Dimma på första advent

Det är vackert med dimma. Vi gick ut och handlade, och då såg det ut så här. På hemvägen var dimman borta.

Ikväll är det dags för glögg, pepparkakor och adventsljus. Jag frågade V hur det kändes med första advent och snart jul. Lite stressigt, tyckte hon. Välkommen till vuxenvärlden. Farväl till barndomen, då julens annalkande blott inger förväntan och tindrande ögon.

Lördagsgodis

Torsdagsmys

Helena-rutan skriver i ett inlägg “Jag försöker sticka bort alla jobbiga tankar som jag har i huvudet”. Stick-terapi kallar hon det.

Själv försöker jag skicka bort alla jobbiga tankar som jag har i huvudet, så att jag kan sticka mig i benet. Obehaget innan jag ska ta sprutan är mycket värre än själva sticket. Jag skulle nog också behöva stick-terapi just nu.

Fast det gick den här torsdagen också.

Nästa vecka blir det av

När företagshälsovården Alviva skickade ut information om vaccination för en månad sedan anmälde jag mitt intresse, utan större förhoppningar. Till min förvåning fick jag ett mail idag med tid för vaccination om en vecka. Det är bra, då slipper jag passa tider på vårdcentralen där det i alla fall aldrig finns något vaccin, riskgrupp eller inte riskgrupp.

Hoppas att vaccinet kommer fram som det ska till nästa vecka, så att vaccinationen blir av.

Bruten svit

– Vet du vad som hände idag, sa R när jag kom hem. Jag kunde inte gissa.
– Jag försov mig, fortsatte hon. Hon skulle ha haft en lektion före lunch och den missade hon.

Vad är det med det då, undrar ni. Jo, senast R försov sig gick hon i tvåan. Alltså för åtta år sedan. Det tycker jag är en rätt bra svit.

Fingertoppskänsla

De senaste dagarna har jag haft en diffus känsla i händerna. Som en lätt känselnedsättning, särskilt i de yttersta fingrarna. Det kan vara ingenting, eller en lättare försämring. Eller så inbillar jag mig. Fingrarna kanske bara är trötta efter en lång termin. Fyra veckor kvar till jullovet!

Förra året nämnde jag för en jobbarkompis att jag gick på Operan ibland. Han hade varit på opera ett par gånger i Malmö och i Dalhalla, men aldrig i Stockholm, och vi pratade om att gå någon gång. I fredags gick vi och såg Valkyrian. Wagner har ett rykte om sig att vara svår. Det är delvis orättvist och det gäller knappast musiken, den är mycket lättillgänglig och oerhört vacker. Att sedan operan räcker i nära fem timmar är en annan sak. Det är väl lika bra att gå ut hårt, bättre än så blir det inte. Jag såg samma uppsättning för ett par år sedan och hoppades att det skulle vara lika bra som då. Och det var det, det var ännu bättre än sist. Inte skådespelarmässigt, men sångmässigt var det en av de bästa föreställningar jag har varit på. Och får jag välja mellan halvdana sångare som agerar övertygande och lysande sångare som agerar lite taffligt väljer jag det senare.

En nackdel med Wagners ring är att den är omöjlig att toppa. Allting annat ter sig futtigt i jämförelse.

—What do you read, my lord?

Jag kommer inte på något att skriva om, så ni får en Wordle så länge.

Läskiga läkemedel

I morse öppnade jag ytterdörren och ryckte åt mig morgontidningen, som numera lämnas i en hållare utanför dörren. Tidningen såg inte ut som vanligt, men det går väl bra att läsa SvD istället för DN någon gång som omväxling.

Artikeln om falska läkemedel var intressant. Man förstår att det finns pengar att göra för den skrupelfrie. Mina Avonexsprutor kostar till exempel 2,290.50 styck. Tänk tanken att jag skulle behöva betala merparten själv, och att någon erbjöd ett “likvärdigt” alternativ med bra rabatt. Inte skulle jag märka om någon bytte ut innehållet mot koksaltlösning.

Sedan vet jag inte vad jag ska tro om de fakta som redovisas i artikeln under Frågor & svar om falska läkemedel. Citat: 96% av apoteken på internet är olagliga och säljer falska läkemedel. Siffran är absurd i sin exakthet. Förutom den uppenbara svårigheten med att kartlägga samtliga apotek på Internet är det svårt att föreställa sig att någon kan bevisa att 96% av dessa säljer falska läkemedel. De källor som redovisas är LIF:s rapport "Förfalskade läkemedel" (som inte innehåller siffran 96%) och Läkemedelsverket (vilket är en ganska vag källa). Det kanske är SvD som har gjort lite grävande journalistik genom att ha beställt hem medicin från alla nätapotek i världen och smakat?

