Hemma igen efter en kort men angenäm vistelse i omedelbar närhet till naturen. Jag skojade naturligtvis beträffande
lappsjukan, men visst: jag skulle inte vilja bo så långt ifrån närmaste tätbebyggelse, detta trots att jag är en ganska asocial person.
Jag känner dock en ökande längtan efter att bosätta mig någon annanstans än i Stockholm. Det är för stort, för bullrigt. Stockholm har egentligen inte så mycket att erbjuda mig längre. Jag är alldeles för gammal för att ha något nöje av nattlivet, och även om det händer att jag tar del av kulturutbudet så är jag i grunden en riktig stugsittare. Det måste finnas ett mellanting mellan att bo med naturen inpå knuten och att bo bland betongen. Men man måste ju kunna försörja sig också, och där har Stockholm vissa fördelar.
Åter till Skellefteå: vi hade trevligt och åt god mat. Leif blev glad över uppvaktningen. Igår tog vi en promenad med matsäck på ett par kilometer, och fikade vid Stöversjön. Det hade varit rätt kallt på morgonen men sprack upp efterhand, så vi var för varmt klädda.
Jag oroar mig alltid lite när jag ska gå så långt, men det gick bra. Det är betydligt mer skonsamt att gå med stövlar på ett mjukare underlag, än med gymnastikskor på den där jämrans asfalten jag trampar varje dag. Jag borde se över mitt val av skor.
På eftermiddagen röjde vi sly. Jag kommer att skriva upp det på mitt Nautiluskort, så utmattande var det. Efter detta var det skönt att få ta en dusch, sätta sig på verandan i en vilfåtölj och lägga upp fötterna.
