Missbruk

Jag såg Kalla fakta på TV4, som handlade om kokainmissbruk på krogen. Programmet finns på TV4 Play.

Vid cirka 14:25 får man se ett klipp från en informationsfilm, där det beskrivs hur man känner igen en knarkare.

Det är det här de letar efter: uppspärrade ögon, spända käkmuskler och kramper, särskilt i fingrarna.

Och så gör personen i filmen exakt som jag brukar göra med vänster hand där min känsel är lite nedsatt sedan två år: omväxlande knyter och spärrar ut handen, och gnider fingrarna mot varandra.

Slemhinnor och läppar blir också uttorkade, och påverkade personer får en allmänt hög aktivitet.

(Personen i filmen gnider sig runt mun och läppar. Tungan far runt i munnen.)

Jag har ofta problem med torr hud, inte minst på vintern, och inte minst runt munnen. Dessutom har jag eksem (till exempel i armvecken) och har svårt att låta bli att klia mig.

Fattas bara att det börjar rycka runt ögonen, så kommer väl narkotikapolisen direkt.

Allmänheten tycker till

Arbetsmiljöverket har föreslagit att ungas arbetstid ska begränsas till 8 timmar om dagen och 40 timmar i veckan. Och då räknar man in såväl skoltid som ideellt arbete. Kritiken växer nu mot förslaget. Arbetsmiljöverkets chefsjurist säger att man tar åt sig av kritiken.

- Det är klart att det påverkar oss vad allmänheten tycker, erkänner hon, och vi tar till oss kritiken och får se hur vi ska gå vidare.

Ja, om det kan påverka så kan jag berätta vad jag tycker i min egenskap av allmänhet: det låter som ett synnerligen illa genomtänkt förslag. Finns det någon som gynnas av förslaget? Var finns de hårt exploaterade skolungdomarna som nu är tacksamma för att räddas undan slavdriveriet i kassan på ICA? Var finns de föräldrar som säger att nu får det vara nog, när deras tonåringar ledbrutna stapplar hem efter flera timmars utdelande av reklamblad?

Skidskytte

SVT:s Christer Ulfbåge kommenterar starten i herrarnas skidskytte:

Så stiger jublet inne på stadion, för nu är det kanadensiska hoppet på gång till start: Jean-Philippe Leguellec. Han har kört riktigt riktigt skapligt den här vintern, han har ... tre topp 13-placeringar, så får han till det med hemmapubliken i ryggen så ... visst kan det bli riktigt riktigt bra - men knappast topp 6.

(Ulfbåge skriver TV-historia genom som första kommentator någonsin använda antalet topp 13-placeringar som måttstock.)

Bisittaren Kalle Grenemark:

Nej, men det är klart att han ju säkert haft det här, den här tävlingen, eller, de här tävlingarna som kommer att gå av stapeln i Vancouver som sitt huvudmål i vinter. Han är säkert otroligt vässad formmässigt.

(Ja, och därmed har han ju en stor fördel mot resten av startfältet, som säkert har haft något helt annat än Olympiska spelen som huvudmål i vinter.)

Läskiga läkemedel

I morse öppnade jag ytterdörren och ryckte åt mig morgontidningen, som numera lämnas i en hållare utanför dörren. Tidningen såg inte ut som vanligt, men det går väl bra att läsa SvD istället för DN någon gång som omväxling.

Artikeln om falska läkemedel var intressant. Man förstår att det finns pengar att göra för den skrupelfrie. Mina Avonexsprutor kostar till exempel 2,290.50 styck. Tänk tanken att jag skulle behöva betala merparten själv, och att någon erbjöd ett “likvärdigt” alternativ med bra rabatt. Inte skulle jag märka om någon bytte ut innehållet mot koksaltlösning.

