Ute i backarna

Blåsippan brukar vara lite tidigare än vitsippan, men i år blommar de samtidigt.


Än är det vinter kvar, säger mor.

Hustru på service

Väckarklockan på halv fem. Vid de tillfällen då man verkligen måste gå upp tidigt är det aldrig något problem att göra det. Så vitt jag kan minnas har jag bara försovit mig en gång då jag haft en viktig tid att passa. Det var en lördag morgon för nitton år sedan. Lägenheten var full med nedpackade flyttkartonger och jag skulle gå ner och hämta ut en liten lastbil från uthyrningen. Men det löste sig den gången också.

Jag åt en smörgås och drack te. E fick lov att dricka svart kaffe, men det var allt. Ingen mjölk i kaffet och ingen macka, fast det hade hon nog inte velat ha ändå. Vi satte oss i bilen och åkte längs den ganska tomma E4:an till Löwenströmska sjukhuset. Jag lämnade in hustrun på reparation och åkte till jobbet. Uthämtning samma dag hade utlovats.

Och så vid fyratiden kunde jag kvittera ut en betydligt rakare fru än tidigare. Hon behöver lite vila och intrimning innan hon är tillbaka helt i vanlig form, men ryggdoktorerna har gjort ett bra jobb. Vilken lättnad. Nu kan vi se fram emot sommaren.

Ljuset i slutet av tunneln

Diskbråcket allt värre för E runt månadsskiftet. Hon började få svårt att ta sig upp ur sängen och blev förstås riktigt orolig. Vad gör man om man inte ens kan gå på toaletten? Så långt gick det dock aldrig. Men eftersom hon hade så svårt att vända sig under natten, och enormt svårt att ta sig upp efter att ha legat och sovit, försökte hon sitta och sova. Hon pallrade upp sig i sängen med kuddar till en halvsittande ställning. Jag vet inte hur effektivt det var, men ett är säkert - hon har inte sovit mycket de senaste veckorna.

För resten av familjen har det inte heller varit lätt. Se, lyssna, trösta, men egentligen inte kunna göra särskilt mycket. Frustration. I måndags var ett slags kulmen. E var döless på situationen och helt slut om hon så bara skulle gå på toa. Jag gick och lade mig men tankarna virvlade runt. Löwenströmska nästa fredag morgon halv sju. Hur ska vi ens ta oss ner till bilen? Jag gick upp igen och vi pratade en kort stund. E hade tänkt samma tanke. Vad gör man - beställer ambulans? Vi bestämde oss för att höra av oss till sjukhuset för råd om det inte blev bättre.

På tisdagen vände det. Min hustru mådde plötsligt bättre än på flera veckor. Om det var någon medicin som tog effekt efter några veckors behandling eller om diskbråcket tyckte att det hade plågat sitt offer tillräckligt vet vi inte. Själv tror jag att det var åsynen av rullatorn.

Sedan dess har E börjat ta igen sin förlorade sömn. I förra veckan då jag stängde av min väckarklocka på morgonen och vände mig om för att sova några minuter till var det i allmänhet någon i sängen bredvid som satt och stirrade på mig. Nu ligger hon och sover så gott, utan extra kuddar.

Det är sex dagar kvar till operation. Nu kan man verkligen säga att vi ser ljuset i slutet av tunneln.

Aprilväder

Men vad är nu detta...

Joggingtur

Igår var jag ut på en liten shoppingrunda. Jag köpte: solglasögon av typen clip-on att ha över mina vanliga glasögon när jag kör bil; en duschpall till E, eftersom diskbråcket gör att hon har svårt att stå längre stunder; ett par skor till mig att ut och springa i; en stor påse påskgodis; present till E:s födelsedag; samt tre krukor med påskliljor. På kvällen åt vi lammstek, couscoussallad, tsatsiki och fyllda ägghalvor.

Nu har jag och V precis varit ut och sprungit för första gången. Jag har bättre kondis än hon, men så har jag ju konditionstränat en del under vintern. Nu var det första gången på många år som jag sprang ett par kilometer på riktigt, och jag var nyfiken på hur mina fötter skulle reagera. Det gick riktigt bra, med hjälp av de nya stötdämpande skorna och säkert med hjälp av vinterns inomhusträning. Vi joggade mesta biten, och det var inga problem. Sista biten hem tog vi ut stegen lite mer och sprang. Då kändes påfrestningen direkt i fötter och fotleder. Men jag är säker på att det här kommer att gå bra. Jag tänker skaffa några par bra strumpor för extra stöd.

Rundtur i Google Suggest

Då man börjar skriva en sökning i Google fälls en ruta ner, med upp till tio förslag. Google Suggest kallas funktionen. Jag har roat mig med att se vad google.se föreslår efter bara ett tecken.

Nedan följer första förslaget för varje tecken på tangentbordet där det finns förslag, och så några hedersomnämnanden för förslag längre ner i tio-listan. Spridningen är förvånansvärt stor, och speglar rätt väl vad folk använder nätet till. Ja, bortsett från att inga sextermer förekommer i resultatet. Nästan.

a
Google föreslår: aftonbladet
Aftonbladet satsade tidigt på nätet och har behållt sitt försprång.

b
Google föreslår: blocket
Köp- och säljmarknad. Sveriges tredje populäraste sökord förra året. Min hustrus överlägset populäraste sajt. Hon köper sällan något.

Blondinbella är tia, klart slagen av bolibompa.

c
Google föreslår: cdon
Musik och DVD-film för folk som föredrar att betala för sig. Se även under p.

d
Google föreslår: dn
Sveriges största “riktiga” nyhetssajt. Jag har haft papperstidningen sedan 20 år tillbaka och är partisk. Fast om man googlar på nyheter kommer DN före Aftonbladet.

e
Google föreslår: eniro
Söksajt för telefonnummer, kartor med mera.

f
Google föreslår: facebook
Sveriges populäraste sökord 2009. Inget tyder på att den skulle ha tappat i popularitet.

g
Google föreslår: google translate
Google är kloka nog att inte föreslå google, även om det enligt Google själva är Sveriges fjärde vanligaste sökning. Men envisas man med att söka på google är första träffen Google.

h
Google föreslår: hitta.se
Helt OK sajt, hårt trängd mellan å ena sidan Eniro, å andra sidan Google Maps.

i
Google föreslår: ikea
En liten överraskning för mig, men så är jag inte heller särskilt förtjust i IKEA.

j
Google föreslår: jysk
En annan överraskning. Konkurrensen på bokstaven j är väl inte så hård och kommer närmast från onlinespel-sajten jesper.nu.

k
Google föreslår: kissie
Följt av kissie blogg, kenza och katrin zytomierskas blogg. Bokstaven k är ett Mekka för ... bloggintresserade, eller vad man ska kalla det.

Googles utdrag från www.kissies.se:

Kissies.se · Sid · Steffi · Nu ska det förstoras läppar och kinder! ;) · Kan det vara mina nya bhar..? Idag MÅSTE jag färga håret. ...

l
Google föreslår: lexikon
Går man till första länken kommer man till Lexin, som ärligt talat inte är något vidare. För engelska tror jag att tyda.se är ett bättre val.

