Olympiskt träningspass

Efter att under lördagsmorgonen snopet ha konstaterat att jag hade missat den mirakulösa vändningen i curlingfinalen genom att gå och lägga mig efter omgång 9, packade jag väskan med handduk och träningskläder och körde till gymmet. Vid ombyggnaden förra året sattes det upp fem TV-skärmar som man kan titta på medan man crosstrainar, motionscyklar eller kutar på löpbandet. Och på en av skärmarna visades - curlingfinalen, som var i omgång sju eller åtta. Så jag värmde upp i fem minuter och gick sedan ner och körde mitt styrkepass på cirka 20 minuter. Nu kunde jag köra lite crosstrainer och se slutet av matchen!

Styrkepasset var otroligt utmattande och crosstrainer efter det är för jävla jobbigt, men jag ställde in tiden på en kvart och körde på, medan jag tittade på omgång tio. När tiden hade gått ut var curlingen i slutet av omgång 10. Jag avbröt och pustade ut. Men jag ville ju se extraomgången också. Motionscykel kanske inte är lika jobbigt som crosstrainer? Ja, rätt vad det var så hade jag cyklat i 20 minuter, medan jag såg färdigt matchen.

Det är det bästa pass jag har kört sedan jag tog upp träningen för knappt ett år sedan, och det kändes fantastiskt. Men vad ska jag titta på nästa gång? Det lär ju inte visas något lika spännande på TV då. Hm, visst finns det små skärmar som man kan ha med sig och titta på film till exempel? Det kanske vore något.

Bortgjord

Jag gjorde bort mig igår. Natten mot igår, närmare bestämt. Damernas curlingfinal började vid midnatt, och jag och R tittade en stund. Spelet gick rätt bra. Efter ett par omgångar gick R och lade sig, och strax efter gick E till sängs. Jag var rejält trött men hade jag sett så här långt ville jag se hur det slutade. Nu hamnade Sverige i underläge, och så gjorde de till råga på allt en rejäl miss i omgång 9. “Ajajajajaj, det där var matchen, kan jag säga” utbrister kommentator Katarina Hultling. Jag kunde bara hålla med, så jag gick och lade mig. Doh!

MS-tidning

Jag fick en MS-tidning häromdagen som heter MSsidan.se. Prenumeration är gratis, gå in på mssidan.se. Tidningen är förvillande lik MS-magasinet som också ges ut av ett läkemedelsföretag. Ofta är det en repetition av fakta som jag redan känner till, varvat med ett och annat livsöde, och så lite försiktigt presenterad rapportering från forskningens område. Men jag tycker att det är en stunds hygglig läsning, och ibland dyker det upp någon ny vinkel som jag inte har läst om eller tänkt på förut.

Jag tycker väl kanske att man borde vara lite försiktigare med begreppet benign MS. Benign betyder godartad. Om man har lindriga eller inga symptom sådär en 10 år efter första skovet kan det klassas som benign MS - men då kommer en del av patienterna i alla fall att så småningom gå över i sekundär-progressiva fasen. Och det är ju inte så godartat. Låter som lite av falska förhoppningar. Nåja, jag har ju 8 år kvar innan det blir aktuellt.

Allmänheten tycker till

Arbetsmiljöverket har föreslagit att ungas arbetstid ska begränsas till 8 timmar om dagen och 40 timmar i veckan. Och då räknar man in såväl skoltid som ideellt arbete. Kritiken växer nu mot förslaget. Arbetsmiljöverkets chefsjurist säger att man tar åt sig av kritiken.

- Det är klart att det påverkar oss vad allmänheten tycker, erkänner hon, och vi tar till oss kritiken och får se hur vi ska gå vidare.

Ja, om det kan påverka så kan jag berätta vad jag tycker i min egenskap av allmänhet: det låter som ett synnerligen illa genomtänkt förslag. Finns det någon som gynnas av förslaget? Var finns de hårt exploaterade skolungdomarna som nu är tacksamma för att räddas undan slavdriveriet i kassan på ICA? Var finns de föräldrar som säger att nu får det vara nog, när deras tonåringar ledbrutna stapplar hem efter flera timmars utdelande av reklamblad?

Dryckesvanor

Jag fick bassning igår av min hustru för mina dryckesvanor. Ojdå tänker ni, är det så illa? Låt mig förklara.

Om jag är törstig och ska ta lite att dricka, lite vatten från kranen till exempel så tar jag oftast inte ett glas ifrån köksskåpet. I allmänhet står det ett antal lätt begagnade glas på diskbänken och väntar på att bli diskade - det kan ha druckits vatten i dem, eller kanske läsk. Jag brukar ta det som ser renast ut. Och om jag ska ha kaffe eller te brukar jag ta någon lämplig kopp. Det är bra om någon har slagit lite vatten i den, fast jag är inte så kinkig. Lite intorkat kaffe är väl inte så farligt. Ni skulle se hur min kopp på jobbet ser ut ibland.

Se där hur jag drar mitt strå till stacken för miljön.

