Näsdukar

Det sägs att förkylning hindrar en från att åka på influensa. Man måste se det positiva. Min förkylning har tagit ett litet steg framåt per dag, och så växlar den under dagen i vanlig ordning. I torsdags efter lunch var jag inte alls på festhumör, men det gav med sig under eftermiddagen. Igår eftermiddag började snuvan sätta in, med masskonsumtion av pappersnäsdukar som följd.

När jag var liten fanns det näsdukar i tyg. De var stora, så att man kunde snyta sig flera gånger i dem. Mina föräldrar använde såna, och jag hade med mig en näsduk i fickan själv några gånger. Sedan tvättade man dem och använde på nytt. Någon som gör så idag?

Firmafest

Igår var det Hallow..., eh, allhelgonafest på jobbet. Det var som det brukar vara, kul och opretentiöst. Enkel men god buffé, följd av inte alltför ansträngande lekar. Generöst med alkohol. Därefter fria aktiviteter. För min del blev det mycket SingStar igår. Det blev nog lite för mycket, kände jag i morse.

Nålar

Då jag påbörjade min Avonexbehandling förra hösten och hade tagit min spruta för första gången dök ett litet problem upp som jag inte hade tänkt på: var gör jag av sprutan?

Visst, jag vet var man gör av sprutor. Man stoppar dem i en därför avsedd behållare av plast. Tyvärr hade jag ingen sådan till hands. Så vad gör man? Även om nålen är skyddad av en hylsa är det inget man lägger i soporna. Det fick bli en ursköljd mjölkkartong placerad i skåpet under diskbänken.

Denna provisoriska behållare för farligt avfall har nu fyllt sitt syfte i drygt ett år. Om jag räknar rätt bör den innehålla 55 använda Avonexsprutor med tillhörande nål. Den börjar bli rätt full, så jag kanske ska skaffa en sån där plastburk.

Ont i halsen

Imorse var det segt, segare än vanligt. När jag till slut hade masat mig upp och åkt iväg till jobbet, började jag känna att det kanske inte bara var vanlig trötthet. Det är nog inte svininfluensa och det har knappast med MS att göra. Det är betydligt mer trivialt och välbekant: ont i halsen, lätt hängighet. Ingen feber. Jag kommer antagligen att härda ut och hoppas att det går över. Framför allt hoppas jag att jag mår bra till på onsdag nästa vecka, för då tänker jag vara ledig i tre dagar.

Bytt är bytt

Under ett antal år hade jag mina däck hos en däckfirma. Två gånger om året ringde jag och beställde tid för att få åka dit och få däcken skiftade samt förvarade ytterligare ett halvår. Man kan inte med bästa vilje påstå att det var prisvärt.

När jag köpte min nuvarande bil häromåret fick jag hämta den i slutet av mars. Sommardäck var monterade och vinterdäck låg i bilen. Vårt källarförråd är litet och fullproppat med bråte, men jag röjde undan tillräckligt för att kunna stapla däcken i en hög. Sedan dess har jag återgått till att byta däcken själv. Idag tyckte jag att det kunde vara dags igen. Det är lite tidigt, men va fan. Skönt att få det gjort.

Oktober har varit riktigt kall i Stockholm med ett par frostnätter och till och med snöfall. Men nu när jag har bytt däck väntar förstås mildväder. Det är som att ta med sig ett paraply; inte kommer det något regn.

Peugeot brukar ha en däcksbytardag med drop-in och bra priser. Det vore definitivt värt 295 kronor att slippa göra jobbet själv, men tyvärr kan jag inte den dagen om två veckor som erbjudandet gäller. Får se om jag utnyttjar erbjudandet i vår. Däcksbyte på våren är annars mycket trevligare att göra själv, än att som nu stå ute i kall och fuktig väderlek.

Musik

Saker ni inte vill veta

Jag kände till sedan tidigare att sparris hade vissa “sidoeffekter”. Efter att ha ätit gambas pil-pil och varit på toaletten har jag gjort en ny upptäckt. Jag visste inte att sparris och räkor hade något gemensamt, men det har de.

Skaldjur - hur gör man?

Imorgon är R inte hemma till maten, så då börjar jag genast fundera ut vad vi ska passa på att äta som hon inte tycker om. Jag skulle vilja äta något med skaldjur till förrätt. Som jag har skrivit förut är jag rätt ny på det här med skaldjur - någon som har några tips?

