E vet i allmänhet vad som väntar när hon ska handla kläder och jag är med. Jag tror att det är något genetiskt, åtminstone brukar jag skylla på det, för jag blir fruktansvärt uttråkad av att gå med och shoppa kläder. Jag vet att jag inte är ensam. När jag var i Indien i våras och tillsammans med min indiske kollega åkte förbi köpcentrat som hans fru brukar ta med honom till, suckade han och filosoferade: - I don't know how God did when He created woman, but one thing is for sure: they do like shopping.
Men idag var jag som en ny människa. Jag inte bara höll humöret uppe och undvek självantändning, jag hjälpte mitt kära viv att hitta rätt färg och storlek samt kom med smakråd. Hon var stum av häpnad, och det var faktiskt jag också. Men det går säkert över. Jag måste ha fått en släng av semestervälvilja.
Jag kan väl säga såhär; Det är väl sällan kul att gå i affärer när man vet redan innan att man inte kommer kunna köpa nåt själv i affären.(?) Så tex om man går förbi en affär där det finns nåt som killar gillar så brukar de inte vara så svåra att få med sig. ;P jag tycker sällan det är kul att gå i klädesaffärer, det är mest jobbigt och det brukar bli dyrt i slutändan. MEN jag tycker det är roligt om jag hittar nåt klädesplagg och jag fått hem det och det passar och alla de "rätta" formerna kommer fram osv, men själva klädeshandlingen tycker jag är en pina. Egentligen föredrar jag tex elbutiker och sådant men min plånbok säger stopp där så därför går jag sällan i sånna butiker även om de är roligast.. Jag tycker det där med shoppandet säger sig själv...
SvaraRadera