Torsdagstankar

Det är väldigt lugnt på jobbet. Parkeringsplatsen utanför bär syn för sägen. Den är full i normala fall.

Det är heller inte mycket bilar i Stockholmstrafiken, men de bilister som finns är inte lugnare för det. Snarare tvärtom. Eftersom det inte är några köer kan man ta sig fram snabbt! Det är säkert en befriande känsla för de flesta som är vana vid de ordinarie köerna. Fast en del tar det till överdrift. Då jag hade kommit ut på E4 och låg där i dryga nitti blev jag omkörd inte bara av två lastbilar med dubbla släp, utan också av en sån där stadsjeep som blåste förbi i gissningsvis hundrafemtio knutar. På insidan. I bussfilen. Sådant får en att själv sansa sig, ta det lite lugnare och komma ihåg att man ska vara ett gott föredöme, nu när man har elev.

Eleven och jag har klarat av fyra lektioner, och det går bra tycker jag. Nästa gång tror jag det är dags att lämna parkeringsplatsen och ge sig ut i Stockholmstrafiken. Fast vi väntar ett tag med E4.

Vi var och tittade på skor till mig, jag och hustrun. Jag hittade inget som passade den här gången, men när jag fann hyllan med Heelys blev jag eld och lågor. Snacka om avlastande skor för trampdynorna! Kan ni inte tänka er mig susa fram på kontoret i dessa? Inte?