För bevisexempel letar jag på DN:s kultursida och hittar på måfå uttrycket tygellös ögonfröjd. Tyda.se klarar att översätta bägge orden till engelska och Lexin inget av dem. VSB.

m
Google föreslår: msn
Microsofts portal, förinställd startsida i den förinställerade webbläsaren Internet Explorer i det förinstallerade operativsystemet Windows.

På nionde plats: myspace, på väg ut.

n
Google föreslår: nordea
Bank.

På tionde plats: nyårsmeny (!)

o
Google föreslår: onoff
Elektronik och vitvaror.

På fjärde plats: os 2010. Det är tydligen viss eftersläpning på förslagen.

p
Google föreslår: piratebay
För folk som föredrar att inte betala för sig.

Som tvåa och trea på p ligger konkurrenterna pricerunner och prisjakt. Jag föredrar den senare.

q
Google föreslår: qx
Sveriges största gaysajt.

r
Google föreslår: recept.nu
Ett bra domännamn är mycket värt, och visst hittar man en hel del recept där. Själv tycker jag att sajten är otroligt plottrig och rörig.

s
Google föreslår: spotify
Strömmad musik över Internet.

t
Google föreslår: translate
Ytterligare ett exempel på efterfrågan på översättningar. Tradera låg först under 2009, men translate har gått om.

u
Google föreslår: utorrent
Egentligen heter sajten µTorrent (micro-Torrent). På andra plats ligger undertexter, bra att ha efter att man har tankat ner sin olagliga film med µTorrent från Pirate Bay.

v
Google föreslår: voddler
Video on demand. Efterfrågan på lagliga alternativ är stor. Den närmaste tiden får utvisa hur det går för Voddler.

w
Google föreslår: wikipedia
Den fria encyklopedin.

Bland övriga förslag finns www.youtube.com, www.blocket.se och www.facebook.com. Det är tydligen många som skriver in addressen i fel fält och dessutom tror att varje webbadress måste börja med www.

x
Google föreslår: xbox 360
TV-spelskonsol.

y
Google föreslår: youtube
Videoklipp.

På en hedrande tredjeplats ligger vädersajten yr.no.

z
Google föreslår: zoovillage
Klädbutik.

Zlatan Ibrahimovic ligger på åttonde plats.

å
Google föreslår: åhlens
Varuhus.

På sjätte plats: ångest.

ä
Google föreslår: ägglossningskalender (!)
Ett tecken i tiden? Många vill planera sitt liv i detalj, inklusive barnafödande. Och ökande ålder för förstföderskor innebär minskad fertilitet.

Bokstaven ä är också för de hungriga: äppelpaj, äggtoddy, äggröra och äppelkaka finns alla i listan.

ö
Google föreslår: översättning
Väntat, efter google translate, lexikon och translate.

&
Google föreslår: &nbsp
  är HTML-kod för “non-breaking space”.

@
Google föreslår: @live.se
Microsofts epostdomän som lanserades 2007.

På tredje plats: @tt slöjda, en sajt om hemslöjd som stavar sig så.

_
Google föreslår: _server
För PHP-programmerare.

£
Google föreslår: £ valuta
Inga överraskningar där.

§
Google föreslår: § 12 hem
Syftar på §12 i polislagen. Paragraf 12-hem är behandlingshem för ungdomar som behöver stå under särskild uppsyn.

0
Google föreslår: 0771 nummer kostnad
Svar: det är lokal samtalstaxa för 0771-nummer.

½
Google föreslår: 1/28 hos mig
Inte “en tjugoåttondel hos mig”, utan Halv åtta hos mig. Matlagningsprogram.

På sjätte plats hittar vi 1/2 a second before tsunami. Det visar sig vara en bild som spreds på nätet efter tsunamin. Bilden sägs visa hur vattenmassorna är på väg att uppsluka Sumatra. Men det är en hoax, alltså fejkad bild.

1
Google föreslår: 1177
Tidigare sjukvårdsrådgivningen.se. Högst seriös sajt.

2
Google föreslår: 2012
Film av regissören Roland Emmerich, närmast synonym med begreppet blockbuster.

3
Google föreslår: 30 seconds to mars
Amerikanskt rockband.

På fjärde plats ligger 3arabtv. “3arabTV.com is the place to watch Arabic TV, Programs, Movies, Series, Clips listen to Radio and play game.”

4
Google föreslår: 4chan
Bildforum.

5
Google föreslår: 500 days of summer
Romantiska komedier är inte riktigt min grej. Men ser man på, jag känner faktiskt igen Joseph Gordon-Levitt i huvudrollen från Tredje klotet från solen. Och så är Reid från Criminal Minds med (Matthew Gray Gubler), V:s stora favorit.

På tredje plats ligger 50 öringar försvinner. En storstöld i Feskekörka?

Sjua är 50-öringen avskaffas. 30 september är det äntligen dags.

6
Google föreslår: 6rb
Arabisk musik.

Redan på andra plats hittar vi 69 an. För ett ögonblick har Google slappnat i sin vaksamhet. :-)

7
Google föreslår: 7zip
Komprimeringsprogram.

8
Google föreslår: 8 sidor
Lättlästa nyheter.

9
Google föreslår: 90210
Fristående fortsättning på TV-serien Beverly Hills 90210, som gick på 90-talet.

På plats 9 under siffran 9 hittar vi 99 luftballons lyrics. Singeletta 1983. Ett av de få exemplen på framgångsrik tysk musik på tyska sedan typ ... Wagner?

Ingen fisk för mig

Jobba fyra dagar, ledig fyra dagar, jobba fyra dagar ... det skulle jag kunna vänja mig vid.

Idag satt jag över extra länge så att familjen skulle få äta fisk utan mig. Jag är allergisk mot fisk och har inte någon lust att befinna mig i samma lägenhet då de lagar ugnsbakad lax med creme fraiche- och grönsakstäcke. Lukten är kväljande för mig. Så jag kom hem vid halv åtta. Eftersom jag hade ätit en stadig lunch blev en ostomelett med knäckemacka till alldeles lagom som kvällsmat.

Nu väljer jag att betrakta det som torsdag, vilket betyder att det strax är dags för veckans injektion. Jag sitter här och gäspar - bäst att ta den innan jag somnar.

På Löwet

När såväl skyltar som omgivning visade att vi lämnade stadsbebyggelsen trodde vi att vi var på fel väg. Jag tog till och med in på en avtagsväg för att vända och åka tillbaka, men då dök en Sjukhus-vägskylt upp och visade att vi faktiskt skulle fortsätta ut i spenaten. Till slut kom vi fram till det avsides liggande Löwenströmska sjukhuset, några kilometer norr om Upplands Väsby. Där finns ett antal specialistmottagningar, bland annat Stockholm Spine Center. Det är långt till Upplands Väsby, så E hade åkt till Kista och mött mig, varefter vi åkte bil tillsammans till sjukhuset.

Vi hamnade så småningom i ett väntrum som var välförsett med fruktkorg, påskgodis, vattendispenser, kaffeautomat och dagstidningar. E fick komma in på utsatt tid och sedan fick jag vänta och vänta. Hon kom ut och fyllde i en hälsoblankett, sedan försvann hon in igen och jag återgick till att vänta. Till slut hade jag läst ut City, Metro och SvD, druckit mineralvatten samt ätit en banan. Påskgodiset och kaffet hade jag lyckats stå emot.

