En hård arbetsvecka lider mot sitt slut

Jag har ont i benet. Nej, det är inget MS-relaterat, utan jag har varit på jobbkonferens tisdag-onsdag. Vi åkte ut i skärgården och konfererade samt bodde på ett vandrarhem. Efter att dagens arbete var slut och vi väntade på att festen skulle börja var det aktiviteter. Lyckligtvis var det inget i stil med nu-ska-alla-pröva-på-hinderbana-för-det-är-så-bra-för-sammanhållningen utan det var mycket mer avslappnat: man fick välja mellan mer eller mindre ansträngande övningar såsom cykling, kanotpaddling, fotboll och så vidare ner till boule, om man inte hamnade i matlaget förstås.

Min kondis är rätt usel men jag gillar verkligen att spela fotboll. Så jag sprang och kämpade i säkert en halvtimme på den usla gräsplanen. Sedan trampade jag snett, och min karriär som forward var över, eftersom knät gjorde för ont när jag skulle slå till bollen. Men vi breddade ena målet, och så fick jag stå i mål. Kanske inte så rörlig i sidled, men man gör sitt bästa.

Knät känns rätt ok redan, men jag har en djävulsk träningsvärk i låren. Att gå nerför trappor är ingen lek... Fast det var fler av fotbollspelarna som berättade samma sak idag.

Festen höll från början hög stämning och inte mattades den under kvällen. Jag tror att den egentliga anledningen till konferenser är att festa med de man jobbar med. Det finns en liten risk att någon gör bort sig och blir till ett samtalsämne, men på det stora hela tror jag att bra fester kan vara ett lyft för verksamheten. Vid tvåtiden orkade jag inte längre utan lade mig. Jag hann tänka att det är hög musik och undrar om jag kan somna. Sedan sov jag som ett spädbarn.

Men sex timmars sömn efter en hård fest är ändå för lite. Jag klarade av onsdagen bra, men på kvällen var det tufft att hålla sig vaken framför Malta-Sverige. Och kvalitén på spelet hjälpte ju inte direkt.