Joggingtur

Igår var jag ut på en liten shoppingrunda. Jag köpte: solglasögon av typen clip-on att ha över mina vanliga glasögon när jag kör bil; en duschpall till E, eftersom diskbråcket gör att hon har svårt att stå längre stunder; ett par skor till mig att ut och springa i; en stor påse påskgodis; present till E:s födelsedag; samt tre krukor med påskliljor. På kvällen åt vi lammstek, couscoussallad, tsatsiki och fyllda ägghalvor.

Nu har jag och V precis varit ut och sprungit för första gången. Jag har bättre kondis än hon, men så har jag ju konditionstränat en del under vintern. Nu var det första gången på många år som jag sprang ett par kilometer på riktigt, och jag var nyfiken på hur mina fötter skulle reagera. Det gick riktigt bra, med hjälp av de nya stötdämpande skorna och säkert med hjälp av vinterns inomhusträning. Vi joggade mesta biten, och det var inga problem. Sista biten hem tog vi ut stegen lite mer och sprang. Då kändes påfrestningen direkt i fötter och fotleder. Men jag är säker på att det här kommer att gå bra. Jag tänker skaffa några par bra strumpor för extra stöd.

Ingen fisk för mig

Jobba fyra dagar, ledig fyra dagar, jobba fyra dagar ... det skulle jag kunna vänja mig vid.

Idag satt jag över extra länge så att familjen skulle få äta fisk utan mig. Jag är allergisk mot fisk och har inte någon lust att befinna mig i samma lägenhet då de lagar ugnsbakad lax med creme fraiche- och grönsakstäcke. Lukten är kväljande för mig. Så jag kom hem vid halv åtta. Eftersom jag hade ätit en stadig lunch blev en ostomelett med knäckemacka till alldeles lagom som kvällsmat.

Nu väljer jag att betrakta det som torsdag, vilket betyder att det strax är dags för veckans injektion. Jag sitter här och gäspar - bäst att ta den innan jag somnar.

Dagens lunch

Nyckelhålsalternativet lät väl spännande?

Andra godbitar i veckan
Tisdag
Nyckelhål: Ugnsstekt havskattfilé med västkuströra
Roasted catfish fillet of west coast move

Onsdag
Dagens: Äggstekt långafilé med sause vert och kokt potatis
Fried eggs with long file, saus vert and boiled potatoes

http://ericofood.gastrogate.com/page/3

Semmelenkät

I veckan är det fettisdagen. Dags för en enkät: Hur föredrar du din semla? Eller fastlagsbulle, som en del säger.

Svara i spalten höger! Flera svar är tillåtna.

Tacokrydda

Sådan här matjournalistik gillar jag: gör din egen tacokrydda (DN). Alla har vi väl köpt de där påsarna som ska blandas i köttfärsen, för 14:90 eller så. Själv ledsnade jag för ett par år sedan och började krydda tacofärsen själv med hyfsat resultat. Men jag gillar verkligen idén med en färdig hemmagjord kryddblandning, och tipset om maizena för att få till lite förtjockningseffekt verkar smart. Hm, nu blev jag sugen. Ska vi gissa att det blir taco någon gång i veckan?

Julmat

Årets julbord:

• Julskinka
• Köttbullar
• Dopp i grytan
• Senapssill
• Revbensspjäll
• Potatiskaka
• Rödkål
• Brunkål (ny!)
• Stuvad brysselkål
• Kåldolmar (ny!)
• Äppelchutney (ny!)
• Pepparkorv
• Senap
• Hårt tunnbröd
• Mjukt tunnbröd
• Cheddarost
• Julmust
• Julöl
• Snaps

Som i alla familjer har vårt julbord inspirerats av barndoms jular, utgående från vad vi föredrog bland julmaten och har sedan utvecklats genom att vi har lagt till och tagit bort rätter genom årens lopp. Skinkan och köttbullarna har hängt med hela tiden, liksom förstås dryckerna. Dopp i grytan på norrländskt vis (med hårt tunnbröd) är en jultradition jag har med mig hemifrån och inte gärna avstår ifrån. Den har också varit med länge och fick ett lyft sedan jag började ugnsbaka julskinkan för några år sedan.

