Jag gillar inte ögonblicket innan. Jag vet hur det kommer att kännas och jag gillar det inte. Men istället försöker jag andas lugnt och tänka på något annat. Och slappna av, samtidigt som jag ska knipa åt med två fingrar på ena handen och vrida med två fingrar på andra handen innan jag trycker av.
Timmarna innan har jag gått och gruvat mig över det här ögonblicket, över tyngden i huvudet efteråt och huvudvärken dagen efter.
Ögonblicket efter att jag har tryckt av är det mest lättnad över att det över för den här veckan, för det som följer sedan kan jag ändå inte göra något åt.
Jag har börjat att fuska... Jag har mina små medhjälpare som trycker... Det är skönt att slippa... Men idag tryckte någon och jag fick ett hål i örat i stället... Mycket skönare känsla! Men Avonexsprutan blir i morgon, som vanligt!
SvaraRaderaÖnskar dig en biverkningsfri natt!
Kram Anna