Finns det något mellanting?

På måndag bär det av till doktorn. Det är inte jag som ska dit, utan E ska äntligen få komma till ortopedmottagningen på Löwenströmska, som ska vara duktiga på den sortens åkommor. Vi väntar oss inget annat än att de placerar henne i operationskön, och så får vi hoppas att den kön inte är för lång.

Vi har inte bokat någon semesterresa i år, eller någon annan resa för den delen. Just nu är rollerna omvända: jag har en lätt släng av MS, och hon är nästintill invalid. Jag ser fram emot att gå tillbaks till det normala - det är jag som är kroniskt sjuk i den här familjen... :-)

Det är förresten fortfarande en märklig känsla att fylla i hälsodeklarationer nuförtiden. Förr var det bara att kryssa alla rutor i Nej-kolumnen. (Utom möjligtvis allergier, men det räknas inte riktigt.) Den enda frågan som man ska svara ja på är Anser Du Dig för närvarande fullt frisk? Jag kan inte gärna kryssa i Ja på den numera. Men det som känns konstigt är att om man inte är frisk, så är man sjuk. Eller finns det något mellanting?

Idag var jag på gymmet och fick ett nytt träningsprogram, med en massa nya övningar. Efter det körde jag ett 45 minuter långt konditionspass. Imorgon kommer jag att linka omkring och bekanta mig med en massa muskler som jag inte visste att jag hade. Jag är nöjd med mig själv.

Lätt släng

Min semestervecka går mot sitt slut, och jag har lyckats koppla ifrån jobbet rätt väl. Det har inte känts som “riktig” semester, bara som en parentes i jobbandet men det har varit skönt att vara ledig.

Däremot vet jag inte om jag är särskilt mycket mer utvilad. För ett par timmar sedan då satt jag i soffan och läste började kroppen signalera att den bara ville packa ihop och gå och lägga sig. Om jag bara hade fått ett par timmars nattsömn vore det förståeligt, men jag hade fått mina nio timmar och borde inte vara sömnig på ett bra tag. Men det var inte värt att streta emot, så jag lade mig på sängen och vaknade först två timmar senare.

Vem som helst kan väl bli lite dåsig på eftermiddagen, men man håller i allmänhet i gång så pass på jobbet att man inte förleds att nicka till. Det är inte lätt att veta vad man ska tro. Om jag inte visste bättre skulle jag inbilla mig att jag hade fått en lätt släng av MS.

Lagarbete

Igår kväll ringde det på mobilen. Jag hann inte svara. Men om det ringer vid den tiden och numret börjar med 91 brukar det betyda oråd. Så också denna gång. Jag loggade in, såg snart att det här klarar jag inte själv, och ringde därför en av mina närmsta kolleger. Efter någon minut bad jag honom kontakta några till i teamet och be alla att ansluta till “bryggan”. Vi har en ständigt öppen telefonkonferens dit vi kan ringa.

Inom några minuter är samtliga fem inne på telefonbryggan och inloggade på sina datorer. Vilket team jag jobbar i. Vilket engagemang, vilken handlingskraft och kreativitet som flödar när sådana här situationer uppstår. Ingen vill förstås bli uppringd utanför arbetstid, men blir vi det gör vi vårt absolut bästa. För att det ska fungera så bra är det en förutsättning att alla gillar sitt arbete. Och det märks att det är så.

Nu känns det helt okej att gå på en veckas semester.

Krämpor av olika slag

Nu börjar till och med jag tycka att vintern kan få börja ge med sig. Inte så att jag klagar, för det tjänar inget till. Men det kommer att bli skönt när våren kommer.

Klagar gör jag däremot på den blåsa jag har fått i munnen. På sidan av tungan. Munblåsor är för jävliga. De försvinner ju av sig själva, men det är jobbigt under tiden.

Imorgon går jag på en veckas semester. Det kan jag behöva. Vi får se om vi åker iväg. Jag tror nog att jag klarar av det även med munblåsa och allt, men med hustruns diskbråck är det ju lite värre. Oavsett vilket så ska det bli skönt att vara ledig.

Oväntat ledig

Jag är ledig idag. Det finns semesterdagar att ta ut och eftersom de hör till kategorin “förskottsemester” så går de inte att spara.

Visst, jag är inte tvungen att ta ut förskottssemester. Uttagen förskottssemesterskuld skrivs av efter fem år, om jag är anställd så länge. Annars blir jag återbetalningsskyldig. Men jag tänker stanna minst så länge; min meritlista är tillräckligt spretig som det är. Jag vill gärna att det står att jag har varit fem år på samma ställe och jobbat med rätt saker. Dessutom trivs jag på jobbet.

