Kofta i tomatsås

Kofta:

500 g nöt- eller lammfärs

2 cm färsk ingefära

1 klyfta vitlök

1 chilifrukt (efter smak)

1 tsk garam masala

1 dl ströbröd

1 ägg

1 tsk salt

svartpeppar

Tomatsås:

matolja

3 cm färsk ingefära

2 klyftor vitlök

1 chilifrukt (efter smak)

1 msk spiskummin

1 tsk gurkmeja

1 tsk paprikapulver

2 msk sötmandlar eller jordnötter

1 burk krossade tomater

1 bit kanelstång

3 hela kryddnejlikor

10 malda kardemummakärnor

1 lagerblad

1 tsk salt

1-2 dl vatten

1/2 dl vispgrädde

Myntasås:

3 dl mild yoghurt

ett par stjälkar färsk mynta

1 msk pressad citron

1/2 tsk salt

 

Ris:

3 dl basmatiris

6 dl vatten

1 msk olja

1/2 gul lök

1 tsk gurkmeja

2 hela kryddnejlikor

5 korn svartpeppar

1 tsk salt

5 hela kardemummakärnor

Sallad:

isbergssallat

gurka

tomat

olja

salt

peppar

 

Hacka myntan fint och blanda ner i yoghurten. Tillsätt citron och salt. Låt stå någon timme före servering.

 

Förbered ingredienser till köttbullarna och tomatsåsen: skala och riv ingefäran, finhacka vitlöken, kärna ur och finhacka chilin. Stöt hel spiskummin i en mortel, mal mandeln och kardemumman. Blanda alla ingredienser till köttbullarna i en skål.

 

Värm oljan i en kastrull, vid nog att rymma köttbullarna. Fräs spiskummin, gurkmeja, paprikapulver och mandel några sekunder under omrörning. Lägg i ingefäran, vitlöken och chilin. Tillsätt tomatkross och rör om. Lägg i kanelstång, kryddnejlikor, kardemumma och lagerblad. Puttra på svag värme i 15 minuter. Smaka av med salt. Tillsätt mer vatten efter behov.

 

Forma färsen till 12-16 köttbullar. Ta ur lagerbladet ur tomatsåsen, häll i vispgrädden och rör om. Om det behövs, tillsätt mer vatten. Lägg försiktigt ner köttbullarna i tomatsåsen. Låt koka på svag värme i ca 15 minuter.

Skölj riset, finhacka löken. Koka upp vatten i en vattenkokare. Fräs löken i oljan under omrörning tills den har tagit färg. Tillsätt gurkmeja, kryddnejlikor, svartpeppar och salt och fräs några sekunder under omrörning. Tillsätt riset och blanda om så att riset får gul färg av gurkmejan. Sänk värmen och häll i det kokande vattnet. Lägg på locket och koka tills riset är klart, 10-15 minuter.

 

Före servering: plocka bort synliga svartpepparkorn och kryddnejlikor från ytan av riset. Fluffa upp riset med en gaffel. Servera koftorna med ris, myntasås och en grönsallad.

Lamm - smakar som kofta

Fläsk - har vi för ofta

Lamm - smakar som kofta

 - Ur Blommig falukorv (Hasse Alfredson)

Ikväll blir det kofta på lammfärs till middag, mat som passar bra en söndag då man kan stå och pyssla en stund i köket. Jag återkommer med recept senare.

Djärv stadsplanering

DN rapporterar idag om ett förslag till en ny tunnelbanering runt Stockholm. Man slås genast av djärvheten i förslaget. Inte nog med att man vill införa en fjärde färg på tunnelbanekartan, utan man tänker sig att flytta hela Kungens Kurva (som ligger sydväst om Fruängen) till trakterna av Hägerstensåsen! Hatten av för ett sådant nytänkande, och vem har sagt att det skulle bli särskilt dyrt.

Spellista

Ibland när jag vill lyssna på musik högerklickar jag på Musik-mappen, gör en spellista av alla filer och låter spelaren slumpa vad som ska spelas. Så här blev det igår och imorse:

Jerry Goldsmith - The Stowaway (Alien)

Carlo Bergonzi - Celeste Aida (Verdi)

Joseph Haydn - Gloria (Theresienmesse)

Brasse - Fiolen min (Varning för barn)

Prince - I Could Never Take The Place Of Your Man (Sign O' The Times)

Philemon Arthur And The Dung - In Kommer Gösta

Bob Dylan - Hurricane (Desire)

Kraftwerk - Morgenspaziergang

Elvis Costello - Clowntime Is Over (Get Happy!)