Väntan lönade sig: när besöket var över hade hon träffat såväl ortoped som narkosläkare. Och tid för operation är inbokad, om mindre än fyra veckor! Det var mer än vad vi hade hoppats på.

Nedsläckt

Vi “firade” Jordtimmen igår. Eller manifesterade, eller vad man ska kalla det. Jag är lite kluven. Det är rätt larvigt egentligen. Människor i 126 länder släckte ljuset under en timme för att visa sitt stöd för klimatet. (Länk) Jodå, visst stöder jag klimatet. Men hör ni hur dumt det låter? :-)

Hemsidan säger uttryckligen att Earth Hour inte är en energisparkampanj. Tja, det är onekligen dit associationerna går. Dessutom får nedsläckningen mig att fundera på hur man skulle klara sig i en krissituation, när all el är utslagen. Men det är som sagt irrelevanta funderingar.

Nå i alla fall - vi släckte ned, och sedan satt vi och myste i mörkret med stearinljus, medan jag högläste valda delar ur Sagor För Barn Över 18 År (som inte innehåller Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, vad än Wikipedia påstår. Åtminstone inte upplagan från 1966.)

Finns det något mellanting?

På måndag bär det av till doktorn. Det är inte jag som ska dit, utan E ska äntligen få komma till ortopedmottagningen på Löwenströmska, som ska vara duktiga på den sortens åkommor. Vi väntar oss inget annat än att de placerar henne i operationskön, och så får vi hoppas att den kön inte är för lång.

Vi har inte bokat någon semesterresa i år, eller någon annan resa för den delen. Just nu är rollerna omvända: jag har en lätt släng av MS, och hon är nästintill invalid. Jag ser fram emot att gå tillbaks till det normala - det är jag som är kroniskt sjuk i den här familjen... :-)

Det är förresten fortfarande en märklig känsla att fylla i hälsodeklarationer nuförtiden. Förr var det bara att kryssa alla rutor i Nej-kolumnen. (Utom möjligtvis allergier, men det räknas inte riktigt.) Den enda frågan som man ska svara ja på är Anser Du Dig för närvarande fullt frisk? Jag kan inte gärna kryssa i Ja på den numera. Men det som känns konstigt är att om man inte är frisk, så är man sjuk. Eller finns det något mellanting?

Idag var jag på gymmet och fick ett nytt träningsprogram, med en massa nya övningar. Efter det körde jag ett 45 minuter långt konditionspass. Imorgon kommer jag att linka omkring och bekanta mig med en massa muskler som jag inte visste att jag hade. Jag är nöjd med mig själv.

Dagens lunch

Nyckelhålsalternativet lät väl spännande?

Andra godbitar i veckan
Tisdag
Nyckelhål: Ugnsstekt havskattfilé med västkuströra
Roasted catfish fillet of west coast move

Onsdag
Dagens: Äggstekt långafilé med sause vert och kokt potatis
Fried eggs with long file, saus vert and boiled potatoes

http://ericofood.gastrogate.com/page/3

Svenska tankar

Ibland är jag lite avundsjuk på våra nordiska grannländer. Ta Norge till exempel. Visst skulle man vilja vara norrman? Medan den svenska välfärden har urholkats alltsedan 70-talet, har Norge gått i motsatt riktning tack vare sina naturtillgångar. Norrmän är glada och hurtiga, går på tur, har fantastiska idrottsframgångar och vann Eurovision Song Contest.

Fast egentligen är inte svenskarnas drömland Norge - det är Danmark. Åtminstone är det dit vi helst åker. Ända sedan jag var liten och gjorde ett magiskt besök i Legoland, har Danmark haft ett särskilt skimmer. Senare, då jag gick i nian, åkte klassen till Köpenhamn. Vi gick på Tivoli, och jag var full för första gången. Vilken frihet vi kände i Danmark. Danskarna är öppna och gemytliga, inte alls som vi inskränkta svenskar.

Fast något som den svenska naturen, det har de ju inte. Danmark är lite för platt och blåsigt, med sand som rinner ut i havet. Och den överdrivet liberala synen på sex är inget för oss. Nej, tacka vet jag Finland. Vad har vi som inte de har? Men kronan på verket, det är den finska bastukulturen. I Finland finns i snitt en bastu per hushåll. När jag sitter i den tomma, stekheta bastun på gymmet efter träningen och stänker vatten på stenarna önskar jag för ett ögonblick att jag var född i Finland.

Island går bort - med tanke på att allt jag vet om Island har jag lärt mig från filmen Korpen flyger. -Tungur knivur!

Varje år

Om man kan kliva ur bilen och gå över parkeringen i bara skjortärmarna, då är det vår. Idag har vi den första riktiga vårdagen. Det känns lika fantastiskt varje år. Jag har firat genom att åka till Kista och träna, ett sånt där riktigt långt pass. Det känns inte dumt det heller.

Inte så lätt som det låter

Som ni märker skriver jag inte mycket i veckorna. Jobbet är rätt bra, men... det går åt för mycket energi. Jag skulle inte ha något emot att jobba mindre. Den tiden kommer kanske vare sig jag vill eller inte, men det är nog ett antal år dit.

Jag försöker räkna ut hur mycket jag har jobbat den här veckan. Jag får inte betalt för övertid och rapporterar inte tid, så jag har inte hundraprocentig koll på hur många timmar jag jobbar. Det betyder förstås att jag jobbar mer än vad jag har betalt för. Det är ingen som kräver eller förväntar sig det, men är man plikttrogen så är man.

Jag gjorde ett överslag på den här veckan. Enligt det har jag jobbat 33 timmar och trekvart hittills. Det betyder att jag har fem timmar kvar. Eftersom jag är tidigt på jobbet borde jag alltså gå hem vid lunch imorgon. Inte så lätt som det låter.

Arbetsrätt

E visade mig en gammal dom i Arbetsdomstolen, som var rätt intressant.

AD 2005 nr 32

En arbetstagare som fått diagnosen multipel skleros blev uppsagd drygt tre månader efter det att arbetsgivaren fått kännedom om sjukdomen. Arbetsgivaren gjorde gällande att det förelåg arbetsbrist och undantog innan turordningen fastställdes två anställda som enligt vad arbetsgivaren angav var av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Fråga om uppsägningen vidtagits i strid mot anställningsskyddslagen och lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder.

Sammanfattning:

M.K. anställdes den 1 mars 2002 som projektledare hos bolaget. I slutet av september 2003 insjuknade M.K. Han blev sjukskriven den 2 oktober 2003 och fick efter en kortare sjukhusvistelse diagnosen multipel skleros. Vid ett möte den 10 oktober informerade M.K. företrädare för bolaget samt övrig personal om sin sjukdom. Den 16 januari 2004 sades M.K. upp. Som skäl för uppsägningen angav bolaget arbetsbrist.

---

Jag kan i och för sig ha en viss förståelse för att företaget gör ett försök att bli av med killen. När en anställd drabbas av en sjukdom som gör att han blir borta några veckor på heltid och sedan blir sjukskriven på deltid, är det nog inte lätt för ett företag med sex-sju anställda att ta sitt fulla arbetsgivaransvar. (Därmed inte sagt att företaget gör rätt.) Dock tror jag att långtifrån alla små företag skulle agera som företaget i domen gjorde.

