När det gäller mat, har familjens medlemmar lite olika inställning. Två personer i hushållet, min fru och min yngsta dotter, tycker förvisso om god mat och äter den gärna. Men de saknar den där riktiga entusiasmen som finns hos övriga hälften av familjen, det vill säga mig själv och min äldsta dotter. Det finns inget som får hennes ögon att tindra som tanken på mat, och när jag kommer hem med en matkasse och berättar vad som ska tillagas är en typisk reaktion: – Åååh... det låter så gott! Jag blir så hungrig! utbrustet i ett lyriskt tonfall. På frågan vad hon skulle ta med till en öde ö svarar hon potatisgratäng. Ni skulle höra henne prata om broccoli, eller köttfärspaj. Och hon pratade i månader om hur god julskinkan hade varit, så pass att vi för första gången gjorde helgskinka till påsk.
Min fru lagar rätt bra mat, men hon finner inget större nöje i det. Själv tycker jag om att laga mat. Men det roligaste är nog att laga till andra som uppskattar maten, så jag är väldigt glad för min entusiastiska supporterskara på en person.
Jag vet dock inte vart all maten tar vägen. Vi undrar ibland om hon har binnikemask, med tanke på hur mycket hon äter.
Haha, i en viss ålder kan de äta hur mycket som helst utan att öka ett gram. Känner igen det från mina döttrar.
SvaraRaderaVisst är det gott med mat? Jag uppskattar verkligen god mat!
Ha en skön söndag kväll!
kram