Sedan vet jag inte vad jag ska tro om de fakta som redovisas i artikeln under Frågor & svar om falska läkemedel. Citat: 96% av apoteken på internet är olagliga och säljer falska läkemedel. Siffran är absurd i sin exakthet. Förutom den uppenbara svårigheten med att kartlägga samtliga apotek på Internet är det svårt att föreställa sig att någon kan bevisa att 96% av dessa säljer falska läkemedel. De källor som redovisas är LIF:s rapport "Förfalskade läkemedel" (som inte innehåller siffran 96%) och Läkemedelsverket (vilket är en ganska vag källa). Det kanske är SvD som har gjort lite grävande journalistik genom att ha beställt hem medicin från alla nätapotek i världen och smakat?

Idol-Erik

Ja, det var ju inte mycket att snacka om.

Tomma tankar

Det är bäst jag skriver något här, annars blir min k. hustru besviken när hon sätter sig om en stund och kollar vad jag har skrivit. Tyvärr vet jag inte vad jag ska skriva om. Så här i början av veckan är huvudet rätt tomt på kvällarna.

Imorgon antar jag att vi ser på Idol. Brukar ni se på det? Jag undvek det i det längsta. Det hände att man råkade bläddra förbi programmet - det var en jury med något rabiat fruntimmer omgivet att ett par dönickar utan utstrålning som skulle bedöma de sökande. Sedan har jag fastnat ett par gånger framför American Idol. Där var juryn bättre. Så när svenska Idol skulle byta jury förra året var jag lite nyfiken. Juryn var bra. Sedan såg jag faktiskt varje program, åtminstone tills Lars blev utslagen. Sedan var det inte så intressanta tävlande kvar längre.

Juryn är bra i år också. Jag håller med dem som vill ge Anders Bagge ett eget TV-program. Det skulle nog bli bra. Laila Bagge är lite kylig, men hon är i alla fall inte Kishti.

Intressanta arter

Min fru skickade mig ett SMS idag:

1 intressant art på Abladet

2 köp bröd och jos

Bröd och jos förstod jag direkt, men intressant art? Sedan begrep jag att Abladet måste vara den s.k. kvällstidningen som min dotter bojkottar, och där finns ju många intressanta arter. Jag förstod genast vilken art min hustru menade: ingen art har någonsin varit mer intressant än Michael Jackson. Här kliver han ur likbilen - vid liv och alla förstår ju att det är sant, utom de Michael Jackson-fans som “rasar”. De tror att videon är bluff. Ja, jag säger då det.

Apropå ingenting hittade jag en intressant artikel: MS-sjuka slipper äntligen sprutorna. Det är förvisso inte Michael Jackson, men positiva nyheter ändå kan man säga. Jag skulle gärna ta en tablett om en stund, fast jag får hålla till godo med en spruta så länge.

Galghumor

Angående TV-program som framställer MS på väldigt konstigt sätt: Jo, det är skrämmande med manusförfattarnas okunskap, eller snarare ovilja att ta reda på fakta. Inte minst med tanke på hur många tittare man når.

Fast personligen tycker jag också att det är rätt komiskt. Så när vi ser programmet säger jag till dotter V: -Vem ska nu laga julskinkan i år? Jag är ju död inom tre månader.

Vi kan väl skratta åt eländet också? :)

Ljug för mig

Häromsistens var det Cold Case, nu Lie to Me. En kille har lite ryckningar i ansiktet, och Tim Roth ställer snabbt diagnosen “multiple sclerosis in the late stages”. Killen har fått ett par månader kvar att leva av sin läkare.

Hur kommer det sig att man i den ena TV-serien efter den andra tar till just MS, när man vill framställa någon som allvarligt sjuk?

