Bra genomförd lördag

Idag började friidrotts-VM och eftersom vi skulle ha svärföräldrar och svåger på middag, gällde det att lägga upp dagen. Sålunda steg jag upp i ottan och drack te, varefter jag tog ut tjälknölen ur ugnen, kokade upp salt- och sockerlag och lade i köttbiten. Sedan åkte jag och handlade mat. Min plan var att hinna klart med det så att jag skulle kunna hinna till Bolaget när de öppnade klockan tio. Eftersom sändningarna började fem över tio skulle jag inte missa mycket. Tjugo i tio var jag hemma och plockade in maten, sedan klarade jag av Bolaget och var tillbaka kvart över - helt enligt plan. Jag slog på kaffet och petade på min sovande familj, som sakta började röra på sig.

Sedan satte jag mig och tog det lugnt framför VM-sändningarna. Sedan 2001 har vi favoriserat Eurosport när det gäller friidrottssändningar, då de har haft ett oslagbart kommentatorspar i Stefan Olsson och Anders Borgström. I ena ringhörnan har vi haft Eurosport med ypperliga kommentarer men oundvikliga reklamavbrott innebärande en hel del bandade inslag. I andra hörnan SVT, utan avbrott men med mediokra kommentatorer såsom exempelvis Jonas Karlsson, samt ett stundtals maniskt fokus på svenskar och deras tränare (hur många gånger har vi inte fått se Yannick Tregaro under en genomsnittlig sändning?). För oss har Eurosport gått segrande ur striden främst tack vare sina kommentatorer.

Stefan Olsson har tyvärr gått till ett annat jobb lite mer i friidrottens rampljus. Lorenzo Nesi kan inte alls fylla hans skor, och totalt gör Eurosports övriga nackdelar dessvärre att vågskålen väger över till förmån för SVT. Så idag har det blivit statstelevisionen för hela slanten. De skötte sig hyggligt bra, får jag ändå säga. Kanske berodde det på att det inte fanns någon Tregaro eller Johnny Holm att filma idag.

Nå, vid ettiden lämnade jag damernas 400-metersförsök åt sitt öde och drog mig inåt köket för att förbereda maten. Det blev en eklektisk meny med tjälknöl, kryddiga kycklingbitar, två sorters sallader (potatis- och bulgur-) samt en kall sås som band ihop det hela. Ja just det, och så två sorters tunnbrödssnurror som vi mumsade i oss som inledande tilltugg till bubblet. Det blev en lyckad middag, som så småningom övergick i friidrottstittande. Gästerna gick visserligen precis innan Cantwell klämde i med 22 meter i kulfinalen, men jag tror att de var nöjda.