Svenska tankar

Ibland är jag lite avundsjuk på våra nordiska grannländer. Ta Norge till exempel. Visst skulle man vilja vara norrman? Medan den svenska välfärden har urholkats alltsedan 70-talet, har Norge gått i motsatt riktning tack vare sina naturtillgångar. Norrmän är glada och hurtiga, går på tur, har fantastiska idrottsframgångar och vann Eurovision Song Contest.

Fast egentligen är inte svenskarnas drömland Norge - det är Danmark. Åtminstone är det dit vi helst åker. Ända sedan jag var liten och gjorde ett magiskt besök i Legoland, har Danmark haft ett särskilt skimmer. Senare, då jag gick i nian, åkte klassen till Köpenhamn. Vi gick på Tivoli, och jag var full för första gången. Vilken frihet vi kände i Danmark. Danskarna är öppna och gemytliga, inte alls som vi inskränkta svenskar.

Fast något som den svenska naturen, det har de ju inte. Danmark är lite för platt och blåsigt, med sand som rinner ut i havet. Och den överdrivet liberala synen på sex är inget för oss. Nej, tacka vet jag Finland. Vad har vi som inte de har? Men kronan på verket, det är den finska bastukulturen. I Finland finns i snitt en bastu per hushåll. När jag sitter i den tomma, stekheta bastun på gymmet efter träningen och stänker vatten på stenarna önskar jag för ett ögonblick att jag var född i Finland.

Island går bort - med tanke på att allt jag vet om Island har jag lärt mig från filmen Korpen flyger. -Tungur knivur!

—What do you read, my lord?

Jag kommer inte på något att skriva om, så ni får en Wordle så länge.

Fredag den trettonde

Nya källardörrar sattes in i veckan. Det fanns en dörr till port 72, och en till port 74. Som bekant finns det två varianter av dörr: den med handtaget till höger, och den med handtaget till vänster. Det gick inte så bra.

Det är inte så illa

Ytterligare en vecka har förflutit och det är bara fem veckor kvar till julledigheten. Det känns som att jag glider fram genom tillvaron på jobbet. Ärenden dyker upp från höger och vänster, projekten går sin gilla gång och rutinuppgifterna rullar på - visst finns det en hel del att göra, men det känns som att läget är under kontroll. Jag börjar väl få viss rutin - minns att jag har ju trots allt bara 1½ år bakom mig på det här jobbet.

Jag undrar ibland hur jag kan vara 41 år. Det känns inte som om jag har hunnit med mycket vettigt. Någon karriär har det inte varit fråga om. Jag har lagt avbrutna studier på hög - att jag faktiskt har en examen är närmast ett mirakel. När jag sedan hittade rätt yrke och började komma på rätt köl slog IT-krisen till med full kraft, med arbetslöshet och annat elände som följd. Vid 41 års ålder har jag bara så där en 4-5 års sammanlagd erfarenhet i mitt yrke.

Det finns dock några saker som jag kan ta till för att sätta saker i ett lite ljusare perspektiv. Vad är det som är bra, och är de dåliga sakerna så dåliga egentligen?

Ta jobbet till att börja med. Okej, mitt CV är inte mycket att skryta med. Men nu när jag har ett jobb har jag märkt att arbetskolleger inte bedömer efter meriter utan efter vad jag presterar på jobbet. Och där ses jag som en som har koll på vad jag gör, en som har bra idéer och är pålitlig. Det upphör aldrig att förvåna mig. Lyckas jag verkligen hålla skenet uppe så bra? Eller jag kanske är tillräckligt smart? Jo, jag är rätt smart.

Åldern: folk tror inte att jag är 41. Senast på firmafesten hamnade jag bredvid en trevlig kille på sälj som jag har bytt några ord med tidigare. Han frågade om jag hade barn, jag berättade hur gamla de var (16 och 14). Han var synbart ställd:
- Men... då måste du ha varit ganska ung när du fick barn?
- Tja, jag var 25.
Det är en viss tillfredsställelse att se hans förvåning över att min ålder inte ligger i det område han trodde.

Karriären: ja, vad skulle jag ha kunna varit? Jag är tämligen övertygad om att jag inte skulle passa som chef. Det är säkert bara bra att jag inte har blivit kvar tillräckligt länge någonstans för att förpassas uppåt i hierarkin. Vi får väl se om 5-10 år, jag kanske har ändrat mig då.

När jag tänker på det finns det ganska mycket att glädjas över. Mycket av det viktigaste har jag listat i en tidigare bloggpost, och det som står där gäller fortfarande.

Saker ni inte vill veta

Jag kände till sedan tidigare att sparris hade vissa “sidoeffekter”. Efter att ha ätit gambas pil-pil och varit på toaletten har jag gjort en ny upptäckt. Jag visste inte att sparris och räkor hade något gemensamt, men det har de.

