uppehåll i träningen förra veckan, efter att ha känt mig sliten och i behov av vila. Det var nog bra. Idag återupptog jag träningen igen. Och jag har försökt ta intryck av vissa goda råd om att ta det lite lugnare... Det kändes i alla fall bra. Dessutom vågade jag mig på att springa 7 minuter på löpbandet som avrundning, vilket gick över förväntan. Det är inget fysiskt fel på min fot egentligen, utan felet sitter ju i nerverna. Jag har helt enkelt varit lite rädd för hur belastningen påverkar, men även om jag känner av fotisättningen i varje steg så var det inte värre än att jag stod ut med det. Det känns bra, jag känner mig mer hel om jag vågar springa lite också.