Så jag tar en dag här, en vecka där innan mars tar slut. Min chef reser aldrig några hinder, förutsatt att driften fungerar, vilket han litar på att vi sköter.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.
- Vad trevligt! svarar han. Hör med B bara att det är okej.
B är min närmaste kollega. Vi försöker att inte vara lediga samtidigt, annat än typ vid jul. Jag nämner det för honom för att höra om han har någon invändning.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.

- Vad trevligt! svarar han.

Så nu sitter jag här och känner mig oväntat ledig med huvudvärk och stela leder efter Avonexsprutan. Eller, ledvärken kan ju vara från Nautilus.

Jullov

Det är märkligt hur alla tycks slita och dra i en vissa dagar. Och det är typiskt att det är så då man ska gå på semester och har tänkt gå lite tidigare. Men på något sätt lyckades jag ta mig från jobbet i alla fall hyfsat tidigt. Sedan kunde jag inte undvika en ganska intensiv fredagsrusning, som jag uthärdade med stoiskt lugn.

På kvällen såg vi sedan Saving Private Ryan som vi har beställt någon gång “på köpet” och som fortfarande låg inplastad. En film som man borde ha sett, och som det är bra-att-ha-sett. Nu är inte jag någon krigsfilmsfantast, så jag tyckte den var lite lång. E gillar krigsfilmer, så hon höll inte med. Jag blev inte förälskad i filmen, men visst, den var väl rätt bra gjord.

Ledig!

Jag gick upp till centrum och handlade förut idag, och när jag kom hem och satte mig i soffan kände jag mig som en klubbad oxe. Hade inte telefonen ringt hade jag sovit gott en kvart senare. Men nu börjar jag äntligen känna mig lite ledig.

Med jämna mellanrum dimper det ner premiecheckar från Konsum. Man kan lösa in dem för 50:-, och det är väl det man oftast gör. Eller så kan man utnyttja erbjudandet Coop Hotellpremie. Så imorgon åker jag och E iväg på hotellsemester i två dagar - någonstans i Sverige...

Känns ovant

Det känns konstigt, men jag har faktiskt semester. Jag och min fru kommer att åka bort ett par dagar, och i övrigt är jag hemma och tar det lugnt.

Men det är märkligt. Det är min semester, jag kan ta ut den som jag behagar och jag är sannerligen inte ensam på mitt jobb om att ta ledigt några dagar under hösten. Ändå fick jag nästan ett styng av dåligt samvete då jag gick från jobbet i eftermiddags, för att jag skulle vara ledig.

Eftersom jag hade planerat att ta Avonex idag gick jag inte hem och slog klackarna i taket direkt. Vän av ordning undrar om jag inte brukar ta sprutan på torsdagar. Jo, fast förra veckan flyttade jag till onsdag på grund av festen på torsdagen, och den här veckan är jag borta torsdag-fredag. Så det får bli tidigare i veckan igen. Lika bra att få det avklarat.

Ont i halsen

Imorse var det segt, segare än vanligt. När jag till slut hade masat mig upp och åkt iväg till jobbet, började jag känna att det kanske inte bara var vanlig trötthet. Det är nog inte svininfluensa och det har knappast med MS att göra. Det är betydligt mer trivialt och välbekant: ont i halsen, lätt hängighet. Ingen feber. Jag kommer antagligen att härda ut och hoppas att det går över. Framför allt hoppas jag att jag mår bra till på onsdag nästa vecka, för då tänker jag vara ledig i tre dagar.

Här är man inte önskvärd

Som nyanställd har jag inte så mycket intjänad semester första året men jag har något som kallas förskottssemester. Uttagen förskottssemester blir en skuld till företaget som skrivs av om jag fortfarande är anställd efter fem år. Jag var lite tveksam först till att ta ut alltihopa men min kollega övertygade mig: -Du ser väl till att ta ut hela förskottssemestern, tyckte han (på sjungande finlandssvenska). Han har rätt, den går inte att spara. Och jag ska inte bekymra mig så mycket för framtiden.

Lönespecen var i stort sett omöjlig att uttyda innan sommaren med avseende på semesterdagar och sedan strulade tidrapporteringssystemet, men efter att sommarsemestern slutligen blivit inrapporterad är det enklare: nu har jag enbart förskottsemesterdagar kvar, hela 18 stycken. Till jul och nyår går det åt 8 och då har jag fram till och med i mars att ta ut resten.