Betty Hutton - You Can't Get A Man With A Gun (Annie Get Your Gun)

Abba - Two For The Price Of One (The Visitors)

Daler Mehndi - Ho Jayegi Balle

Abba - Watch Out (Waterloo)

Stevie Wonder - Knocks Me Off My Feet (Songs In The Key Of Life)

Iggy Pop - Success (Lust For Life)

Hasse & Tage - Postmästare Svante Lindeman (Under Dubbelgöken)

Christina Aguilera - Hurt (Back To Basics)

Abba - Lovelight (Voulez-Vous)

Bill Haley And The Comets - Rock Around The Clock

Hasse & Tage - Punkrockare Trindeman Lindeman (Under Dubbelgöken)

Spike Jones & His City Slickers - Flight Of The Bumblebee

Television - Marquee Moon (Marquee Moon)

Lite otur att det blev tre Abba-låtar, ingen av dem särskilt minnesvärd. Annars var det väl en rätt bra blandning. Roligaste återhörandet var förstås Daler, så här kommer en video med honom. :)

Top of the World

En kombination av huvudvärk och kissnödighet väcker mig ett par gånger på morgonkvisten. Båda gångerna lyckas jag undvika att gå upp, utan glider ner i ett tillstånd mellan sömn och halvsömn. Jag är Charles-Ingvar Jönsson, vandrande i korridorerna på det stora sjukhuset. Och jag har en plan. Jag ska stjäla 450 000 dollar genom att ta mig på området, gömd i en tankbil. Jag ska bara sticka mig i benet ett par gånger först, utan autoinjektor, och sedan ska jag skriva ett par blogginlägg om det. Så småningom förvandlas jag till E.P. (Han är ensam. Han är rädd. Han är 17 kvarter hemifrån. E.P. - Extremt Pissnödig) och bara måste gå upp. Huvudvärken har släppt lite och jag är Top of the World igen. Veckan kan börja.

Hugget som stucket

Så var det gjort. Jag har förstås tagit intryck av mina medbloggare: jag väntade till klockan nio och jag använde ingen alkohol. (Utvärtes alltså.) Och stickandet gick bra.

Om tacksamhet, och om bloggande

Messan skriver i sin blogg ett jättefint inlägg om hur mycket det finns att vara tacksam över. Precis så känner jag, ganska ofta. Tydligen händer det att det syns. Häromdagen när jag gick genom korridoren på jobbet kommenterade en av mina kolleger: - Vad du ser nöjd ut. Du ser alltid så nöjd och glad ut. Jag blev lite ställd, men log och svarade: - Ja, varför inte.

Ja, varför skulle jag inte vara nöjd? Jag kan ha mycket att göra på jobbet. Jag kan vara trött. Jobbet kan vara svårt. Men jag har aldrig tråkigt. Och så många bra människor som jag jobbar med... Stämningen på jobbet är så mycket värd. Positiva ord, att känna sig uppskattad, att känna att man löser problem som uppstår tillsammans - det finns mycket att vara nöjd och tacksam över. Inte minst är jag väldigt tacksam för att jag är där över huvud taget.

Och sedan är det, konstigt nog, som att jag har fått en extra inre styrka sedan jag blev sjuk. Att “se dom små sakerna och tänka på ett annat sätt” - jag förstår precis, Messan. 

Jag tvekar att skriva “sedan jag blev sjuk”, för 90% av tiden känner jag mig inte sjuk. Återstående tiden: dels är det Avonextid - friska människor tar inte sprutor, annat än vaccinsprutor - och biverkningarna av behandlingen kommer jag inte ifrån. Dels är det alla korta men mycket ofta förekommande ögonblick då jag påminns om symptomen, eller då jag tänker på framtiden, eller då jag känner att jag skulle vilja berätta alltsammans för hela världen. Jag bloggar istället.

Ibland får jag nästan dåligt samvete för att jag skriver en MS-blogg. De finns andra som inte känner sig lika uppåt av sjukdomen, och här sitter jag och mår rätt fint. Ibland tänker jag att läkarna har tagit fel, och kommer att säga: vi skojade bara, du har inte längre MS. Det har gått bort.

Varför skriver jag då? Till att börja med var det för att få ur sig en massa känslor jag hade. Det var också ett sätt att dokumentera vad som hade hänt. Jag började lite trevande, försökte varva lite dagliga observationer med tankar om MS plus lite rapporter från min träning. Efter att ha skrivit av mig ordentligt i ett par långa inlägg går bloggen lite på tomgång just nu. Men det är väl så det är, med bloggande liksom med livet. Ibland händer det mer, ibland mindre. Tittar jag tillbaka på bloggen i stort så är jag nöjd, den är rätt mycket jag.