Jag har fortfarande inte sagt något på mitt jobb om min diagnos, men jag känner mig rätt trygg för den stund då det blir dags. Det är skillnad på små och stora företag. En “besvärlig” anställd kan bli en tung börda för ett litet företag. På ett stort företag har man mycket mer att förlora på att inte skydda sina anställda i svåra lägen. Men visst blir man lite fundersam.

Eftersom ni antagligen inte orkar läsa hela domen, kan jag avslöja att killen med MS fick rätt. Arbetsgivaren dömdes att betala skadestånd.

Missbruk

Jag såg Kalla fakta på TV4, som handlade om kokainmissbruk på krogen. Programmet finns på TV4 Play.

Vid cirka 14:25 får man se ett klipp från en informationsfilm, där det beskrivs hur man känner igen en knarkare.

Det är det här de letar efter: uppspärrade ögon, spända käkmuskler och kramper, särskilt i fingrarna.

Och så gör personen i filmen exakt som jag brukar göra med vänster hand där min känsel är lite nedsatt sedan två år: omväxlande knyter och spärrar ut handen, och gnider fingrarna mot varandra.

Slemhinnor och läppar blir också uttorkade, och påverkade personer får en allmänt hög aktivitet.

(Personen i filmen gnider sig runt mun och läppar. Tungan far runt i munnen.)

Jag har ofta problem med torr hud, inte minst på vintern, och inte minst runt munnen. Dessutom har jag eksem (till exempel i armvecken) och har svårt att låta bli att klia mig.

Fattas bara att det börjar rycka runt ögonen, så kommer väl narkotikapolisen direkt.

Schlagerelände

Nåt skit är det som har satt sig i vänsterhanden, och jag har varit ovanligt trött de senaste dagarna. Fast det är inte så att jag skulle kalla det ett skov. Även om min trötthet inte är i närheten av riktig fatigue så hoppas jag att den ger med sig till veckan som kommer.

Ikväll är det melodifestival. Dotter 1 ska iväg och titta på eländet tillsammans med kompisar, och resten av familjen kommer snart att slå sig ner i soffan för att titta. Men vi har nyss fått en laddning av DVD-skivor från CDON, så jag tänker förskansa mig i döttrarnas rum med ett glas vin och en gammal film.

Lätt släng

Min semestervecka går mot sitt slut, och jag har lyckats koppla ifrån jobbet rätt väl. Det har inte känts som “riktig” semester, bara som en parentes i jobbandet men det har varit skönt att vara ledig.

Däremot vet jag inte om jag är särskilt mycket mer utvilad. För ett par timmar sedan då satt jag i soffan och läste började kroppen signalera att den bara ville packa ihop och gå och lägga sig. Om jag bara hade fått ett par timmars nattsömn vore det förståeligt, men jag hade fått mina nio timmar och borde inte vara sömnig på ett bra tag. Men det var inte värt att streta emot, så jag lade mig på sängen och vaknade först två timmar senare.

Vem som helst kan väl bli lite dåsig på eftermiddagen, men man håller i allmänhet i gång så pass på jobbet att man inte förleds att nicka till. Det är inte lätt att veta vad man ska tro. Om jag inte visste bättre skulle jag inbilla mig att jag hade fått en lätt släng av MS.

Jävla curlingföräldrar

Jag och min hustru är dåliga föräldrar.

Egentligen tycker jag inte att vi är dåliga föräldrar, långtifrån. Våra barn sköter sig i skolan, har goda betyg, är väluppfostrade och artiga, har ännu inte börjat röka eller dricka och har gott om kompisar. Jag tycker att vi har gjort vår del för att fostra dem till goda samhällsmedborgare.

Däremot är vi inte särskilt förtjusta i att gå på föräldramöten. Vi engagerar oss inte mer än vi måste i diverse föräldragrupper, och vi lägger oss sällan i hur lärarna sköter sitt jobb. Och då känns det som att man ska ha lite dåligt samvete för det.

Idag var jag trots allt på föräldramöte i V:s skola. Vissa av föräldrarna i den skolan är osedvanligt engagerade, och jag får alltid en känsla av att några av dem tittar snett på en när man dyker upp. Man förväntas nämligen vara lika engagerad som de. Men jag står fast vid att det jobb vi har lagt ner på att fostra våra barn väger mycket tyngre och är mycket viktigare än hur pass ofta man höjer upp sin röst på föräldramötena.

På kvällens möte tog klassens mentor upp frågan om elevernas läxläsning. Hon och några av klassens lärare ville genom henne framföra att det var alltför många som slarvade med läxorna och inte lämnade in uppgifter i tid. Reaktionen blev inte alls vad jag hade väntat mig. Istället för att ta in budskapet och framföra det till barnen var det flera föräldrar som vände på steken. Så här lät det:

• Lärarna är otydliga om vilka läxor som gäller.
• Barnen har så många läxor samtidigt. Kan inte lärarna prata med varandra om det och samordna bättre?
• Häromdagen hade klassen prov i både svenska och matte, samma dag. Det är jobbigt.
• Barnen har så mycket i huvudet, det är svårt för dem.
• Läxorna borde läggas upp på skolwebben, så att vi föräldrar kan ta del av det.
• etc.

Det är alltså åttondeklassare vi pratar om, som är fullt kapabla att skriva upp saker i sin kalender, fullt kapabla att fråga om något är otydligt, fullt kapabla att säga ifrån om det blir för mycket läxor på en gång. Och det är alltså skola vi pratar om, där det inte torde komma som någon överraskning att prov och läxor ingår i paketet. Man skulle ha kunnat tro att de föräldrar som yttrade sig inte har gått i skolan själv.

Jävla curlingföräldrar.

2-årsjubileum

Idag för två år sedan fick jag en konstig känsla i vänster kroppshalva. Sedan tog det bara ett par månader innan jag fick min diagnos, svart på vitt. Därefter har följt tider av oro, distans, acceptans, identifikation, trivialisering, frustration, allvar och optimism. Det känns som om det har gått mycket längre tid än två år.

Just nu råder optimism. När jag blickar framåt ser jag inga direkt mörka moln på himlen, även om framtiden alltid kommer att vara lika osäker som en 10-dygns väderprognos. Men jag oroar mig betydligt mindre, framför allt för det som jag ändå inte kan påverka.

Det har faktiskt varit två bra år. Så det enda rätta att göra idag är att fira!

Avvägning

Jag tränade igår. Trots att det inte var OS lyckades jag överträffa förra veckans prestation med ytterligare fem minuter på cross-trainern.

Nu är det inget självändamål att överträffa sig själv vid varje träningspass. Det var något jag lärde mig förra våren, då träningen till slut blev en börda. Visst kan det vara spännande att sätta upp ett mål för sig själv, till exempel “nu ska jag öka tiden på cross-trainern till 20 minuter”. Och det känns bra att klara det. Men det är inte OS jag tränar för, jag tränar för att få bättre kondition och må bättre. Det är en svår avvägning: till viss del måste jag tvinga mig själv att gå och träna, och jag måste sikta någonstans. Men sätter jag upp för höga mål slutar det med att jag ger upp.

Kvinnodagen och MS

DN Söndag har ett antal intervjuer med anledning av internationella kvinnodagen imorgon (fast varför har de hamnat under avdelningen VALET 2010?). Mest anmärkningsvärd är intervjun med den ensamstående amerikanska mamman, men jag borde väl inte förvånas längre. USA har länge varit ett föregångsland på vissa områden, och ett avskräckande exempel på andra.

