Semmelenkät

I veckan är det fettisdagen. Dags för en enkät: Hur föredrar du din semla? Eller fastlagsbulle, som en del säger.

Svara i spalten höger! Flera svar är tillåtna.

Tacokrydda

Sådan här matjournalistik gillar jag: gör din egen tacokrydda (DN). Alla har vi väl köpt de där påsarna som ska blandas i köttfärsen, för 14:90 eller så. Själv ledsnade jag för ett par år sedan och började krydda tacofärsen själv med hyfsat resultat. Men jag gillar verkligen idén med en färdig hemmagjord kryddblandning, och tipset om maizena för att få till lite förtjockningseffekt verkar smart. Hm, nu blev jag sugen. Ska vi gissa att det blir taco någon gång i veckan?

Att ha ett mål underlättar

Ni kanske undrar hur det har gått med träningen. Jag började faktiskt bloggen med att skriva om den. Sedan blev det tyst... Jag kom av mig i slutet av våren och kom sedan aldrig igång med träningen under 2009.

Det är bra att ha ett mål. I mitt fall handlar det om att kunna springa 5 kilometer i augusti. Det var ett antal femmannalag från mitt jobb som ställde upp i Bellmanstafetten förra året. I år vill jag vara med. För säkerhets skull “råkade” jag veckan före jul nämna det för avdelningens maraton-fantast, som några dagar senare skickade ut ett mail med överskriften Dags för nytt år och nya löften till alla på jobbet, där hon bland annat avslöjade mina planer på att dra ihop ett lag i år. Det gjorde hon förstås avsiktligt, så att jag inte kan backa ur. Och jag nämnde det förstås avsiktligt för henne av samma orsak, eftersom jag misstänkte att hon skulle hitta på något liknande.

Eftersom jag nu har satt lite press på mig själv var det lättare att komma igång med träningen igen efter nyår. Det känns så klart bra. (Särskilt efter träningspassen.) Jag har också testat att köra ett par pass på helgdagar, som till exempel idag. Mitt kort gäller bara på anläggningen i Kista, men då det inte är någon trafik att tala om en lördag tar det bara 20 minuter dit. Jättebra att träna på helgen. Ingen stress, lite folk.

Så snart snön smälter gäller det bara att skaffa ett par bra skor. Och dotter V har lovat att vi ska springa tillsammans. Tills dess går jag på Nautilus ett par gånger i veckan.

Ni kanske inte tycker att fem kilometer löpning är någon större bedrift. För all del, fast för något år sedan skulle jag aldrig ha vågat satsa på det. Men jag har börjat lära mig vad min vänsterfot tål. Jag trampar lättare snett med vänstern, så jag tror att den mår bra av träningen, och utmaningen.

Bra och dålig tajming

Nästa vecka får vi besök på jobbet av en av våra indiska kolleger. Hon har sett fram emot att få se snö, så var nu solidariska och önska lite extra snö för hennes skull. Det ser lovande ut - väderprognosen utlovar strax under noll och en och annan snöflinga.

Vi började undra så smått när vi skulle få träffa vår dotters pojkvän - de blev ju tillsammans ett par veckor före jul. Nu är det kanske lika bra att det inte har blivit av. Hon går och våndas över att hon tänker göra slut i helgen. Taskig tajming, Alla Hjärtans Dag och allt! Om han har köpt något fint som han tänkte ge på söndag hoppas jag att han tog kvitto.

Mitt ben och jag

På vägen hem hamnade jag bakom en bil med registreringsbokstäverna KKK. Om jag fick en sådan skylt skulle jag kräva att få byta.

Idag är det torsdag och jag gillar fortfarande inte sprutorna, men det känns som att det går bättre. Jag läste någonstans på webben - antagligen på en MS-sajt eller något läkemedelsföretags sajt - att man skulle klämma ihop området runt stickstället med ena handen innan man stack. Inget som min sköterska har tipsat om, men för mig hjälper det faktiskt. Det är säkert självsuggerering, men på det här sättet känns lårmuskeln mer mjuk och degig och därför lättare att sticka i. Och hela proceduren går mycket fortare nu när jag inte oroar mig så mycket.

Men, bara för att jag tänkte skriva det här så lyckades jag förstås sticka rakt i någon nerv nyss. Lite ryckningar kan jag stå ut med, men det här högg till i benet ordentligt och det gav sig inte. Det var så pass att jag inte tordes trycka av sprutan (fast den var helt inne i benet) utan drog ut den (inte en droppe blod) och bytte till andra benet. Det känns fortfarande som om någon har kickat till mig på högra låret. Shit happens.

Om vädret

En sådan här vinter är det vanligt att man hör: - Kan det inte vara slut på det här snöandet snart!? Jag är trött på det här vädret. Har vi inte fått nog med snö och kyla i år? och så vidare. Om man då inte håller med betraktas man närmast som en överlöpare, som inte ställer upp för den allmänna åsikten.

Om detta har jag bara två saker att säga: 1) Det spelar ingen roll vad jag tycker om vädret, det blir inte annorlunda för det. 2) Jag gillar snö och kyla på vintern.

Man kan möjligtvis ha en åsikt om snöröjningen.

Kurvig fru

Nattjobbet gick bra. Jag kom hem vid fem och lade mig. Sedan gick jag upp vid tolv och satte mig och jobbade ett par timmar. Jag känner mig fortfarande lite groggy. Dessutom är jag dagvill; jag trodde hela tiden att det är onsdag idag.

Min hustru har visserligen alltid varit kurvig, men nu har ordet fått en ny innebörd. Hennes ryggrad är krökt i sidled, skolios med andra ord. Det ser rätt läskigt ut även om jag har förstått att det inte är så ovanligt. Det preliminära beskedet från doktorn talar om diskbråck som kanske kräver operation. Hon ska dit imorgon för närmare besked.