Toalettkultur

Jag såg just reklam för Seinfeld på TV8. Jerry kommer farande in i sin lägenhet och man kan se att han är väldigt kissnödig. Frenetiskt steppar han in, lägger ifrån sig sina saker i all hast och tar sig mot badrummet. (Alla som någonsin har kommit hem och varit mycket kissnödiga känner igen sig. Publiken skrattar.)
Jerry öppnar dörren - och där ligger Kramer i badet.
- Kramer! What are you doing?!
- What does it look like I'm doing? What?
- Get out! Get out of the bathroom, I gotta go!
Visst, det är också roligt. Fast mest för att det är så amerikanskt. Jag tror att de flesta svenskar i motsvarande situation hade ställt sig och kissat. Säkert de flesta européer också. Men det kan ju inte Jerry göra.

Det finns en scen i Dödligt vapen 2 som jag aldrig har begripit. Murtaugh blir sittande på toa hela natten för om han reser sig kommer en bomb att smälla. Fast bomben tycks inte bekymra honom så mycket. Han verkar mer oroad över att folk kommer att upptäcka att han sitter på toa.

Lunchprat

Jag stötte ihop med en före detta kollega i Kista centrum för några veckor sedan. Vi jobbade tillsammans under knappt två år och jag kom alltid bra överens med henne, så det var ett trevligt återseende. Eftersom det visade sig att hon nu jobbar i huset bredvid sa vi förstås att vi måste äta lunch någon gång. Sånt säger man ofta och sedan blir det inget, men vi har faktiskt ätit lunch två gånger, senast i måndags. Det finns många gemensamma bekanta att prata om, det blir mycket “minns du den-och-den”.

I måndags hade jag utlovat att berätta “intressanta saker ur livet” eller något sådant. Hon blev förstås nyfiken och jag ångrade mig nästan. Vad har jag för rätt att berätta sånt för någon som kanske inte vill höra det? Men jag beskrev i alla fall förra vårens märkliga händelser, som resulterade i en MS-diagnos. Lite av tanken var faktiskt att testa hur det var att berätta om sjukdomen. Vi har som sagt känt varandra ett tag, och hon råkar dessutom vara utbildad sjuksköterska. Så min förhoppning var att hon skulle kunna ta det på rätt sätt.

Som jag hade hoppats blev hon inte särskilt förskräckt. Vi pratade lite om det, och sedan pratade vi vidare om annat. Jag är inte säker på att det är rätt att använda före detta kolleger som försökskaniner för ens egen terapi. Men jag hoppas att du förlåter mig för det, Agneta.

Inte mycket att välja på

Efter att det hade pratats på Avstampkursen om att svinfluensan kunde öka risken för skov tycker min fru att jag ska försöka se till att bli vaccinerad. Det är nog gott och väl, men det är också beroende av chansen att hitta vaccin på vårdcentralen. Jag får nog vaccinera mig i januari eller så. På så sätt slipper jag ju fundera på om jag är i en riskgrupp eller inte.

Plats åt julen

Vid den här tiden på året tenderar vi att vilja få det lite fint omkring oss inför de stundande helgerna, och i år är inget undantag. Men vill man vara fin får man lida pin, vilket i översättning betyder att vill vi få undan allt bråte som skräpar ner lägenheten måste vi först göra plats i garderober och skåp, på så sätt att vi drar ut den bråte som skräpar därinne, går igenom den samt storögt kliar oss i huvudet över alla onödiga prylar vi har fått för oss att spara och därför stuvat in i förvaringsutrymmena. Efter att dessa har utsatts för en skoningslös gallring och vi därvid har skapat en försvarlig hög av saker som ska förpassas till grovsoputrymmet eller rentav köras till tippen återvinningscentralen kan vi börja göra det vi till att börja med föresatte oss att göra, nämligen bereda plats för julen genom att stuva undan oönskade föremål i garderober och skåp.

Som ni säkert klarsynt genomskådar kommer processen att upprepas igen med de föremål som vi stuvade undan denna gång. Men den julen den sorgen!