Jag hajade till ett par gånger under intervjun med Lisen Molin, frånskild naprapat från Örebro och halvtidssjukskriven på grund av MS.

Får kvinnor samma rätt till sjukvård som män i Sverige, tycker du?

– Jag tror att det forskas betydligt mer på manliga sjukdomar än på kvinnliga. Jag tror också att kvinnor överdoseras. Jag får bromsmedicin mot min ms. Trots att jag bara väger 55 kilo får jag samma dos som en man som väger 100 kilo.

Hoppsan - jag aldrig tänkt på att det skulle kunna vara så. Men det är ett ganska förvånande uttalande - skulle forskningen och sjukvården verkligen göra sådana felbedömningar, inte minst när det gäller en sjukdom som drabbar kvinnor oftare än män?

Det är kanske jag som får för liten dos? ;-)

Hur ser du på framtiden?

– Min sjukdom kan ta en annan vändning och jag kan vara döende om ett år, men om jag tänker på det blir jag knäpp. Däremot tror jag på min egen förmåga. Jag har Ninni och måste ro det här iland.

Jag vill bara påminna den som läser detta att även om MS är en kronisk sjukdom (det finns alltså inget botemedel) så är det inte en dödlig sjukdom. Utan att veta något om Lisen Molins speciella fall så tror jag att om hon skottar snö och jobbar halvtid idag så kommer hon knappast att dö av MS-relaterade komplikationer den närmaste tiden. Jag vill inte förringa hennes situation, men jag får nästan hoppas att det var sagt med glimten i ögat.

Grodor

Grodor är ett av mina favoritgodis. Idag bland lösviktsgodiset såg jag orangea grodor. Grodor med mangosmak stod det. Jag tittade på de vanliga, gröna grodorna. Grodor med krusbärssmak.

Krusbärssmak! Har det alltid stått så? Jag har aldrig tänkt på att de skulle ha någon annan smak än typ ... grön.

SMS-hälsning

Hej idag har jag åkt en svart backe! :? Från toppen! Känn er ägda! Igår bowlade jag sen på kvällen, nice. ;) har ni det bra? Puss på er alla, ha det bra. :* <3

V är på sportlov med en klasskompis familj. Låter som att hon har det bra. :-)

Lagarbete

Igår kväll ringde det på mobilen. Jag hann inte svara. Men om det ringer vid den tiden och numret börjar med 91 brukar det betyda oråd. Så också denna gång. Jag loggade in, såg snart att det här klarar jag inte själv, och ringde därför en av mina närmsta kolleger. Efter någon minut bad jag honom kontakta några till i teamet och be alla att ansluta till “bryggan”. Vi har en ständigt öppen telefonkonferens dit vi kan ringa.

Inom några minuter är samtliga fem inne på telefonbryggan och inloggade på sina datorer. Vilket team jag jobbar i. Vilket engagemang, vilken handlingskraft och kreativitet som flödar när sådana här situationer uppstår. Ingen vill förstås bli uppringd utanför arbetstid, men blir vi det gör vi vårt absolut bästa. För att det ska fungera så bra är det en förutsättning att alla gillar sitt arbete. Och det märks att det är så.

Nu känns det helt okej att gå på en veckas semester.

Krämpor av olika slag

Nu börjar till och med jag tycka att vintern kan få börja ge med sig. Inte så att jag klagar, för det tjänar inget till. Men det kommer att bli skönt när våren kommer.

Klagar gör jag däremot på den blåsa jag har fått i munnen. På sidan av tungan. Munblåsor är för jävliga. De försvinner ju av sig själva, men det är jobbigt under tiden.

Imorgon går jag på en veckas semester. Det kan jag behöva. Vi får se om vi åker iväg. Jag tror nog att jag klarar av det även med munblåsa och allt, men med hustruns diskbråck är det ju lite värre. Oavsett vilket så ska det bli skönt att vara ledig.

I bilen

Jag har ett favoritrum, och det är bilen. Där kan jag lyssna på vilken musik jag vill, hur högt jag vill, och sjunga med om jag vill utan att störa någon. Eller så kan jag lyssna på radio. Ibland vill jag inte lyssna på något alls, utan vill ha det fritt från andra ljud än motorn och trafiken.

Jag jobbade på ICA i nästan två år. Hela upplevelsen kändes då, och känns än idag, främmande. Jag befann mig i en miljö där jag inte alls passade in. Det var en fråga om överlevnad. Men jag gjorde hela tiden mitt yttersta för att göra ett så bra jobb som möjligt. Ofta började jag sju på morgnarna, och bilfärden dit tog 10 minuter. Den korta tiden i bilen var ett slags andningshål, där jag kunde fly undan under en kort stund till musikens värld - min musik. Sedan parkerade jag, tog ett ögonblick för att fokusera, och så gick jag in och satte igång.

I julklapp fick jag nyligen min första ljudbok. Jag tänkte att det kunde vara något för bilen när jag ändå tillbringar en bra stund varje dag i densamma, och hade önskat mig det. Inte någon speciell bok, utan helst något jag inte kände till. Så i början av året hörde jag på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Ett slags svenskt hopkok på Åsa-Nisse, Forrest Gump och Reservoir Dogs. Det var en riktig rövarhistoria, men ganska underhållande. Uppläsning av Björn Granath, som jag hade höga förväntningar på vilka till en början infriades. Fast efter ett tag blev hans röst allt raspigare och raspigare, och uppemot skiva åtta eller så började det bli plågsamt. Sedan tog han sig på slutet. Han börjar väl bli lite till åren han också.

När jag hittade Göran Perssons memoarer på bokrea tyckte jag att den var värd att testa härnäst. Den skulle jag aldrig ha köpt i bokform, men den kan nog funka som ljudbok, i synnerhet med författaren som uppläsare. Man får väl hoppas att hans röst håller i 14 skivor. Jag har väl aldrig varit någon stor Persson-beundrare men det är ju ett slags samtidsdokument, och jag har trots allt alltid röstat på karln. 

Olympiskt träningspass

Efter att under lördagsmorgonen snopet ha konstaterat att jag hade missat den mirakulösa vändningen i curlingfinalen genom att gå och lägga mig efter omgång 9, packade jag väskan med handduk och träningskläder och körde till gymmet. Vid ombyggnaden förra året sattes det upp fem TV-skärmar som man kan titta på medan man crosstrainar, motionscyklar eller kutar på löpbandet. Och på en av skärmarna visades - curlingfinalen, som var i omgång sju eller åtta. Så jag värmde upp i fem minuter och gick sedan ner och körde mitt styrkepass på cirka 20 minuter. Nu kunde jag köra lite crosstrainer och se slutet av matchen!

Styrkepasset var otroligt utmattande och crosstrainer efter det är för jävla jobbigt, men jag ställde in tiden på en kvart och körde på, medan jag tittade på omgång tio. När tiden hade gått ut var curlingen i slutet av omgång 10. Jag avbröt och pustade ut. Men jag ville ju se extraomgången också. Motionscykel kanske inte är lika jobbigt som crosstrainer? Ja, rätt vad det var så hade jag cyklat i 20 minuter, medan jag såg färdigt matchen.