Kaos

Okej. Jag har fortfarande inte inget emot snön som sådan, men däremot dess följder. Klarar inte samhället av snö och kyla? Det är ju inte första vintern vi har i Sverige.

Den här veckan har stora delar av tunnelbanans gröna och röda linjer inte varit trafikerade alls. Följderna av detta är oerhört omfattande, även om man inte åker tunnelbana. Igår morse åkte jag till jobbet som vanligt strax före sju. Det gick bra. Vid fem skulle jag åka hem. På väg ner genom rondellen vid Kista hörde jag trafikinformationen på Radio Stockholm och såg kön ut till Kymlingelänken. Inför utsikten att sitta minst en timme och antagligen mer i kö körde jag runt rondellen, tillbaks till jobbet och jobbade ett par timmar till. Vad ska man annars göra? Till slut åkte jag hem. Fortfarande runt halv åtta på kvällen var det köer kvar här och där.

Idag har det varit en upphackad dag. Ett par timmar hemma, sedan till jobbet efter rusningen, hem igen före rusningen fyra timmar senare och ett par timmar hemma. Imorgon åker jag till jobbet som vanligt, så det lär bli sent igen.

OS i skidbyte

Allt försnack handlade om Charlotte Kalla inför dubbeljakten i OS, klassiskt 7,5 km + fristil 7,5 km. Kalla hade inte en chans. Men istället hängde Anna Haag med under större delen av loppet, verkade få nöja sig med den nesliga fjärdeplatsen men tog silver. Det hade vi inte väntat oss, och såna oväntade medaljer är extra roliga.

Kristin Størmer Steira från Norge samlade på fjärdeplatser i förra vinter-OS. Nu jublade hon efter målgången och vi tittare trodde liksom Steira att bronset var klart. De svenska TV-kommentatorerna var förblindade av Haags insats och nämnde inte den jämna bronsstriden med ett ord. Analyser och reflektioner har sin tid, och jag skulle föredra att man kommenterar det som faktiskt sker i rutan. Så till slut fick vi se målfotot, där Steira missade medalj än en gång. “Denne skuffelsen blir tung å komme over, sukker hun.” Jag hade verkligen unnat Steira en medalj, men hennes ben var inte långt nog.

BSoD

Många av er är säkert bekanta med uttrycket blåskärm. Blue Screen of Death kallas det på engelska. Det är när operativsystemet får ett problem som är så allvarligt att det inte kan fortsätta. Jag förknippar det särskilt med Windows 98. Inte alls lika vanligt nuförtiden, tack och lov.

Men det behöver ju inte vara Windows. Har ni sett det på en TV-skärm förut? Leve digital-TV...

Oväntat ledig

Jag är ledig idag. Det finns semesterdagar att ta ut och eftersom de hör till kategorin “förskottsemester” så går de inte att spara.

Visst, jag är inte tvungen att ta ut förskottssemester. Uttagen förskottssemesterskuld skrivs av efter fem år, om jag är anställd så länge. Annars blir jag återbetalningsskyldig. Men jag tänker stanna minst så länge; min meritlista är tillräckligt spretig som det är. Jag vill gärna att det står att jag har varit fem år på samma ställe och jobbat med rätt saker. Dessutom trivs jag på jobbet.

Så jag tar en dag här, en vecka där innan mars tar slut. Min chef reser aldrig några hinder, förutsatt att driften fungerar, vilket han litar på att vi sköter.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.
- Vad trevligt! svarar han. Hör med B bara att det är okej.
B är min närmaste kollega. Vi försöker att inte vara lediga samtidigt, annat än typ vid jul. Jag nämner det för honom för att höra om han har någon invändning.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.

- Vad trevligt! svarar han.

Så nu sitter jag här och känner mig oväntat ledig med huvudvärk och stela leder efter Avonexsprutan. Eller, ledvärken kan ju vara från Nautilus.

Blä

Det är bra att vara frisk

Min chef och jag promenerade tillbaks från lunchen idag, och gick förbi blodbussen som stod parkerad vid Kista Centrum. Vi kom in på ämnet, och han berättade så småningom om när han hade varit stamcellsdonator. Själva donationen av celler hade tagit fyra timmar, och han hade fått skriva på kontrakt om att när behandlingen väl hade påbörjats fick han inte dra sig ur (eftersom mottagaren samtidigt genomgår en behandling som slår ut immunförsvaret och är helt beroende av stamcellsdonationen). Han hade också fått göra en grundlig hälsokontroll. - Man får vara glad så länge man är frisk, tyckte min chef. Jag höll med, kände efter och kände mig ganska så frisk ändå.

Att äta semla

Det blev ingen semmelenkät. Men nu kommer facit!

Man värmer mjölken. Sedan tar man en djup tallrik, lägger semlan däri och häller mjölk runtomkring, precis så mycket att semlan lyfter från botten. Nu tar man locket i ena nypan och äter upp det. Därefter strör man lite kanel på grädden, så att litegrann hamnar i mjölken. Slutligen äter man upp semlan och mjölken med sked.