Här är man inte önskvärd

Som nyanställd har jag inte så mycket intjänad semester första året men jag har något som kallas förskottssemester. Uttagen förskottssemester blir en skuld till företaget som skrivs av om jag fortfarande är anställd efter fem år. Jag var lite tveksam först till att ta ut alltihopa men min kollega övertygade mig: -Du ser väl till att ta ut hela förskottssemestern, tyckte han (på sjungande finlandssvenska). Han har rätt, den går inte att spara. Och jag ska inte bekymra mig så mycket för framtiden.

Lönespecen var i stort sett omöjlig att uttyda innan sommaren med avseende på semesterdagar och sedan strulade tidrapporteringssystemet, men efter att sommarsemestern slutligen blivit inrapporterad är det enklare: nu har jag enbart förskottsemesterdagar kvar, hela 18 stycken. Till jul och nyår går det åt 8 och då har jag fram till och med i mars att ta ut resten.

Det är för övrigt förvånansvärt mycket semester inplanerad de närmaste månaderna bland mina närmaste kolleger. En är i Turkiet nästa vecka, en reser till Spanien i mitten av oktober, en tar några dagars storstadssemester och min chef tar med sin fru till New York. Jag är lite förvånad över att folk sprider ut sin semester över året så pass mycket, men det tycks vara vanligt på mitt jobb. Vi har ju faktiskt rätt många semesterdagar per år. I princip ingen tar ut hela sin semester på sommaren, och det går inte åt så många dagar över jul. Och visst är det skönt att ta ledigt när det kan behövas som mest, i höstrusket. Så det funderar jag på att göra, ett par dagar i alla fall.

Våra barn är ju som bekant rätt stora, så vi tar inte med dem om vi reser bort ett par dagar. Nå, när vi häromdagen nämnde för barnen våra funderingar på en minisemester, hur tror ni att de små liven reagerade? Tror ni att de tyckte det var tråkigt att vi tänkte vara borta ett par dagar? Tror ni att det var trumpna miner? Tror ni att de ens ansträngde sig för att se lite ledsna ut? Glöm det.

- Åh vad skönt...

- Kan ni inte vara borta lite längre!!?