Det är det bästa pass jag har kört sedan jag tog upp träningen för knappt ett år sedan, och det kändes fantastiskt. Men vad ska jag titta på nästa gång? Det lär ju inte visas något lika spännande på TV då. Hm, visst finns det små skärmar som man kan ha med sig och titta på film till exempel? Det kanske vore något.

Bortgjord

Jag gjorde bort mig igår. Natten mot igår, närmare bestämt. Damernas curlingfinal började vid midnatt, och jag och R tittade en stund. Spelet gick rätt bra. Efter ett par omgångar gick R och lade sig, och strax efter gick E till sängs. Jag var rejält trött men hade jag sett så här långt ville jag se hur det slutade. Nu hamnade Sverige i underläge, och så gjorde de till råga på allt en rejäl miss i omgång 9. “Ajajajajaj, det där var matchen, kan jag säga” utbrister kommentator Katarina Hultling. Jag kunde bara hålla med, så jag gick och lade mig. Doh!

MS-tidning

Jag fick en MS-tidning häromdagen som heter MSsidan.se. Prenumeration är gratis, gå in på mssidan.se. Tidningen är förvillande lik MS-magasinet som också ges ut av ett läkemedelsföretag. Ofta är det en repetition av fakta som jag redan känner till, varvat med ett och annat livsöde, och så lite försiktigt presenterad rapportering från forskningens område. Men jag tycker att det är en stunds hygglig läsning, och ibland dyker det upp någon ny vinkel som jag inte har läst om eller tänkt på förut.

Jag tycker väl kanske att man borde vara lite försiktigare med begreppet benign MS. Benign betyder godartad. Om man har lindriga eller inga symptom sådär en 10 år efter första skovet kan det klassas som benign MS - men då kommer en del av patienterna i alla fall att så småningom gå över i sekundär-progressiva fasen. Och det är ju inte så godartat. Låter som lite av falska förhoppningar. Nåja, jag har ju 8 år kvar innan det blir aktuellt.

Allmänheten tycker till

Arbetsmiljöverket har föreslagit att ungas arbetstid ska begränsas till 8 timmar om dagen och 40 timmar i veckan. Och då räknar man in såväl skoltid som ideellt arbete. Kritiken växer nu mot förslaget. Arbetsmiljöverkets chefsjurist säger att man tar åt sig av kritiken.

- Det är klart att det påverkar oss vad allmänheten tycker, erkänner hon, och vi tar till oss kritiken och får se hur vi ska gå vidare.

Ja, om det kan påverka så kan jag berätta vad jag tycker i min egenskap av allmänhet: det låter som ett synnerligen illa genomtänkt förslag. Finns det någon som gynnas av förslaget? Var finns de hårt exploaterade skolungdomarna som nu är tacksamma för att räddas undan slavdriveriet i kassan på ICA? Var finns de föräldrar som säger att nu får det vara nog, när deras tonåringar ledbrutna stapplar hem efter flera timmars utdelande av reklamblad?

Dryckesvanor

Jag fick bassning igår av min hustru för mina dryckesvanor. Ojdå tänker ni, är det så illa? Låt mig förklara.

Om jag är törstig och ska ta lite att dricka, lite vatten från kranen till exempel så tar jag oftast inte ett glas ifrån köksskåpet. I allmänhet står det ett antal lätt begagnade glas på diskbänken och väntar på att bli diskade - det kan ha druckits vatten i dem, eller kanske läsk. Jag brukar ta det som ser renast ut. Och om jag ska ha kaffe eller te brukar jag ta någon lämplig kopp. Det är bra om någon har slagit lite vatten i den, fast jag är inte så kinkig. Lite intorkat kaffe är väl inte så farligt. Ni skulle se hur min kopp på jobbet ser ut ibland.

Se där hur jag drar mitt strå till stacken för miljön.

Kaos

Okej. Jag har fortfarande inte inget emot snön som sådan, men däremot dess följder. Klarar inte samhället av snö och kyla? Det är ju inte första vintern vi har i Sverige.

Den här veckan har stora delar av tunnelbanans gröna och röda linjer inte varit trafikerade alls. Följderna av detta är oerhört omfattande, även om man inte åker tunnelbana. Igår morse åkte jag till jobbet som vanligt strax före sju. Det gick bra. Vid fem skulle jag åka hem. På väg ner genom rondellen vid Kista hörde jag trafikinformationen på Radio Stockholm och såg kön ut till Kymlingelänken. Inför utsikten att sitta minst en timme och antagligen mer i kö körde jag runt rondellen, tillbaks till jobbet och jobbade ett par timmar till. Vad ska man annars göra? Till slut åkte jag hem. Fortfarande runt halv åtta på kvällen var det köer kvar här och där.

Idag har det varit en upphackad dag. Ett par timmar hemma, sedan till jobbet efter rusningen, hem igen före rusningen fyra timmar senare och ett par timmar hemma. Imorgon åker jag till jobbet som vanligt, så det lär bli sent igen.

OS i skidbyte

Allt försnack handlade om Charlotte Kalla inför dubbeljakten i OS, klassiskt 7,5 km + fristil 7,5 km. Kalla hade inte en chans. Men istället hängde Anna Haag med under större delen av loppet, verkade få nöja sig med den nesliga fjärdeplatsen men tog silver. Det hade vi inte väntat oss, och såna oväntade medaljer är extra roliga.

Kristin Størmer Steira från Norge samlade på fjärdeplatser i förra vinter-OS. Nu jublade hon efter målgången och vi tittare trodde liksom Steira att bronset var klart. De svenska TV-kommentatorerna var förblindade av Haags insats och nämnde inte den jämna bronsstriden med ett ord. Analyser och reflektioner har sin tid, och jag skulle föredra att man kommenterar det som faktiskt sker i rutan. Så till slut fick vi se målfotot, där Steira missade medalj än en gång. “Denne skuffelsen blir tung å komme over, sukker hun.” Jag hade verkligen unnat Steira en medalj, men hennes ben var inte långt nog.

BSoD

Många av er är säkert bekanta med uttrycket blåskärm. Blue Screen of Death kallas det på engelska. Det är när operativsystemet får ett problem som är så allvarligt att det inte kan fortsätta. Jag förknippar det särskilt med Windows 98. Inte alls lika vanligt nuförtiden, tack och lov.

Men det behöver ju inte vara Windows. Har ni sett det på en TV-skärm förut? Leve digital-TV...

Oväntat ledig

Jag är ledig idag. Det finns semesterdagar att ta ut och eftersom de hör till kategorin “förskottsemester” så går de inte att spara.

Visst, jag är inte tvungen att ta ut förskottssemester. Uttagen förskottssemesterskuld skrivs av efter fem år, om jag är anställd så länge. Annars blir jag återbetalningsskyldig. Men jag tänker stanna minst så länge; min meritlista är tillräckligt spretig som det är. Jag vill gärna att det står att jag har varit fem år på samma ställe och jobbat med rätt saker. Dessutom trivs jag på jobbet.

Så jag tar en dag här, en vecka där innan mars tar slut. Min chef reser aldrig några hinder, förutsatt att driften fungerar, vilket han litar på att vi sköter.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.
- Vad trevligt! svarar han. Hör med B bara att det är okej.
B är min närmaste kollega. Vi försöker att inte vara lediga samtidigt, annat än typ vid jul. Jag nämner det för honom för att höra om han har någon invändning.
- Jag tänkte ta ledigt på fredag.