Det känns som att det blir en orolig vår. Och oron blir inte mindre när någon annan än en själv är drabbad. Snarare tvärtom.

Gammal musik är bra

Jag kom just hem. Om några timmar ska jag gå till jobbet. Servicefönster kallas det. Det betyder att vi stänger ner systemet för att utföra service. Lyckligtvis sker det inte så ofta, men när det sker, är det nattetid som gäller. Hoppas jag kan sova lite innan jag åker.

Jag fick Beatles-boxen som oväntad julklapp. Det var väl inte helt fel. Beatles är inte min generations musik, utan mina föräldrars, vilket betyder att jag har växt upp med den. Men den enda skivan som jag vet verkligen spelades mycket hemma är Sgt. Pepper, och jag tror också de båda samlingsalbumen som släpptes 1973. Men jag har aldrig hört hela deras produktion rakt igenom, och Beatles är ett av de band där jag kan tänka mig att göra det. Passar bra att lyssna på i bilen.

Artighet är en dygd

Telefonen ringer på lördagkvällen kvart i sex, då jag står och lagar mat. Jag känner inte igen numret och anar oråd.

Den uppringande: Hej, jag heter xxx och ringer från Språktidningen.

De har sökt mig ett par gånger under veckan. Jag testade tidningen i två nummer förra året och har inte fortsatt prenumerationen. Jag förstår att de behöver sälja prenumerationer, men...

Jag: Hur fan har ni mage att ringa och försöka sälja saker till mig EN LÖRDAGKVÄLL!?? Har ni ingen hut i kroppen?

...sa jag inte. Jag tänkte det bara. Jag svarade ett kort: “Tack, jag är inte intresserad” och lade på. Jag är nämligen väluppfostrad.

Dubbfria vinterdäck

En bil utanför köksfönstret (vi bor på bottenvåningen) stod och varvade motorn, gång på gång. Vroom...! Vroom...! Vroom...! Inte kom han loss för det. Hans teknik var väl inte heller den bästa. Jag hade precis stigit upp och började allvarligt fundera på att klä på mig och gå ut och hjälpa den stackarn. Men medan jag var i badrummet förändrades ljudet. På något sätt kom han loss i alla fall. Men det var inte ens särskilt mycket snö där han hade stått. Under de tio år jag har haft bil har det varit dubbar på mina däck. Nu blev jag inte direkt sugen på att pröva dubbfritt nästa gång jag byter.

Redan februari

Madde frågar om jag har gått i ide. Nej då. Eller, jo. Lite känns det så. Jag behövde i alla fall en bloggpaus. Det var inte meningen att den skulle bli så lång som den blev, men så kan det vara. Början av året har varit en sakta lunk, där den ena veckan är den andra lik. Eftersom fjolåret stundtals var rätt hektiskt ska jag väl inte klaga, men något händelserikt liv är det ju inte.

Jag är numera inte ensam i familjen om att ha gjort magnetröntgen. E har fått värre och värre besvär med sin rygg under hösten. Hon fick remiss till MRT och fick en tid bara någon vecka senare. Nu väntar vi på svar. Det kändes i alla fall lite positivt. Jag hoppas att man kan hitta någon orsak och kan säga vad som ska göras. Här har jag trott att det var jag som stod först på tur i familjen att invalidiseras, men fortsätter det så här så vet jag inte.

E tyckte förresten att magnetkameran var bland det värsta hon hade varit med om. Jag hade på känn att hon inte skulle tycka om det, hon är lite klaustrofobisk av sig. Men jag ville ju inte jaga upp henne. Man kan visst få lugnande innan man åker in. Hade kanske varit bra. Men hon överlevde i alla fall.

Med min MS är det stabilt. Om någon månad firar jag tvåårsjubileum. Det får bli tårta. Fast jag väntar tills i juni med att bjuda kontoret på tårta. Då har jag jobbat två år där.

Gott nytt år

Gott nytt år! Jag lånar några frågor från Maddes blogg:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Dansade line dance, för första och sista gången.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Ett litet tag. Nytt försök 2010.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Indien.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010? Ett riktigt arbetsrum. Man kan väl få drömma...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 1 januari då jag blev fast anställd vore ett enkelt svar, men annars är det 31 mars då jag började blogga.
8. Vad var din största framgång 2009? Min största framgång måste sägas vara jobbmässig: vi klarade målen för 2009, och det ska tydligen leda till något slags bonus.
9. Största misstaget? Inget vad jag kan komma på.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Det sägs att jag har en kronisk sjukdom, fast den har hållit sig lugn under 2009.
11. Bästa köpet? Vet inte, men det är säkert något vin, som jag inte kommer att öppna på ett par år.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Vin.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att det går bra för mina döttrar i skolan.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Fairytale?
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, helt klart.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Tränat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Inget speciellt som jag kommer på.
18. Hur tillbringar du julen? Hemma.
19. Blev du kär i år? På nytt? Kanske.
20. Favoritprogram på TV? Masterchef goes large.
21. Bästa boken du läste i år? Flyga drake.
22. Största musikaliska upptäckten? Det har varit klent med det i år.
23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Te!
24. Något du önskade dig men inte fick? En bra knivslip.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jobbade.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nytt hus?!
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Jag har ingen stil, har aldrig haft.
28. Vad fick dig att må bra? Beröm på jobbet, sköna hemmakvällar, mina bloggpolare, mina barn, min fru.
29. Vilken kändis var du mest sugen på? ¿Que?
30. Vem saknade du? Jultomten, men han dök upp i slutet av året som vanligt.
31. De bästa nya människorna du träffade? Det var bra att få träffa mina indiska kolleger personligen. Och så Helenas Johnny förstås.