De senaste åren har antalet kålrätter gått från noll till ett snart oräkneligt antal, tack vare familjens stora kålentusiast. Det började med brysselkål som jag senare gräddstuvade till stor succé. För ett par år sedan lade jag till hemgjord rödkål. I höstas efter att jag gjorde kåldolmar pratade vi om att införa dessa på julbordet, och när jag ändå gör rödkål, varför inte göra brunkål? Grönkål har nämnts, men någonstans måste vi dra gränsen.

Naturligtvis saknar ni rätter på vårt julbord som ni har på ert. Förutom en burk inlagd sill som endast en av oss avnjuter är vårt julbord fritt från fisk. Jag är allergisk, och E och R är inte särskilt förtjusta i sill eller Jansson. Prinskorven försvann för flera år sedan, då ingen gillade den speciellt mycket. Edamerosten bytte vi ut mot den mycket godare cheddarosten.

Vi har också haft en del gästspel av mer eller mindre lyckat slag. Vi har gjort goda matpajer till julbordet i flera år, men i år blir det inga. Något måste vi ta bort för att få plats med all kål... Ett mer udda inslag var de indiska köttbullar med aromatiskt ris som jag gjorde ett par gånger. Det var riktigt lyckat, så vem vet - de kanske återkommer.

Vad ska ni ha till julmat?

Fusksås

Ibland känner jag för att servera två såser, en ljus och en mörk, till köttbiten på lördagen. Den ena är bearnaisesås, vilken kräver lite jobb. Då ska den andra såsen vara riktigt enkel att göra men ändå god. Det här är vad jag kallar min fusksås:

I en liten kastrull, häll ett par matskedar oxfond, lägg i en bit gorgonzola och en skvätt vatten. Koka upp tills osten har smält. Sila såsen för att få bort de hårda mögelbitarna från gorgonzolan. Skvätt i lite soja. Smaka av med ett par matskedar starkvin, till exempel Madeira Fine. Klart!

Decembergrått

Rebusen igår var tydligen för svår. Jag lovar att inte göra om det. Idag lagade jag pasta med strimlad lövbiff i senapssås. Det var också väldigt gott.

Vädret är bedrövligt decemberväder men långtidsprognosen talar faktiskt om snö i slutet av nästa vecka. Blir det rentav snö till jul? Det är inte alltför vanligt här. Hoppas kan man alltid.

Dagens middag

E har förberett dagens mat. Nu får ni en rebus.

π

Tretton kvar

Tretton arbetsdagar kvar. Jag kommer inte att stressa. Jag är rätt bra på att inte stressa, faktiskt.

Imorgon är det dags för svininfluensa. Vaccin alltså.

Idag blir det köttgryta som jag lagade i söndags och som har väntat på att bli uppäten sedan dess. Mums!

Lördagsgodis

Skaldjur - hur gör man?

Imorgon är R inte hemma till maten, så då börjar jag genast fundera ut vad vi ska passa på att äta som hon inte tycker om. Jag skulle vilja äta något med skaldjur till förrätt. Som jag har skrivit förut är jag rätt ny på det här med skaldjur - någon som har några tips?

Söndagsavkoppling

Efter en lång söndagspromenad kände jag för att tillbringa eftermiddagen med lite matlagning. I kylen låg ett kilo högrev och väntade på att bli kalops, det fanns ett par äpplen tänkta till äppelpaj samt diverse ost- och köttrester som kunde bli en pastasås. Sagt och gjort. Pastan med tillbehör har vi ätit, äppelpajen ska strax in i ugnen och kalopsen får vänta till på tisdag.

Söndagsrester

Igår lagade vi till en klassisk 70-talsefterrätt, glace au four. Det blev äggulor över, och dessutom blev det mat kvar från födelsedagsmenyn i fredags. Så vi får äta rester idag.

Äggrester

Köttrester

Lite grönsaker till

Havsföda

Recept som det hos Skrivanne får mig att önska att jag åt fisk. Det stämmer, jag äter inte fisk. Jag har varit allergisk sedan mycket unga år - jag tror att det upptäcktes vid ettårsåldern. På den tiden jag gick i skolan serverades en och endast en rätt i skolmatsalen. En gång i veckan var det fisk, och jag fick gå in i de bakre regionerna och hämta min fiskfria mat. Eftersom fisk oftast var det minst populära på skolmatsedeln satt mina klasskompisar och tittade avundsjukt på det jag fick. De satt där med kokt torsk eller vad det var och jag satt med min pannbiff. Jag avskydde situationen. Maten smakar inte så bra som den borde när resten av bordet sitter och petar i sin fisk och önskar att de fick maten som ligger på tallriken bredvid. Jag skulle hellre ha tagit den kokta torsken, om jag kunde.