- Vad trevligt! svarar han.

Så nu sitter jag här och känner mig oväntat ledig med huvudvärk och stela leder efter Avonexsprutan. Eller, ledvärken kan ju vara från Nautilus.

Blä

Det är bra att vara frisk

Min chef och jag promenerade tillbaks från lunchen idag, och gick förbi blodbussen som stod parkerad vid Kista Centrum. Vi kom in på ämnet, och han berättade så småningom om när han hade varit stamcellsdonator. Själva donationen av celler hade tagit fyra timmar, och han hade fått skriva på kontrakt om att när behandlingen väl hade påbörjats fick han inte dra sig ur (eftersom mottagaren samtidigt genomgår en behandling som slår ut immunförsvaret och är helt beroende av stamcellsdonationen). Han hade också fått göra en grundlig hälsokontroll. - Man får vara glad så länge man är frisk, tyckte min chef. Jag höll med, kände efter och kände mig ganska så frisk ändå.

Att äta semla

Det blev ingen semmelenkät. Men nu kommer facit!

Man värmer mjölken. Sedan tar man en djup tallrik, lägger semlan däri och häller mjölk runtomkring, precis så mycket att semlan lyfter från botten. Nu tar man locket i ena nypan och äter upp det. Därefter strör man lite kanel på grädden, så att litegrann hamnar i mjölken. Slutligen äter man upp semlan och mjölken med sked.

Guld nummer 1

Favoriten höll! Fantastiskt bra.

Blaskig start

Kanadensaren Le Guellec hamnade i topp 6, så Christer Ulfbåge fick fel. (Hah, jag lyckades undvika att skriva Ostbåge den här gången också.) Jag har inte haft så höga förväntningar på det här OS:et så jag kan inte säga att jag är väldigt besviken, men det har inte varit en bra start. Det brukar tyvärr vara en fingervisning om hur det ska gå i fortsättningen. Om Charlotte Kalla vinner loppet som startar strax kan hon vända på trenden. Låt oss hoppas.

Skidskytte

SVT:s Christer Ulfbåge kommenterar starten i herrarnas skidskytte:

Så stiger jublet inne på stadion, för nu är det kanadensiska hoppet på gång till start: Jean-Philippe Leguellec. Han har kört riktigt riktigt skapligt den här vintern, han har ... tre topp 13-placeringar, så får han till det med hemmapubliken i ryggen så ... visst kan det bli riktigt riktigt bra - men knappast topp 6.

(Ulfbåge skriver TV-historia genom som första kommentator någonsin använda antalet topp 13-placeringar som måttstock.)

Bisittaren Kalle Grenemark:

Nej, men det är klart att han ju säkert haft det här, den här tävlingen, eller, de här tävlingarna som kommer att gå av stapeln i Vancouver som sitt huvudmål i vinter. Han är säkert otroligt vässad formmässigt.

(Ja, och därmed har han ju en stor fördel mot resten av startfältet, som säkert har haft något helt annat än Olympiska spelen som huvudmål i vinter.)

Äsch

Semmelenkäten är nedlagd, eftersom Bloggers enkätfunktion visade sig vara så jävla buggig. Plötsligt försvann flera av svaren. Sex personers röster blev totalt fyra röster. Jag beklagar.

Semmelenkät

I veckan är det fettisdagen. Dags för en enkät: Hur föredrar du din semla? Eller fastlagsbulle, som en del säger.

Svara i spalten höger! Flera svar är tillåtna.

Tacokrydda

Sådan här matjournalistik gillar jag: gör din egen tacokrydda (DN). Alla har vi väl köpt de där påsarna som ska blandas i köttfärsen, för 14:90 eller så. Själv ledsnade jag för ett par år sedan och började krydda tacofärsen själv med hyfsat resultat. Men jag gillar verkligen idén med en färdig hemmagjord kryddblandning, och tipset om maizena för att få till lite förtjockningseffekt verkar smart. Hm, nu blev jag sugen. Ska vi gissa att det blir taco någon gång i veckan?

Att ha ett mål underlättar

Ni kanske undrar hur det har gått med träningen. Jag började faktiskt bloggen med att skriva om den. Sedan blev det tyst... Jag kom av mig i slutet av våren och kom sedan aldrig igång med träningen under 2009.

Det är bra att ha ett mål. I mitt fall handlar det om att kunna springa 5 kilometer i augusti. Det var ett antal femmannalag från mitt jobb som ställde upp i Bellmanstafetten förra året. I år vill jag vara med. För säkerhets skull “råkade” jag veckan före jul nämna det för avdelningens maraton-fantast, som några dagar senare skickade ut ett mail med överskriften Dags för nytt år och nya löften till alla på jobbet, där hon bland annat avslöjade mina planer på att dra ihop ett lag i år. Det gjorde hon förstås avsiktligt, så att jag inte kan backa ur. Och jag nämnde det förstås avsiktligt för henne av samma orsak, eftersom jag misstänkte att hon skulle hitta på något liknande.

Eftersom jag nu har satt lite press på mig själv var det lättare att komma igång med träningen igen efter nyår. Det känns så klart bra. (Särskilt efter träningspassen.) Jag har också testat att köra ett par pass på helgdagar, som till exempel idag. Mitt kort gäller bara på anläggningen i Kista, men då det inte är någon trafik att tala om en lördag tar det bara 20 minuter dit. Jättebra att träna på helgen. Ingen stress, lite folk.

Så snart snön smälter gäller det bara att skaffa ett par bra skor. Och dotter V har lovat att vi ska springa tillsammans. Tills dess går jag på Nautilus ett par gånger i veckan.

Ni kanske inte tycker att fem kilometer löpning är någon större bedrift. För all del, fast för något år sedan skulle jag aldrig ha vågat satsa på det. Men jag har börjat lära mig vad min vänsterfot tål. Jag trampar lättare snett med vänstern, så jag tror att den mår bra av träningen, och utmaningen.

Bra och dålig tajming

Nästa vecka får vi besök på jobbet av en av våra indiska kolleger. Hon har sett fram emot att få se snö, så var nu solidariska och önska lite extra snö för hennes skull. Det ser lovande ut - väderprognosen utlovar strax under noll och en och annan snöflinga.

Vi började undra så smått när vi skulle få träffa vår dotters pojkvän - de blev ju tillsammans ett par veckor före jul. Nu är det kanske lika bra att det inte har blivit av. Hon går och våndas över att hon tänker göra slut i helgen. Taskig tajming, Alla Hjärtans Dag och allt! Om han har köpt något fint som han tänkte ge på söndag hoppas jag att han tog kvitto.

Mitt ben och jag

På vägen hem hamnade jag bakom en bil med registreringsbokstäverna KKK. Om jag fick en sådan skylt skulle jag kräva att få byta.

Idag är det torsdag och jag gillar fortfarande inte sprutorna, men det känns som att det går bättre. Jag läste någonstans på webben - antagligen på en MS-sajt eller något läkemedelsföretags sajt - att man skulle klämma ihop området runt stickstället med ena handen innan man stack. Inget som min sköterska har tipsat om, men för mig hjälper det faktiskt. Det är säkert självsuggerering, men på det här sättet känns lårmuskeln mer mjuk och degig och därför lättare att sticka i. Och hela proceduren går mycket fortare nu när jag inte oroar mig så mycket.