Dagens jubilar

Jag antar julen 1967 var trivsam. Nio månader senare nedkom det lyckliga paret med sin förstfödde, ett gossebarn. Sex år därefter var de olyckligt skilda. Den lille sonen visade tidigt begåvning som ledde till stora förväntningar, som så småningom grusades. Trots detta lever han idag ett rätt så lyckligt liv. Några grå hår börjar dyka upp men det mesta av kalufsen är kvar. Många tror att han är yngre än sina 41 år. För något år sedan ombads han visa legitimation på Systembolaget, något han fortfarande lever på. God mat står självklart på programmet i afton, och vårt födelsedagsbarn hyllar därvid devisen att ska något göras bra ska man göra det själv. Särskilt om det är någon annan som diskar.

Lördagspromenad

Jag och hustrun har promenerat på stan. Vi gick på Söder i gamla välbekanta trakter. Där bodde jag under mina första skolår, där gick jag på dagis, där bodde min kompis... Sedan kom vi förbi gatan där vi båda delade lägenhet för första gången många år senare. Som sagt, bekanta trakter. Visst förändras stan litegrann hela tiden, men det mesta är sig ändå likt mellan gångerna.

Tunnelbanan var inte att lita på denna eftermiddag (delar av nätet var avstängda på grund av rökutveckling). Södra station låg i närheten, så vi beslöt vi att ta pendeltåget till Älvsjö. Och från Älvsjö gick vi hela vägen hem. På så sätt fick jag ihop 11 000 steg. Jag tyckte jag såg lite rökutveckling under vänsterfoten mot slutet, men det kanske bara var inbillning.

Seg i huvudet

Jag brukar må toppen så här dags, dagen efter Avonex och med helgen framför mig. Men idag vill inte den rätta helgkänslan infinna sig. Jag har känt mig seg och hängig hela eftermiddagen, och huvudvärken vill inte släppa. Utanför köksfönstret har några hantverkare jobbat hela dagen med att bygga upp en trasig stentrappa, och oväsendet när stenarna slipas har inte hjälpt.

Men jag gör mitt bästa, jag går ut i badrummet, tar av mig glasögonen och blaskar ansiktet i kallvatten. Dessutom är jag rätt orakad, något som bidrar till känslan av ofräschhet. Så jag tar fram rakapparaten, som låter som en liten gräsklipparmotor sedan jag tappade den i golvet häromdagen. Ett av skärhuvuden har fått en buckla. Jag hade i alla fall tänkt köpa en ny, den här duger inte mycket till längre. Jag blir av med det värsta, men de stickiga skäggstråna på halsen blir kvar. Efter ytterligare en omgång kallt vatten i pannan känns det lite bättre.

Akustisk nedskräpning

Det morgonsömniga pendeltåget rullar ut från Karlbergs station på väg norrut, då kvinnan bakom mig häver upp sin rätt så genomträngande stämma.

- Hej, det är jag. Du, kan vi boka om mötet till klockan tio? Jag ska prata med Steve. Gick det bra med presentationen igår? och så vidare. Klockan är halv åtta, men hon är på jobbet tidigt hon.

Efter alla dessa år med mobiltelefoner tycker jag att jag borde ha vant mig. Men det är fortfarande otroligt vad irriterande det är att få tystnaden bruten av att tvingas åhöra ena sidan av ett mobilsamtal, ett jobbsamtal till på köpet.

Lyckligtvis är samtalet ganska kort. Jag andas ut, men för tidigt.

- Haj, hau ar jo doing? Fajn tänks. Kan vi ri-skedjul de miting till ten o klock?

Samma sak upprepas, men den här gången på dålig engelska. Just när jag trodde att det inte kunde bli värre. Jag behöver något lugnande bara jag tänker på det...

Så, nu känns det bättre.

Vuxenpoäng

Jag och min hustru har nyligen tagit ett stort steg in i vuxendomen: vid fyrtio års ålder klarar vi äntligen av att regelbundet lösa DN:s svåra söndagskryss. Det ger väldigt många vuxenpoäng.

Enligt testet på sajten Vuxenpoäng.com motsvarar min vuxenpoäng hela 48.3 år! Fast jag är inte direkt förvånad. Jag får trösta mig med att jag fick visa leg på Bolaget så sent som förra året. Hur vuxen är du?

Jag har gjort ett fynd

För ett par år sedan köpte jag en stol att sitta på vid datorn. Stolen Joakim är “testad och godkänd för hemmabruk”. Det är IKEA-svenska för “går sönder inom ett par år”. Så nu sticker skumgummistoppningen ut och ryggen har har lossnat från sitt plastfäste. Som den träffsäkre samhällsiakttagaren Magnus Uggla skrev i sin blogg i höstas: Man handlar på IKEA men det är inte möbler man köper, det är kulisser.