Det är för övrigt förvånansvärt mycket semester inplanerad de närmaste månaderna bland mina närmaste kolleger. En är i Turkiet nästa vecka, en reser till Spanien i mitten av oktober, en tar några dagars storstadssemester och min chef tar med sin fru till New York. Jag är lite förvånad över att folk sprider ut sin semester över året så pass mycket, men det tycks vara vanligt på mitt jobb. Vi har ju faktiskt rätt många semesterdagar per år. I princip ingen tar ut hela sin semester på sommaren, och det går inte åt så många dagar över jul. Och visst är det skönt att ta ledigt när det kan behövas som mest, i höstrusket. Så det funderar jag på att göra, ett par dagar i alla fall.

Våra barn är ju som bekant rätt stora, så vi tar inte med dem om vi reser bort ett par dagar. Nå, när vi häromdagen nämnde för barnen våra funderingar på en minisemester, hur tror ni att de små liven reagerade? Tror ni att de tyckte det var tråkigt att vi tänkte vara borta ett par dagar? Tror ni att det var trumpna miner? Tror ni att de ens ansträngde sig för att se lite ledsna ut? Glöm det.

- Åh vad skönt...

- Kan ni inte vara borta lite längre!!?

Semestern är slut

Så var man tillbaka på jobbet. Under min frånvaro har mitt automatiska e-postsvar hänvisat till två av mina kolleger, vilka båda går på semester imorgon. Av den anledningen valde jag att vara tillbaks från semestern en torsdag. Dels blir det en mjukstart på två dagar och sedan helg igen, dels hinner jag prata med mina kolleger och enkelt få reda på om det är något väsentligt som har hänt under min bortovaro. Alternativet - att komma tillbaks på måndagen och försöka få en överblick enbart från en överfull mailbox - tilltalar mig inte.

Min jobbtelefon har otroligt nog inte ringt en enda gång under semestern. Jag började tro att jag hade slagit på någon sorts hänvisning där också och var tvungen att ringa upp mig själv för att kolla. Men det har faktiskt varit så pass lugnt på jobbet, vilket är väldigt skönt. Förhoppningsvis väntar ett par veckor utan den vanliga hetsen (och dessutom i det närmaste helt fria från möten), innan en garanterat hektisk hösttermin tar vid.

Så det har i alla fall varit en lugn dag. Att tröska igenom mailboxen tog inte mer än ett par timmar, och det känns som att jag kan ta upp tråden från före semestern rätt enkelt. Att det sedan var otroligt segt att gå upp och att jag känner mig stel lite här och var är en annan femma.

Man Svettas

Idag har övriga familjemedlemmar inte underlåtit att påpeka att jag inte bloggade på hela dagen igår. Det är skönt att veta att man har trogna läsare. Jag ska försöka skärpa mig. I själva verket händer det inte så mycket just nu. Jag är ledig till och med onsdag, och sedan är semestern slut för den här gången. Så jag försöker att göra så lite som möjligt.

På sistone har jag känt av att jag plötsligt blir varm och svettig då jag sitter still, utan synbar orsak. Just nu kan vi direkt utesluta vädret; det är kallt för årstiden. Jag skämtade om att jag är på väg in i klimakteriet, men när jag googlar finner jag att det faktiskt finns ett manligt klimakterium och att vallningar förekommer där med. Där ser man.

Fast det är nog inte det; jag är alldeles för ung. Söker jag på svettningar och ms hittar jag förstås träffar på MS-portalen. Finns det något symptom som man inte kan ha med MS?

The person with MS can suffer almost any neurological symptom or sign [...]

- Wikipedia

En åkomma behöver ju inte vara MS-relaterad, men som det är nu är det ju svårt att inte hänföra precis alla krämpor man har till sin sjukdom.

Åter i Sverige

Jag har fått lite perspektiv till värmen i Spanien. Det visar sig att vi hade varmare väder än normalt under ett par av de gångna dagarna, med temperaturer uppåt 40 grader i skuggan. I normalfallet sitter man rätt bra i skuggan nere på en bar vid strandpromenaden, men vid de temperaturerna räcker inte skuggan till. Så det är väl förståeligt om värmen var lite knäckande. Lyckligtvis var det lite svalare sista dagen, när vi skulle packa och städa. Resan hem gick bra, med ankomst strax efter midnatt. Vi hälsades av redigt svenskt sommarväder: 14 grader och hällregn. Men det är lättare att uthärda 14 grader än 40. Så jag klagar inte alltför mycket över vädret.

