Sjuk vård

Även om jag är beredd att försvara den europeiska sjukvårdsmodellen i jämförelse med den som beskrivs i Moores film Sicko, är jag medveten om att filmen ger en förskönad bild av sjukvården i andra länder än USA. Att den svenska sjukvården dras med problem är inget nytt, och även om sjukvården i Frankrike, Storbritannien och Kanada framställs som perfekt i filmen skulle det inte förvåna mig om de dras med problem liknande de vi har i Sverige. Jag tror att det i grunden är ett välfärdsproblem: levnadsförhållandena förbättras, vi lever längre, åldersfördelningen förskjuts mot allt fler gamla men allt färre att ta hand om dem.

Nu skriver DN om missförhållandena vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, eller Huddinge sjukhus som hette förr och fortfarande heter i folkmun. Det är för övrigt “mitt” sjukhus - jag ska dit två gånger den närmaste månaden, en gång för att träffa en sköterska och en gång för att träffa min doktor. Än så länge är jag inte orolig för att drabbas av bristen på resurser, men jag kan ju inte bortse ifrån att jag i och med att jag har fått en kronisk sjukdom har inlett ett livslångt förhållande med vården. Jag befinner mig på ett sluttande plan, så att säga.

Men som jag sitter här och kopplar av efter avklarad arbetsvecka, känns avgrundsprofetiorna ganska avlägsna. Än så länge. :-)

Sicko

Igår såg vi Michael Moores film Sicko, som visades på TV4 Fakta. Även om Bowling for Columbine (som handlar om vapenkulturen i USA) var bra, kändes Sicko som en viktigare film. Jag kanske ska varna för ett par spoilers nedan, fast å andra sidan är filmen en dokumentär och jag tror inte att någon blir direkt förvånad av vad Moore har att förtälja.

Filmen redogör för USA:s sjukvårdssystem och ställer det i jämförelse mot flera andra länders. USA framstår som det stora undantaget bland västvärldens länder i sin syn på hur sjukvård ska bedrivas. Från Wikipedia:

Some policy specialists have praised the film while others have criticized the film for its positive portrayal of the publicly funded health systems of Canada, the United Kingdom and Cuba, and for its negative portrayal of the health care system in the United States. (Wikipedia)

Well, duh. Det var liksom själva poängen. I mitt tycke var den riktiga höjdpunkten när Moore åker till Kuba (!) tillsammans med ett gäng amerikaner som blev sjuka av att jobba i ruinerna efter 11 september, och där de stackars sjuklingarna äntligen får den vård som de har förvägrats i sitt hemland.

Efter att ha sett filmen börjar jag också förstå varför amerikanska TV-serier ger en sån negativ bild av sjukdomar som MS. Det är inte själva sjukdomen som skrämmer amerikanerna, det är sjukhus- och apoteksräkningarna.

Sjukvård och mediciner är inte helt gratis i Sverige, men vi har ju något som heter högkostnadsskydd. Det har jag varit tacksam för ända sedan jag såg vad mina mediciner skulle kosta annars, och jag är inte mindre tacksam efter att ha sett filmen om det sjuka amerikanska systemet.