Inget problem

Jag känner mig ju rätt så MS-frisk, som läsare av bloggen vet. Lagom frisk, inte oförskämt frisk. ;-) Jag jobbar heltid, går (nästan) obehindrat och har inga värre krämpor. Visserligen känner jag mig lite mer sliten nuförtiden än för ett par år sedan. Men som min mamma påpekade, det kan delvis hänga ihop med åldern, även om det är klart att känslan av slitenhet förstärktes efter förra året.

Jag har också lärt mig vad kroppen klarar av numera, och kroppen har nog också vant sig. Vissa händelser förra sommaren och hösten känns avlägsna idag: till exempel då jag tog helt slut då vi var i en stor mataffär och var tvungen att sätta mig. Sånt oroar jag mig inte mycket för idag. Om det beror på att vissa symptom har gått tillbaka eller på att jag känner mig själv bättre vet jag inte riktigt. Kanske det som hände då berodde på att jag blev rädd för hur kroppen reagerade. Idag skulle jag nog härda ut betydligt bättre.

Jag gruvade mig också mycket när det var tal om att jag skulle åka till Indien. Idag börjar jag snarare se fram emot min andra resa (för det lär nog komma på tal någon gång under det närmaste året).

En av de mest negativa sakerna för mig har varit sprutorna. Ni som har värre symptom tycker säkert att sprutorna är en struntsak, men man sätter ju alltid saker i relation till sin egen situation. Och då hamnar sprutorna på min svarta lista. Men det finns ljuspunkter där också. Biverkningarna har varit rätt lindriga på sistone. Senaste gången frossan slog till ordentligt var vid midsommar. Sedan dess har det varit hyggligt. Idag åkte jag till jobbet tidigt och kände inte av mycket förutom en kvardröjande huvudvärk som håller på att släppa först nu. Men det är ju inget.

-MS, big deal, som Teri Garr säger i klippet nedan... MS-pratet börjar vid cirka 2:05 i intervjun.