Barnen tyckte vi lät lite negativa när vi kom hem. Det kanske vi gjorde, och det är ju orättvist: vi hade det rätt bra i Spanien, och vi kommer att åka dit igen. Exempelvis är det inte dumt att sitta och ta det lugnt på café Guerra med öl och tapas och titta på förbipasserande flanörer. Dock kanske jag kommer att undvika de varmaste sommarmånaderna.

Badmode med mera

Eftersom foten är tillräckligt bra för bad har vi gjort ett par utflykter till stranden, där man bland annat kan studera det rådande badmodet. För den kvinnliga befolkningen är variationen inte särskilt stor: om du inte är gammal tant och har hel baddräkt är det bikini som gäller, rätt snålt tillskuren. 99% har överdelen på, men den återstående procenten avvikare tolereras.

För manliga badare finns det mycket fler varianter. Smala badbyxor är numera ovanliga men förekommer, ofta hos bärare av rätt hög ålder. Sedan verkar det vara så att ju yngre man är, desto längre blir brallorna. Jag är medelålders och har alltså badbyxor av typen boxershorts, medan de unga grabbarna har brallor ner till knäna - nej, ännu längre. Dessutom har de kalsonger på sig. Okej, det här är havet så jag bryr mig inte, men när jag läser att det modet har spritt sig till badhusen blir jag lite förbannad. Vad är det för nymoralism som får unga killar att inte våga byta om till badbyxor? Kanske tur att man inte går till badhus.

---

Jag har varit här rätt många gånger förr, i såväl maj, juni som september (samt under kallare årstider). Aldrig i augusti, och det här är också första gången i juli. Jag måste tillstå att värmen tar rätt hårt. Nu finns det visserligen luftkonditionering i sovrummet i lägenheten, men resten av lägenheten har ingen AC och blir som en bakugn under vissa tider av eftermiddagen och kvällen. Eftersom det är ännu varmare utomhus vid den tiden kan det vara svårt att fördriva tiden. Man får försöka hålla sig i stillhet, eventuellt sova ett tag även om jag har vissa problem med det när jag vaknar. Viss tid kan man tillbringa på lokal med en kall öl eller så. Men där kan man ju inte sitta i sex timmar, liksom man inte kan stå sex timmar i den svala duschen.

Luftkonditioneringen är mycket välbehövlig för att klara nätterna. Men den är inte helt lätt att ställa in lagom och låter dessutom en hel del. För tio år sedan hade lite missad sömn inte bekymrat mig så mycket, men jag tål helt klart inte lika mycket nu för tiden. Så imorse fick jag ett anfall av semesterdepression. Idén med semester är ju att vila upp sig, men jag kände mig utschasad i stället för utvilad. Dessutom blev jag stressad över att mer än halva semestern hade gått, samtidigt som jag på samma gång dels längtade hem och dels var stressad över att det var så få dagar kvar i Spanien. Hur skulle jag hinna shoppa och bada tillräckligt mycket på så kort tid? Som ni hör tänker man inte särskilt klart i sådana lägen. Men ett kort tag bröt jag ihop och det kändes inte alls bra.

Som tur var gick det över, men jag fick lite att tänka på. Att inte klara av värme och sömnbrist lika bra längre är förstås delvis ett ålderstecken. Men jag misstänker att de här humörsvängningarna som har dykt upp då och då under årens lopp (alltså inte bara sista året) kan ha en annan orsak. Någon annan MS-läsare som känner igen sig?

Varma hälsningar

Torget i Fuengirola

Det är varmt, vilket inte direkt var någon överraskning. Vi gick in till Fuengirola och shoppade i alla fall. Vad vi shoppade är jag tyvärr förhindrad att tala om, med tanke på vissa eventuella läsare på hemmaplan. Enligt rapporter hemifrån är visserligen Internet hemma hos oss nere sedan ett åskväder igår, men det är bäst att vara på den säkra sidan.

Jag lider med mina stackars övergivna barn. Inga föräldrar, och nu inget Internet! Vad får barn inte utstå nuförtiden. De låter visserligen väldigt uppåt när vi ringer, men jag vet att de gråter sig till sömns.

Ett glas och sedan ett till

¡Hola!

Enkelt att skriva upp- och nedvänt utropstecken på tangentbordet, jobbigare med åäö. Får se hur länge jag ids sätta ut prickarna. :)


Resan gick bra och vi kom fram vid sjutiden till ett ganska svalt Malaga. Två timmar senare hade vi ställt in väskorna i lägenheten, handlat frukost och satt oss på en uteservering, drickandes varsitt glas Rioja Rosado. Middagstiden blev spansk, men eftersom våra magar är svenska var det en rätt efterlängtad måltid.

