Det kunde ha varit värre

Efter att ha skrivit inlägget igår satte jag i en rostbiff som vi skulle ha dagen efter, och sedan satte jag mig med familjen och såg på film. Rostbiffen var klar halv tio, men inte filmen. Filmen pausades, jag tog ut rostbiffen, tog veckans spruta och vi körde filmen igen. Jag såg aldrig färdigt. Det tog nog inte mer än en kvart innan jag kände mig så hängig att jag inte hade något annat val än att gå och lägga mig. Det var kallt i sovrummet, och medan jag stängde sovrumsfönstret slog frossbrytningarna till. Sedan låg jag och skakade och hoppade under täcket ett tag innan jag somnade.

Skulle inte biverkningarna bli lindrigare vid det här laget? Sådan frossa har jag inte haft sedan i höstas, första gången jag tog Avonex. Äsch, nu känner jag mig gnällig. Det kunde ha varit värre.