Senare i livet har det varit situationer det har serverats fisk som enda rätt och jag har missat att säga till på förhand, eller bufféer där jag ser hur folk först lägger upp sin sill, sedan lägger upp potatis på tallriken invid sillen så att potatisskeden inte kan undgå att få sill på sig. Jag är inte dödligt allergisk, men jag märker när jag råkar få fisk i mig, som när man har beställt en schnitzel med något slags sås och för sent inser att det är sardeller i såsen. Då tjocknar det till inuti halsen och kliar i ansiktet och runt läpparna ett tag innan det går över.

Under hela min uppväxt och fram till 35-årsåldern har jag alltså låtit bli att äta fisk och skaldjur. En semesterkväll i Spanien gick vi på kinarestaurang och fick något slags chips att tugga på medan vi bestämde oss. Vi tog in lite smårätter till förrätt, en av oss tog räkchips och fick exakt samma sak som vi just hade ätit. Då började jag inse att jag kanske inte var allergisk mot skaldjur. Senare under hösten gick jag och testade mig. Fiskallergin var ingen inbillning, men jag hade undvikit skaldjur i hela mitt liv i onödan.

Under de senaste åren har jag så smått börjat närma mig skaldjurens värld. Det är inte så lätt som man tror att plötsligt börja äta något som man har undvikit i hela sitt liv. Jag har fortfarande svårt för doften av hav som finns hos skaldjur såväl som hos fisk, men jag börjar lära mig. Räkor är ju inte så spännande - om någon har blandat i räkor i en sås utan synbar anledning brukar jag peta dem åt sidan. De tillför inte så mycket. Men numera kan jag i alla fall äta såsen. Jag har fattat tycke för skalade kräftstjärtar, sådana som finns på burk i dillspad. Det återstår att upptäcka krabba och hummer. Kräftor har jag smakat men jag ser fram emot en riktig kräftskiva.

Plockmat

Brukar ni äta plockmat?

Ibland har vi ingen konkret matidé utan bara en diffus idé om någon god smårätt vi vill göra. Sedan kombinerar vi det med lite andra smårätter till ett matbord som består av lite av varje. Det kallar vi plockmat. Idag var R på bio med en kompis (premiär!) så vi passade på att äta sånt som hon inte tycker om, till exempel svamp och skaldjur. Det blev avocado med crème fraîche och kräftstjärtar, falska sniglar, Taleggio, smörstekt bröd, salami och ett par saker till. Det såg så här gott ut:

och det var minst lika gott som det såg ut.

En god gratäng

Det är inte så svårt att göra potatisgratäng. Att göra en riktigt god potatisgratäng är svårare. Det vanligaste problemet brukar vara att gratängen behöver så mycket tid i ugnen att grädden hinner separeras. Det ser då ut som om man har hällt smält smör längs kanten av gratängformen. En sådan gratäng kan förvisso vara god, men man går miste om den där krämigheten som brukar känneteckna en riktigt lyckad gratäng.

Om du brukar göra gratäng genom att varva potatis, grädde och ost i en form och grädda i ugnen, pröva nedanstående variant. Det är fler moment i tillagningen men totaltiden är i allmänhet något kortare. Och till skillnad från den vanliga gratängen som lagas helt i ugn har jag aldrig misslyckats med denna - den blir alltid så där krämig som man vill att den ska vara.

Jag kan också varmt rekommendera att blanda i andra rotfrukter i gratängen. Min favorit är jordärtskockor. Det behövs inte så mycket för att det ska ge karaktär åt gratängen. Vill du så kan du förstås lägga till lök eller vitlök. Nu till min variant av potatisgratäng, inspirerad av James Martin:

Till en riktigt god gratäng behöver du potatis, jordärtskockor, grädde, mjölk och ost. Skala och skiva potatisen och skockorna tunt. Koka upp gräddmjölk (hälften mjölk, hälften grädde). Till ett knappt kilo rotfrukter behövs cirka 5 dl gräddmjölk. Lägg i de skivade rotfrukterna och koka på medelstark värme. Rör om då och då.