Tillbaka i lägenheten var det dags att ta av sig skorna och koppla av. Det skulle vi inte ha gjort, i alla fall inte jag, eftersom det visade sig vara glas på golvet. Jag kunde aldrig ha trott att det rymdes så mycket blod i en fot.


Bild på den skyldige.


Jag var visserligen lite orolig på förhand hur min vänstra fot skulle palla med semestern, fast det var inte riktigt på det här viset jag menade. Nå, dagen efter visar det sig inte vara så farligt. Jag har ett tvåcentimeters jack i foten, men det går bra att gå på den. Att man skär sig i foten på semestern är ju inte så ovanligt, typ snäckskal och sånt.

Så efter denna oroliga inledningen ser den fortsatta semestern ljus ut. Javisst ja, det är Avonexdags ikväll. Ja, men från och med imorgon då!

¡Hasta luego!

Bloggen åker på semester. Kanhända blir det en och annan sporadisk uppdatering under veckan, vi får se.

Tonårsparlör

Imorgon åker jag och hustrun till Spanien på en vecka. Barnen är hemma själva. Dags att ta fram Tonårsparlören, kapitlet Föräldrafritt!

Be din tonåring följa med om du ska bort

Bara för att man är i tonåren kan man inte alltid få vara hemma när resten av familjen går på fest, åker på resor eller till landet. Att lära sig kompromissa är viktigt, det måste man kunna om man ska bli tagen på allvar. Det är förresten inte säkert att ungdomarna tycker att det är så värdelöst och tråkigt som de först ger sken av. Det kan vara ett sätt att markera sin självständighet.

Fast det kan ju också vara så att föräldrarna vill åka iväg själva, utan sina tonåringar. :)

Töm barskåpet själv

Annars finns det risk att din tonåring gör det. Allvarligt talat – det är långt ifrån alla tonåringar som stjäl sprit från sina föräldrar. Men sju procent av alla tjejer och fyra procent av alla killar i nian säger att de får sprit av sina föräldrar »utan lov«, vilket måste betyda att de snor den. Det kan i alla fall vara bra att vara lite uppmärksam och kanske inte lämna en massa alkohol lättillgängligt hemma när man reser bort. Håll lite uppsikt på medicinskåpet också, särskilt om du förvarar starka värk- eller sömntabletter där.

Här stöter vi på ett problem. Det är möjligt att vi kan rita streck på spritflaskorna. Men som hobbysamlare av viner i garderoben blir det svårare att inte lämna lätt åtkomlig alkohol hemma... Vi får nog gå till kapitlet Kan man lita på tonåringar?

Om man ska lita på sitt barn eller inte beror förstås till stor del på vad som har hänt tidigare. Har tonåringen i fråga strulat flera gånger? Då kanske man måste vara mer uppmärksam. Har man å andra sidan ett barn som aldrig har visat tecken på att dricka alkohol eller ta andra droger kan man anta en mindre misstänksam hållning. Alla barn är förstås olika. Du blir den som måste avgöra vad som passar bäst i din familj.

Vi får nog säga att vi har stort förtroende för våra tonåringar, eftersom vi räknar med att de sköter sig medan vi är borta. Det känns rätt lugnt.

Hemma igen

Att mina senaste blogginlägg har varit ganska kortfattade beror på att det är besvärligt att skriva någonting längre på mobilen... Vi har alltså varit på mina föräldrars lantställe i Roslagen, som de har kvar efter alla år trots att de numera bor på den verkliga landsbygden i en annan landsända. Elektricitet finns och på sommarhalvåret även dricksvatten, men i övrigt är det helt omoderniserat, på gott och ont. Man kan väl säga att det känns att man är på landet.

Duschen var synnerligen efterlängtad av samtliga i sällskapet. Jag talar naturligtvis om för barnen att när jag var liten tillbringade vi minsann fyra veckor i sträck ute i sommarstugan, men det övertygar inte riktigt. Dessutom åkte vi hem och duschade på den tiden också, även om det gick betydligt längre än tre dagar mellan gångerna.

Vi tycker kort sagt att det är rätt mysigt att vara där, och rätt skönt att komma hem.

Landet del 2

Jag kan känna mig instängd i stan. När jag kliver ur bilen efter att ha kört hit känns det på ett speciellt sätt i kroppen. Jag är nog en lantis innerst inne.

Idag har jag joggat, badat (premiär!) och fått stryk i kubb.