Riskgruppstänkande

Häromdagen såg jag skyltarna om öppettider för vaccinering på vårdcentralen, så idag gick jag dit på väg hem, mest för att kolla läget. Nu möttes jag istället av skyltar om att vaccinet var tillfälligt slut. Jag gick in och hörde mig för. Nytt vaccin skulle komma in i början av nästa vecka. Ja, det var drop-in, men under nästa vecka var det fortfarande enbart för riskgrupperna.

Tillhör jag en riskgrupp? Frågan var uppe på Avstampkursen, där syster Marita berättade att hon hade skickat ut information till de som ansågs behöva förtur till vaccinet. I den gruppen ingick några MS-sjuka, men långt ifrån alla.

Då jag senast reflekterade om riskgrupper fäste jag inget större avseende vid att det stod:

extrem fetma (störst risk vid BMI>40) eller neuromuskulära sjukdomar som påverkar andningen

(Från Socialstyrelsens definition av riskgrupper.) Stockholms läns landsting har något som kallas Vårdguiden. Av någon anledning har man en egen lista, som påminner om Socialstyrelsens, men med små betydelseglidningar.

SoS: svårinställd diabetes mellitus

SLL: diabetes

SoS: barn med flerfunktionshinder

SLL: cerebral pares och andra multifunktionshandikapp (gäller barn)

SoS: immunsupprimerade personer oavsett genes, inklusive HIV

SLL: nedsatt immunförsvar (till exempel ärftliga immundefekter, pågående behandling som sätter ned immunförsvaret, hiv, leukemier)

Tja, den sista kan man ju förstå att man ville förtydliga. Varför svårinställd diabetes mellitus blir diabetes är konstigare.

Men så har vi till sist tiraden om extrem fetma etc. Man kan ju undra varför extrem fetma och neuromuskulära sjukdomar är ihopkopplade i Socialstyrelsens lista. Är det på grund av biten med andningen? Landstinget har tydligen inte heller tyckt att det var tydligt, så man bröt isär det i två punkter:

• neurologiska och neuromuskulära sjukdomar som påverkar andningen (exempelvis ALS, MS, Parkinsons sjukdom)
• extrem fetma (BMI över 40)

Men vänta nu - vad hände här? Blev plötsligt alla med MS en riskgrupp? Och vad har hänt i Stockholms läns landstings Hälsodeklaration - vaccination mot influensa (pdf)?

09d. Neuromuskulär sjukdom (t ex MS)

Jag har fått intrycket av att en vanlig missuppfattning är att MS är en muskelsjukdom, men att MS inte räknas till de neuromuskulära sjukdomarna. Har jag fel, eller har man helt enkelt klantat sig?

Jag hyser i alla fall inget tvivel om att om jag går till vårdcentralen och säger att jag har MS så får jag komma in utan vidare.

Apropå biverkningar

Jag läser om svininfluensavaccinets biverkningar och tänker: jippi, influensasymptom som biverkning. Precis vad jag behöver.

Avstamp del 3

Avstampkursen avslutades igår med “Att leva med MS i det dagliga livet”, med besök av MS-sjuksköterska och sjukgymnast. Det kommer ett fjärde och avslutande kurstillfälle, men det vänder sig till våra anhöriga. Så för oss var det sista gången. På det stora hela har upplägget varit bra. Man kan väl säga att om del 1 var teoretisk och del 2 var social så var del 3 praktisk. Inte på så sätt att vi deltagare aktiverades, men det handlade mer om den praktiska sidan av MS-vården.

Marita Ingemarsson som är sjuksköterska på MS-centrum på Karolinska Universitetsjukhuset i Huddinge (det är för övrigt henne jag brukar gå hos) pratade om vad MS-sjukvården hade att erbjuda och vilka funktioner som ingick i deras team eller var knutna dit. Förutom läkare och sjukgymnast kan jag få tillgång till kurator, neuropsykolog, dietist, logoped, sexolog, uroterapeut och några till som jag inte kommer ihåg.

Ann Lindberg som är sjukgymnast med många års erfarenhet av MS-patienter pratade sedan om symptom, rehabilitering, träning och sådant. Det var intressant och bra men tappade fokus mot slutet. Eller också var det jag som tappade fokus - det sista passet var helt enkelt för långt.

Alla har vi väl varit på kurser eller konferenser med alldeles för långa pass. På just den här kursen pratades det ganska mycket om att hantera trötthet, att hushålla med energi och ta pauser. Tyvärr tänker man ibland inte längre än näsan räcker.

Denna invändning till trots så var Avstamp en bra kurs. Man har tydligen haft en kurspärm tidigare som har styrt kursen. Jag kan inte säga att jag saknade den.

Ja men precis

Har ni också märkt att uttrycket “ja men precis” har blivit väldigt vanligt förekommande?