Efter 15-20 minuter är potatisen färdig. Testa med en sticka.

Varva rotfrukterna med salt och peppar samt riven lagrad eller mellanlagrad ost.

Grädda färdigt gratängen i 225 grader ugn tills den får fin färg. Servera till en fin köttbit.

Sufflé

Min dotter, som har börjat gymnasiet, har haft sin första lektion i programmering. De dyker rakt in i C++! Om ni vet vad det är, förstår ni varför jag både är förtjust, imponerad och lite skräckslagen för hennes räkning. Om ni inte vet vad det är... man kan väl säga att det är som att börja lära sig laga mat genom att göra suffléer. (Fan vilken bra liknelse jag fick till.) Jag hoppas att hennes suffléer inte sjunker ihop alltför ofta. :)

Ni som inte vet vad suffléer är: det är lättare att bre smörgåsar. Eller steka köttbullar. Eller göra fisksoppa. Det mesta är lättare att laga än suffléer.

Bra genomförd lördag

Idag började friidrotts-VM och eftersom vi skulle ha svärföräldrar och svåger på middag, gällde det att lägga upp dagen. Sålunda steg jag upp i ottan och drack te, varefter jag tog ut tjälknölen ur ugnen, kokade upp salt- och sockerlag och lade i köttbiten. Sedan åkte jag och handlade mat. Min plan var att hinna klart med det så att jag skulle kunna hinna till Bolaget när de öppnade klockan tio. Eftersom sändningarna började fem över tio skulle jag inte missa mycket. Tjugo i tio var jag hemma och plockade in maten, sedan klarade jag av Bolaget och var tillbaka kvart över - helt enligt plan. Jag slog på kaffet och petade på min sovande familj, som sakta började röra på sig.

Sedan satte jag mig och tog det lugnt framför VM-sändningarna. Sedan 2001 har vi favoriserat Eurosport när det gäller friidrottssändningar, då de har haft ett oslagbart kommentatorspar i Stefan Olsson och Anders Borgström. I ena ringhörnan har vi haft Eurosport med ypperliga kommentarer men oundvikliga reklamavbrott innebärande en hel del bandade inslag. I andra hörnan SVT, utan avbrott men med mediokra kommentatorer såsom exempelvis Jonas Karlsson, samt ett stundtals maniskt fokus på svenskar och deras tränare (hur många gånger har vi inte fått se Yannick Tregaro under en genomsnittlig sändning?). För oss har Eurosport gått segrande ur striden främst tack vare sina kommentatorer.

Stefan Olsson har tyvärr gått till ett annat jobb lite mer i friidrottens rampljus. Lorenzo Nesi kan inte alls fylla hans skor, och totalt gör Eurosports övriga nackdelar dessvärre att vågskålen väger över till förmån för SVT. Så idag har det blivit statstelevisionen för hela slanten. De skötte sig hyggligt bra, får jag ändå säga. Kanske berodde det på att det inte fanns någon Tregaro eller Johnny Holm att filma idag.

Nå, vid ettiden lämnade jag damernas 400-metersförsök åt sitt öde och drog mig inåt köket för att förbereda maten. Det blev en eklektisk meny med tjälknöl, kryddiga kycklingbitar, två sorters sallader (potatis- och bulgur-) samt en kall sås som band ihop det hela. Ja just det, och så två sorters tunnbrödssnurror som vi mumsade i oss som inledande tilltugg till bubblet. Det blev en lyckad middag, som så småningom övergick i friidrottstittande. Gästerna gick visserligen precis innan Cantwell klämde i med 22 meter i kulfinalen, men jag tror att de var nöjda.

Korvonsdag

Jag sitter vid datorn och husets tre kvinnor befinner sig i köket och lagar mat. Plötsligt kommer de ut, vilda i synen och berättar att allt går fel: de stuvade makaronerna är översaltade, falukorven är vidbränd och tomaterna i salladen smakar inte bra.

En kort stund senare äter vi med god aptit. Salladen är god, falukorven har lite bränd yta vilket gör den extra god och makaronerna smakar inte alls för salt ihop med det andra.