Kommunikation

Jag fick lite ont i ryggen efter maten. Tack och lov händer det inte ofta. Precis som jag börjar fundera på att lägga mig och läsa säger min fru: - Glöm inte att du har tagit fram en spruta. Jo tack, den hade jag lyckats förtränga. Men jag vill absolut inte skjuta upp den till imorgon, så det är bara att ge sig i kast med veckans minst roliga stund. Idag känns det som segt läder när nålen går igenom det yttersta av muskeln, men annars går det bra och det blöder inte en droppe.

Tidigare idag hade jag det återkommande samtalet med chefen, som han har med oss underlydande två gånger om året. Utvecklingssamtal kallas det på en del ställen, men vi svänger oss med termen IPM-samtal. Jag minns inte ens vad IPM står för, men det är Individual... något på engelska. Det är ingen djärv gissning att M:et står för Management. R undrade om vi inte skulle hålla samtalet på engelska också. Det skulle väl vara något. - Lett us tåk abaot jår atjivments sins last tajm. Do jo fil dat ju ritch jår gouls? Säkert bara en tidsfråga.

I veckan lekte jag med tanken att säga under samtalet: - Jo förresten, bara så du vet, så har jag MS. Men det sa jag förstås inte. Det får vänta ett tag till.

Samtalet gick bra, det var mest positiva ord och “fortsätt i samma stil”. Jag får beröm för att jag är drivande, kunnig och rak i mitt sätt att kommunicera. Fast nu är det ju tyvärr så att det man tar åt sig mest är det negativa. På minussidan: jag är ibland för rak i mitt sätt att kommunicera, så att det kan uppfattas som lite okänsligt. Och så har jag en tendens att bryta in i konversationer, att avbryta helt enkelt. Det sistnämnda togs upp i våras. Men det är bra att få sånt påpekat för sig. Jag har i alla fall blivit mycket mer medveten om detta och jag tror att jag har skärpt till mig.

Hemma kan jag trösta mig med att jag inte är värst. Min fru får utstå mycket spe sedan vi har upptäckt att hon avslutar andras meningar. Särskilt mina. Om jag gör en liten paus i mitten av en mening kan hon inte hålla sig utan fyller i vad hon tror att jag tänkte säga. För det mesta har hon fel. Hon har säkert gjort så länge, men vi upptäckte det häromveckan. - Nu gjorde du det igen, får hon höra gång på gång. På jobbet är ju inte folk lika rättframma, fast ibland önskar jag att de vore det, så att man lär sig.