När jag själv började skriva har jag ställt mig frågan varför någon skulle vilja läsa. Vem skulle vilja läsa, och vad skulle de vilja läsa? Men efter att nu ha börjat följa lite andra bloggar har jag insett att de bloggar jag gillar bäst är de där bloggförfattaren inte skriver med tanke på läsaren, utan skriver för sig själv. Där det känns som att jag kan följa tankarna hos den som skriver. Så jag försöker att inte fundera alltför mycket på dig som läser. :) Om jag själv är nöjd, så hoppas jag att det blir värt att läsa.

Och sedan är ju det att läsa andras MS-bloggar ett sätt att bearbeta sina egna upplevelser, att känna att man inte är ensam här i världen, att förbereda sig på hur det kan komma att bli. Det kan också vara ett sätt att ge någon stöd, genom att lämna en kommentar. Jag kan bli upplyft av någons positiva känslor, eller berörd av någon som skriver och inte mår så bra. Jag har haft väldigt stor behållning både av mitt eget skrivande och av att läsa andras erfarenheter, positiva som negativa. Så om man vänder på det: om någon läser min blogg och har behållning av den, så mycket bättre.

Ord på undantag

Några ord som man inte hör så ofta nuförtiden:

reaplan

Man kunde säga reaplan, men jetplan var vanligare. Ett reaplan är ett flygplan med reaktionsmotor. Idag kort och gott ett plan.

fluortant

Hon försvann i slutet av 80-talet, men kanske är fluortanten på väg tillbaka? Fast hon blir nog knappast ett begrepp som förr.

skrivmaskin

Jag hade en skrivmaskin med mekaniska armar som jag var väldigt fäst vid. En flaska Tipp-Ex var också bra att ha.

choke

Det gällde att inte glömma dra ut choken, och sedan gällde det att inte glömma skjuta in den igen. Jag pratar alltså om bilkörning.

tjugofemöring

Silverfärgat mynt som försvann samtidigt som den kopparfärgade femöringen.

telefonkiosk

Det finns telefonautomater kvar, men behovet är inte så stort nuförtiden. De orangea kioskerna finns nog bara på museum.

träskor

Visst, de finns fortfarande, men tiden då alla hade träskor är förbi.

algervin

Inte “vin gjort på alger”, utan vin från Algeriet. Denna beteckning för fylligt, mjukt, alkoholstarkt vin från Algeriet dog ut i samma takt som Algeriets ställning som stort vinexportland.

ecklesiastikminister

Smaka på det ordet! Wikipedia förtäljer för övrigt att den siste ecklesiastikministern var Olof Palme. Ecklesiastikdepartementet ombildades 1968 till utbildningsdepartementet.

Vakuum

Idag är det helt tomt i huvudet. Inte för att det inte har hänt något idag - det har varit en ganska händelserik dag - men jag tror att mina hjärnceller är på laddning eller något. Jag tittar på Champions League-fotboll, det är ungefär lagom avkopplande för hjärnan.

Rkyande fäkrst

Från senaste versionen på dn.se:

Avbrottet inträffade klockan 19.48 och drabbade även ComHems egen hemsida också ligger nere.

Enligt SOS Alarm, som varit i kontakt med, ComHem så misstänker de att en kabel har grävts av avgrävd ip tv bredband och allaMer inom kort.

Så nu vet ni.

Strömavbrott

Strömavbrott! Inte här - men TV:n är utslagen! Viss oro i familjen över att det inte blir något House ikväll.

Avbrottet drabbade ComHem och företagets hemsida ligger också nere.

- Står det när det är fixat, frågar yngsta dottern. - Ja, det står på deras hemsida, svarar jag elakt. Aj, nu nyps hon.

Falska alarm

Falskt alarm! I stort sett. Till min lättnad var jag bara lite stel i benet i morse. Dessutom kände jag mig riktigt pigg och tyckte det vore synd att inte utnyttja det, så jag gick och tränade. Jag var orolig för uppvärmningen, men efter att det visade sig funka var det bara att köra på.

Ett annat falskt alarm har varit årets pollenallergi. Så fort jag hör att björkpollensäsongen är på gång börjar jag ställa in mig på att gå och blinka och snörvla ett par veckor. Fast sanningen är att det har blivit bättre och bättre de sista åren. Värst var det i 25-årsåldern. Jag kan nog sluta oroa mig, för om det här är höga pollenhalter så är jag inte särskilt allergisk längre.