E föreslog att jag skulle leta begagnade kontorsstolar på Blocket. Det tilltalade mig inte, men hon föreslog istället att köpa begagnade kontorsmöbler i butik. Så jag letade mig fram till RP i Henriksdal och vände hemåt med en Kinnarpsstol för 800 kronor. Mycket bekvämare stol än IKEA-skräpet, och om den så bara håller i ett år har jag tjänat på affären. Men jag misstänker att den håller längre än så.

Begagnad stol 1

Begagnad stol 2

Det byggs

Det håller alltid på och byggs en massa i Kista där jag jobbar. Just nu håller man på med något slags kontorsbyggnad. Men något har tydligen gått snett, för som ni ser har byggnaden spruckit i två delar. Blixtnedslag kanske. Byggnadsställningarna mellan de två delarna är förstås uppsatta för att hålla upp byggnaden så att det hela inte rasar alldeles. Skönt att man tar sitt ansvar.

Se framåt

Det är viktigt att ha något att se fram emot. Åtminstone för mig. Ibland känns det som att det är det som allting går ut på, att ha något att se fram emot. Nyligen tog min semester slut. Som jag hade sett fram emot den! Och så tog den slut, fortare än kvickt. Jag måste planera in något nytt att se fram emot, det är för långt till nästa sommarsemester.

Imorgon är det torsdag, och sedan fredag. Det ser jag fram emot.

Städa

Städa städa varje fredag

Och så varje jul

Det tycker jag är kul

- Pippi Långstrump

Det lär finnas folk som tycker om att städa. Jag hör inte till dem. Jag tycker om att ha städat, men inte att göra det. Fast det är rätt kul att dra ut spisen och se vad som gömmer sig bakom. Det gör man ju inte så ofta.

Bättre lite skit i hörnen

än ett rent helvete

Midsommarafton

Jag borde ha avslutat förra inlägget på ett bättre sätt, ser jag. Nu är det dagen efter, jag har fått elva timmars sömn och har bara en lätt huvudvärk som försvinner om någon timme. Det är den bästa tiden i veckan! Radion spelar Sjösala vals med Sven-Bertil Taube. Kan man bli på annat än gott humör?

Nattuggla

Jag har tidvis varit en riktig nattuggla. Varför ska man gå och lägga sig när man inte måste? Men det var förr, nuförtiden ser mitt dygn rejält annorlunda ut. I veckorna åker jag tidigt till jobbet för att slippa bilköerna, så jag lägger mig inte alltför sent. Fredagar är Avonexkväll. Återstår lördag - men jag brukar vanligtvis inte orka sitta uppe längre än till ett. Inatt blev jag sittande framför YouTube. Som ni säkert vet kan man fastna i flera timmar och klicka sig vidare från det ena klippet till det andra. Det gäller förstås inte bara YouTube - det är Internet i ett nötskal. Hypertext är en genialisk uppfinning.

Nå i alla fall, jag satt uppe till nästan tre. Att jag känner mig stel i kroppen idag trots att jag fick mina nio timmar är väl inte så konstigt. Förr skulle jag inte funderat närmare på det, men nu kan jag ju inte låta bli att märka att det är vänstersidan som protesterar mest. Promenaden på stan igår gör också sitt till. Så jag känner mig sliten idag.

På balkongen

Tidningen Hem&Hyra - för dig som hyr din bostad ligger framme. Jag begriper inte varför. Vi har ju bostadsrätt numera. Betalar vi för den här? Det är rätt irriterande om man upptäcker att man har betalat i flera år för något man inte utnyttjar. Inte för att det skulle vara första gången. Nå, under Balkongextra på framsidan fastnar jag för Det får du göra på balkongen. Nyfiket bläddrar jag fram till sidan 21, men där handlar det bara om att Sätta upp hyllor eller Byta räcke. Synd, tänk vilken intressant artikel det kunde ha blivit. Är det någon som vet? Min gissning är att man inte får, om man inte är väldigt tyst.

Mulet Skitväder

Det märks på vädret att det är april. I morse var det 1 minusgrad. I morgon utlovas fyra grader. På lördag ska det bli 20! Perfekt förresten, eftersom vi ska ha vårstäddag i bostadsrättsföreningen. Det är inget kul att kratta löv i fyra grader.

Jag möttes av en himmelsblå köksvägg när jag kom hem. Min k. hustru har varit i farten. Det blir ett lyft jämfört med den grådaskiga tapeten som har prytt väggen sedan Titanic gick på grund eller så. Målning på tapet kan varmt rekommenderas, det blir riktigt bra.

Något år ska vi säkert också göra färdigt i sovrummet, som har stått till 85% färdigt sedan vi målade om julen 2007. Fast där rev vi ner tapeterna.

Bra lördag

Precis som jag hoppades så mår jag som bäst den här tiden i veckan. Dessutom har jag ätit fantastisk mat och druckit inte mindre än två goda viner. Jag begär inte så mycket mer just nu ...