Avstamp-kursen består av fyra kurskvällar. Jag tänker anmäla mig och gå dit, och så får vi se. Inte minst ska det bli intressant att få träffa andra MS-are i verkligheten.
I höstas och vintras hade jag mycket tankar i huvudet kring det här med MS. Jag kände ett behov av att prata med någon i liknande situation. Det ledde till slut till det här bloggandet, som i sin tur ledde till att jag upptäckte andra i samma situation som bloggade, vars bloggar jag läste, och som läste och kommenterade det jag skrev. Nu är ni ett gäng som jag inte känner, men som det ändå känns som att jag känner. :)
Så det är klart att jag går på kursen. Även om familj och vänner lyssnar, och ni läsare och medbloggare är ovärderliga, skulle det nog kännas bra att få prata med någon i samma situation. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Sedan skadar det förstås inte att få lära sig lite mer fakta. Fast vet ni, jag märker att jag fortfarande har svårt att få in i huvudet att jag har fått diagnosen MS. När jag läser om att ett kurspass handlar om “Goda råd om hur du lever ett bra liv med MS” tänker jag att det är väl inga problem. Jag lever som vanligt, och tänker väl fortsätta med det? Vad behöver jag veta? Jag får nästan dåligt samvete för att jag tar för lätt på det hela. Det är lite som att jag inte vill kännas vid att det kan bli värre.
Det är ett dilemma: jag tror inte att det skulle vara bättre att fundera allt för mycket på hur sjukdomen kan tänkas utvecklas sig. Därför finns det en del av mig som inte vill veta allt om MS. Å andra sidan känns det lite oansvarigt och lättvindigt att avfärda alltsammans med en klackspark. Nåja, jag har tid på mig att fundera på hur jag ska ställa mig. MS:en lär hänga med ett tag till, eller hur.
Nån månad efter att jag hade fått min diagnos så gick jag på en kurs som fanns just då på "mitt" sjukhus. Jag lärde mig väldigt mycket på den kursen och blev lite förvånad ibland att vissa saker som jag hade haft faktiskt kom från sjukdommen. Nu hade jag ju gått med min MS i många, många år och inte vetat vad det var för "fel" så det var väldigt bra för mig att gå den kursen. Om man inte haft så mycket problem av sin MS så kanske det är mer skrämmande(?) men för mig som haft nästan alla problem man kan få så var kursen behövlig, plus att det var bra att träffa andra som hade MS också för jag visste nästan ingenting om MS innan jag fick min diagnos.. Så då fick jag ju se att de andra såg helt normala ut också! ;) det var iofs en kurs för de som ganska nyligen fått sin diagnos.. Iaf så kan det ibland vara skönt att ha andra att prata med som också har MS. Men samtidigt ska man ju inte gräva ner sig bara i sjukdomen, jag kan känna ibland att det är svårt att INTE tänka på den nu eftersom den ofta sätter käppar i hjulet.
SvaraRaderaHoppas det blir bra, vilket beslut du än tar. Gör det som känns bäst för dig. :)
Jag tyckte kursen var givande främst för att få träffa andra som har sjukdomen MS.När det gäller fakta så var det inte så mycket nytt förrutom foskningsdelen som jag tycker är ett mycket intressant ämne och sätter stor tilltro på:)
SvaraRaderaJag tror att det är helt naturligt att ha ett stort behov av att prata av sig om sin sjukdom när man nyligen fått diagnosen....sen liksom försvinner det. Nu tänker jag inte alls på den speciellt ofta.Den bara är där.
Ha det bra! messan
Det låter verkligen som ett klokt beslut! Önskar dig allt gott, vännen!
SvaraRaderaKram Anna