När vi gräver ner varandra i USA

Dotter V kom in i pausen av Cold Case som gick på Kanal 9 och berättade att mördaren hade MS. Tyvärr missade jag de bästa bitarna, men jag hittade ett och annat på nätet. Avsnittet är från 2006. På en engelskspråkig blogg med lite högre vetenskapliga ambitioner har man fått ett brev från en läsare som ställer sig lite frågande till hur den MS-sjuke framställs:

In the episode, while the suspect is being questioned, after they find out he has Multiple Sclerosis, the interrogator says to the suspect (who they just found out has MS), “Multiple Sclerosis; your muscles atrophy, you can go blind, weak, it can take years until your mind is trapped in a near-dead body. That’s why you bury them alive; you want to see them die slowly, the way you’re dying”

MS-killen i Cold Case-avsnittet fick sin diagnos för 26 år sedan, tyckte det var orättvist, så han beslutar sig alltså för att begrava sitt intet ont anande offer levande. Rätt ska vara rätt, liksom. Nu är han bitter (för att inte tala om döende) och han hatar de unga och friska, som har hela livet framför sig.

Så nu vet ni. Och du som har MS: försök motstå de där impulserna att gräva ner dina medmänniskor. Jag vet att det är svårt, men det går.

Rena landet?

Jag ser att Kim Anderzon är Veckans lantis i DN-bilagan På stan. Hon bor nämligen som hon själv säger i “Lindholmen, Roslagen”. Man kan verkligen diskutera om Lindholmen ligger i Roslagen, men som det står på Wikipedia finns det inga entydiga gränser för området Roslagen. Norrtälje ligger i Roslagen, det är det ingen som ifrågasätter, men Vallentuna (där Lindholmen ligger)? Att Roslagsbanan går förbi räcker inte riktigt - namnet Roslagsbanan finns numera mest av historiska skäl.

Men visst förstår jag att det låter trevligt att säga att man bor i Roslagen. Själv blev jag högst förnärmad på den tiden jag bodde i Lindholmen om någon påstod att jag bodde på landet. Lindholmen låg visserligen en bit från stan, men landet, det var det inte. De i min klass som åkte skolskjuts, till exempel från Frösunda, bodde på landet. Jag cyklade till skolan. Senare åkte jag Roslagsbanan in till stan och gick i skolan där. Precis som vilken pendlare som helst.

Fast idag skulle jag nog erkänna att det var rena landet. Och på den tiden längtade jag efter att bo i stan. Det gör jag inte längre.

Bevare mig väl

Man tar sig för pannan när man läser i DN om Bevara ord-kampanjen.

- Jag är ordmänniska själv, så jag blev glad när jag läste om er adoptionskampanj, säger Lena Adelsohn Liljeroth, i telefon från västkustsemestern.

Åhå, så kulturministern är ordmänniska. Så fint. Då är väl jag också ordmänniska. Men vad är det för ord som folk vill “bevara”? Här följer några få exempel från den långa listan.

ehuru, emedan, enär m fl

Dessa ålderdomliga konjuktioner används inte längre, och det på goda grunder. Exempelvis risken för sammanblandning med befintliga ord med annan betydelse.

gårdfarihandlare, handelsbod, lornjett, junker

Jag kunde inte tro att någon skulle vilja bevara dessa annat än för skämtsamt bruk, men jag hade tydligen fel.

förbaskad

En eufemism (förskönande omskrivning) för förbannad. Eufemismer gör i allmänhet ett rätt löjligt intryck. Det händer att jag själv använder dem, men jag försöker låta bli. Alltså: säg inte järnvägar eller sablar, svär ordentligt eller låt bli. Och förbannad räknas väl inte ens som en svordom längre.

evenemang

Förslagsställaren vill att detta gamla hederliga svenska ord skall användas i stället för event, som ju har blivit allt vanligare. Ser ni problemet?

Visst finns det bra ord i listan, men man får vada igenom mycket skräp för att hitta pärlorna, och dessa kommer att skifta i kvalitet beroende på vem man frågar. Men det ligger ju i tiden: låt vem som helst skicka in vilka förslag som helst, och lägg sedan ut alltsammans på webben utan urskillning. Därefter kan vem som helst skriva hur korkade kommentarer som helst, och vilken idiot som helst kan blogga anonymt och omedelbart få en länk från artikeln.