Men, bara för att jag tänkte skriva det här så lyckades jag förstås sticka rakt i någon nerv nyss. Lite ryckningar kan jag stå ut med, men det här högg till i benet ordentligt och det gav sig inte. Det var så pass att jag inte tordes trycka av sprutan (fast den var helt inne i benet) utan drog ut den (inte en droppe blod) och bytte till andra benet. Det känns fortfarande som om någon har kickat till mig på högra låret. Shit happens.

Om vädret

En sådan här vinter är det vanligt att man hör: - Kan det inte vara slut på det här snöandet snart!? Jag är trött på det här vädret. Har vi inte fått nog med snö och kyla i år? och så vidare. Om man då inte håller med betraktas man närmast som en överlöpare, som inte ställer upp för den allmänna åsikten.

Om detta har jag bara två saker att säga: 1) Det spelar ingen roll vad jag tycker om vädret, det blir inte annorlunda för det. 2) Jag gillar snö och kyla på vintern.

Man kan möjligtvis ha en åsikt om snöröjningen.

Kurvig fru

Nattjobbet gick bra. Jag kom hem vid fem och lade mig. Sedan gick jag upp vid tolv och satte mig och jobbade ett par timmar. Jag känner mig fortfarande lite groggy. Dessutom är jag dagvill; jag trodde hela tiden att det är onsdag idag.

Min hustru har visserligen alltid varit kurvig, men nu har ordet fått en ny innebörd. Hennes ryggrad är krökt i sidled, skolios med andra ord. Det ser rätt läskigt ut även om jag har förstått att det inte är så ovanligt. Det preliminära beskedet från doktorn talar om diskbråck som kanske kräver operation. Hon ska dit imorgon för närmare besked.

Det känns som att det blir en orolig vår. Och oron blir inte mindre när någon annan än en själv är drabbad. Snarare tvärtom.

Gammal musik är bra

Jag kom just hem. Om några timmar ska jag gå till jobbet. Servicefönster kallas det. Det betyder att vi stänger ner systemet för att utföra service. Lyckligtvis sker det inte så ofta, men när det sker, är det nattetid som gäller. Hoppas jag kan sova lite innan jag åker.

Jag fick Beatles-boxen som oväntad julklapp. Det var väl inte helt fel. Beatles är inte min generations musik, utan mina föräldrars, vilket betyder att jag har växt upp med den. Men den enda skivan som jag vet verkligen spelades mycket hemma är Sgt. Pepper, och jag tror också de båda samlingsalbumen som släpptes 1973. Men jag har aldrig hört hela deras produktion rakt igenom, och Beatles är ett av de band där jag kan tänka mig att göra det. Passar bra att lyssna på i bilen.

Artighet är en dygd

Telefonen ringer på lördagkvällen kvart i sex, då jag står och lagar mat. Jag känner inte igen numret och anar oråd.

Den uppringande: Hej, jag heter xxx och ringer från Språktidningen.

De har sökt mig ett par gånger under veckan. Jag testade tidningen i två nummer förra året och har inte fortsatt prenumerationen. Jag förstår att de behöver sälja prenumerationer, men...

Jag: Hur fan har ni mage att ringa och försöka sälja saker till mig EN LÖRDAGKVÄLL!?? Har ni ingen hut i kroppen?

...sa jag inte. Jag tänkte det bara. Jag svarade ett kort: “Tack, jag är inte intresserad” och lade på. Jag är nämligen väluppfostrad.

Dubbfria vinterdäck

En bil utanför köksfönstret (vi bor på bottenvåningen) stod och varvade motorn, gång på gång. Vroom...! Vroom...! Vroom...! Inte kom han loss för det. Hans teknik var väl inte heller den bästa. Jag hade precis stigit upp och började allvarligt fundera på att klä på mig och gå ut och hjälpa den stackarn. Men medan jag var i badrummet förändrades ljudet. På något sätt kom han loss i alla fall. Men det var inte ens särskilt mycket snö där han hade stått. Under de tio år jag har haft bil har det varit dubbar på mina däck. Nu blev jag inte direkt sugen på att pröva dubbfritt nästa gång jag byter.

Redan februari

Madde frågar om jag har gått i ide. Nej då. Eller, jo. Lite känns det så. Jag behövde i alla fall en bloggpaus. Det var inte meningen att den skulle bli så lång som den blev, men så kan det vara. Början av året har varit en sakta lunk, där den ena veckan är den andra lik. Eftersom fjolåret stundtals var rätt hektiskt ska jag väl inte klaga, men något händelserikt liv är det ju inte.

Jag är numera inte ensam i familjen om att ha gjort magnetröntgen. E har fått värre och värre besvär med sin rygg under hösten. Hon fick remiss till MRT och fick en tid bara någon vecka senare. Nu väntar vi på svar. Det kändes i alla fall lite positivt. Jag hoppas att man kan hitta någon orsak och kan säga vad som ska göras. Här har jag trott att det var jag som stod först på tur i familjen att invalidiseras, men fortsätter det så här så vet jag inte.

E tyckte förresten att magnetkameran var bland det värsta hon hade varit med om. Jag hade på känn att hon inte skulle tycka om det, hon är lite klaustrofobisk av sig. Men jag ville ju inte jaga upp henne. Man kan visst få lugnande innan man åker in. Hade kanske varit bra. Men hon överlevde i alla fall.

Med min MS är det stabilt. Om någon månad firar jag tvåårsjubileum. Det får bli tårta. Fast jag väntar tills i juni med att bjuda kontoret på tårta. Då har jag jobbat två år där.

Gott nytt år

Gott nytt år! Jag lånar några frågor från Maddes blogg:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Dansade line dance, för första och sista gången.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Ett litet tag. Nytt försök 2010.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Indien.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010? Ett riktigt arbetsrum. Man kan väl få drömma...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 1 januari då jag blev fast anställd vore ett enkelt svar, men annars är det 31 mars då jag började blogga.
8. Vad var din största framgång 2009? Min största framgång måste sägas vara jobbmässig: vi klarade målen för 2009, och det ska tydligen leda till något slags bonus.
9. Största misstaget? Inget vad jag kan komma på.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Det sägs att jag har en kronisk sjukdom, fast den har hållit sig lugn under 2009.
11. Bästa köpet? Vet inte, men det är säkert något vin, som jag inte kommer att öppna på ett par år.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Vin.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att det går bra för mina döttrar i skolan.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Fairytale?
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare, helt klart.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Tränat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Inget speciellt som jag kommer på.
18. Hur tillbringar du julen? Hemma.
19. Blev du kär i år? På nytt? Kanske.
20. Favoritprogram på TV? Masterchef goes large.
21. Bästa boken du läste i år? Flyga drake.
22. Största musikaliska upptäckten? Det har varit klent med det i år.
23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Te!
24. Något du önskade dig men inte fick? En bra knivslip.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jobbade.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nytt hus?!
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Jag har ingen stil, har aldrig haft.
28. Vad fick dig att må bra? Beröm på jobbet, sköna hemmakvällar, mina bloggpolare, mina barn, min fru.
29. Vilken kändis var du mest sugen på? ¿Que?
30. Vem saknade du? Jultomten, men han dök upp i slutet av året som vanligt.
31. De bästa nya människorna du träffade? Det var bra att få träffa mina indiska kolleger personligen. Och så Helenas Johnny förstås.