E behövde ett par shorts till sommarvärmen, som vi inte har, men som garanterat finns på sydligare breddgrader. Shopping finns på ganska närbeläget avstånd (om man har bil) och det är lätt att ta sig mellan affärerna (om man har bil) samt att få hem det man har köpt (om man har bil). Som ni kan gissa tog vi bilen, med mig vid ratten, eftersom det är minst två år tills någon annan i familjen kan agera chaufför.
E vet i allmänhet vad som väntar när hon ska handla kläder och jag är med. Jag tror att det är något genetiskt, åtminstone brukar jag skylla på det, för jag blir fruktansvärt uttråkad av att gå med och shoppa kläder. Jag vet att jag inte är ensam. När jag var i Indien i våras och tillsammans med min indiske kollega åkte förbi köpcentrat som hans fru brukar ta med honom till, suckade han och filosoferade: - I don't know how God did when He created woman, but one thing is for sure: they do like shopping.

Seriestripp som sitter på vårt kylskåp. Klicka för större bild.
Men idag var jag som en ny människa. Jag inte bara höll humöret uppe och undvek självantändning, jag hjälpte mitt kära viv att hitta rätt färg och storlek samt kom med smakråd. Hon var stum av häpnad, och det var faktiskt jag också. Men det går säkert över. Jag måste ha fått en släng av semestervälvilja.