Självdistans

För ett par veckor sedan direktsände SVT sista föreställningen av Henrik Schyfferts The 90's - ett försvarstal, som har spelat för utsålda hus i 1½ år. Jag spelade in den och såg den i förra veckan. Den var bra, bättre än vad jag hade väntat mig. Igenkänningshumor är alltid tacksam, och det skadar ju inte att jag är född samma år som Schyffert. Föreställningen innehöll också en mer allvarlig, självutlämnande del utan lika lättköpta poänger och som jag misstänker krävde rätt mycket mod för att göra. Programmet finns kvar på SVT play till och med 23 juni.

I föreställningen drev han bland annat med nöjesutbudet på TV under sin uppväxt, då “all humor som gjordes på 80-talet gjordes av två personer, Sven Melander och Åke Cato”. Schyfferts drift med selleriskämtet är i och för sig ganska rolig, men ännu roligare är att Åke Cato inte alls uppfattade humorn i det hela utan tog illa upp och bloggade om det hela. Han har sedermera plockat bort inlägget, fast det är inte så svårt att hitta i Googles cache.

Jag tänker tillåta mig att fortsätta tycka att både Henrik Schyffert och Åke Cato är roliga, var och en på sitt sätt. Så jag förlåter Cato för hans brist på självdistans (som bland annat innebär att han anklagar Schyffert för att sakna distans!) och behåller länken till hans blogg. Schyffert bloggar tyvärr inte längre.

Stressfri semester?

Jag har skrivit 100 inlägg. Det här är inlägg 101. Jag firar med ett glas rosévin, som jag nästan aldrig dricker. Skapligt, fast de andra färgerna är bättre.

DN har en artikel med den något kvällstidningsaktiga rubriken Så klarar du jobbstressen fram till semestern. Mycket i artikeln känner jag igen mig i – allt som bör bli klart före sommaren, 365-dagarssamhället, många olika ansvar samtidigt. Jag har bara tagit ut tre veckors sammanhängande semester med början vid midsommar och jag ångrar lite att jag inte tog fyra. Jag är visserligen nyanställd, men har förskottssemester jag kan ta ut.

DN ger FYRA TIPS FÖR ATT HEJDA STRESSEN:

1. Försök styra ditt jobb så att inte allt måste vara klart samtidigt.
   
2. Inse att du inte är oumbärlig.
   
3. Skapa en egen slutpunkt så att inte jobbet förföljer dig när det blir dags för semester.
   
4. När det blir dags för att vara ledig: ta inte med dig jobbet – alla behöver återhämtning.
   

Jag oroar mig inte så lite för punkt 3 och 4. Kommer jag verkligen kunna koppla av jobbet helt under semestern? Och jag är inte helt säker på punkt 2 ibland ... Men sånt är förstås ett tecken på att man bör förbättra sina arbetsprocesser på jobbet, till att inte vara beroende av enstaka personer. Lättare sagt än gjort: det fanns till exempel aktiviteter som låg i träda i 3½ månad i vintras, tills min kollega kom tillbaka från sin pappaledighet.

Hur är det med dig - kommer du att kunna koppla av på semestern?

DN-artikeln nämner också stressen från aktiviteter utanför jobbet. Jag begär dock sannerligen inte att almanackan ska vara fylld med en massa evenemang för att livet ska kännas komplett, så jag ser till stor del till att försöka vara förskonad från fritidsaktiviteter. Är det okej i dagens samhälle att trivas bra med att för det mesta göra ingenting speciellt, och bara någon gång ibland hitta på något? Eller ska man ha dåligt samvete för att man inte är mer aktiv på fritiden?

Dagens i-landsproblem

Vissa dagar har man det inte lätt.

