Förändrad identitet

Omvälvande händelser kan få en att ändra synen på livet. Att en nära anhörig dör, att bli arbetslös, att drabbas av en kronisk sjukdom ... Jag har väl haft min beskärda del, liksom de flesta människor. Det finns ju tack och lov positiva saker också, som att få barn, eller att oväntat få ett nytt jobb.

I grunden har jag nog ett rätt stabilt sinnelag och en ganska positiv livssyn. Men det är klart att man påverkas av att få en diagnos som sätter sig fast likt ett klistermärke som aldrig går bort. I mitt fall syns det inte utanpå, och stora delar av min omgivning vet heller inte något om min diagnos. Men min identitet har förändras. När jag fyller i ett formulär för vaccination kan jag inte längre svara ja på frågan: Är du fullt frisk? När jag under ett utvecklingssamtal får den ack så uttjatade frågan: Vad gör du om tio år? tvingas jag svara något passande, medan jag inombords tänker "Om tio år är jag glad om jag inte sitter i rullstol".