Mitt ben och jag

På vägen hem hamnade jag bakom en bil med registreringsbokstäverna KKK. Om jag fick en sådan skylt skulle jag kräva att få byta.

Idag är det torsdag och jag gillar fortfarande inte sprutorna, men det känns som att det går bättre. Jag läste någonstans på webben - antagligen på en MS-sajt eller något läkemedelsföretags sajt - att man skulle klämma ihop området runt stickstället med ena handen innan man stack. Inget som min sköterska har tipsat om, men för mig hjälper det faktiskt. Det är säkert självsuggerering, men på det här sättet känns lårmuskeln mer mjuk och degig och därför lättare att sticka i. Och hela proceduren går mycket fortare nu när jag inte oroar mig så mycket.

Men, bara för att jag tänkte skriva det här så lyckades jag förstås sticka rakt i någon nerv nyss. Lite ryckningar kan jag stå ut med, men det här högg till i benet ordentligt och det gav sig inte. Det var så pass att jag inte tordes trycka av sprutan (fast den var helt inne i benet) utan drog ut den (inte en droppe blod) och bytte till andra benet. Det känns fortfarande som om någon har kickat till mig på högra låret. Shit happens.