1. Tidningen.
   Den ska vara utdelad senast klockan sex! Morgonen är förstörd, jag går tjugo över sex och möter tidningsbudet i trappen.
2. Folk som går i bredd.
   Vi går ner mot det stora centrumet för att äta lunch. Några andra lunchätare kommer från ett annat håll, sneddar in och börjar gå framför oss men går långsammare än vi. De blockerar trottoaren så att man inte kommer förbi. Kan det bli värre?!
3. Ris.
   Coops basmatiris smakar inte basmatiris. R ska gå till Konsum för att bland annat köpa en annan sort, men på Konsum finns det bara Coops basmatiris, förutom någon jättedyr ekologisk sort.
4. Folk som inte kan skilja på “hennes” och “sin”.
   Hon hängde av sig hennes jacka... aaarghh!
   

Baltikums Maradona

DN har nyheten Klas Ingesson sjuk i cancer. Ingesson från Ödeshög med sin prilla, som jobbade och slet i landslaget, som i allmänhet gjorde en stabil insats, men som inte direkt var känd för att vara någon stor tekniker. Ett bevingat uttryck myntades under fotbolls-VM 1994 av någon amerikansk sportjournalist med mycken entusiasm men kanske inte så mycket fotbollskunskap. Då Ingesson råkade klacka en boll till en medspelare utbrast den amerikanske journalisten lyriskt: Klas Ingesson - Baltikums Maradona!

Landslaget på 90-talet och sommaren 1994 känns som väldigt längesedan, en helt annan tid, någon gång i min ungdom. Men i artikeln står det Ingesson, 40 - det kan väl inte stämma, tänker jag. När jag kollar upp födelsedata inser jag förbluffat att vi är nästan precis lika gamla.

Klas Ingesson har drabbats av en kronisk, svår form av cancer som kallas myelom. Det får ens egna problem att verka ganska triviala i jämförelse.

Djärv stadsplanering

DN rapporterar idag om ett förslag till en ny tunnelbanering runt Stockholm. Man slås genast av djärvheten i förslaget. Inte nog med att man vill införa en fjärde färg på tunnelbanekartan, utan man tänker sig att flytta hela Kungens Kurva (som ligger sydväst om Fruängen) till trakterna av Hägerstensåsen! Hatten av för ett sådant nytänkande, och vem har sagt att det skulle bli särskilt dyrt.

Rkyande fäkrst

Från senaste versionen på dn.se:

Avbrottet inträffade klockan 19.48 och drabbade även ComHems egen hemsida också ligger nere.

Enligt SOS Alarm, som varit i kontakt med, ComHem så misstänker de att en kabel har grävts av avgrävd ip tv bredband och allaMer inom kort.

Så nu vet ni.

Heder åt Guillou

Jag är ingen beundrare av Jan Guillou, men all heder åt hans inställning då en lustigkurre publicerar satiriska inlägg under användarnamnet jan_guillou på Twitter.

Så du tänker låta twittraren fortsätta utan att agera?
- Ja, vad ska jag protestera mot? Nätet? Nej, det är inget som jag tänker lägga ned någon tid på. (DN)

Aftonbladet skriver poesi

Aftonbladet skriver om en tråkig händelse - ett rån i Malmö - som blir väldigt komisk i och med att den rånade var en japansk popartist som vid tillfället var utklädd till ananas:

Det var mitt under inspelningen av sin nya musikvideo som Hideki Kaji slogs ner och rånades.

Klädd som en ananas slogs han ner och rånades på kamerautrustning för 20 000 kronor.

Rånarna slog till under en paus då fotograferna gått iväg för att fotografera sina barn som var med under inspelningen, skriver Sydsvenskan.

Den ananasklädde japanen lämnades ensam kvar.

Lyssna bara på sista raden i stycket. Smaka på den. Vilken uttryckskraft, vilken språklig lyster!

Den ananasklädde japanen lämnades ensam kvar.