Men visst förstår jag att det låter trevligt att säga att man bor i Roslagen. Själv blev jag högst förnärmad på den tiden jag bodde i Lindholmen om någon påstod att jag bodde på landet. Lindholmen låg visserligen en bit från stan, men landet, det var det inte. De i min klass som åkte skolskjuts, till exempel från Frösunda, bodde på landet. Jag cyklade till skolan. Senare åkte jag Roslagsbanan in till stan och gick i skolan där. Precis som vilken pendlare som helst.
Fast idag skulle jag nog erkänna att det var rena landet. Och på den tiden längtade jag efter att bo i stan. Det gör jag inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar