Ute ur tunneln

Jag börjar kunna det här nu.

• plocka fram ett Avonextråg ur kylen
  
• laga fredagsmiddag
  
• göra färdigt dukning tillsammans
  
• äta middag
  
• drick ett par glas vin
  
• ta en Ibumetin
  
• titta lite på TV
  
• gruva sig för vad som komma skall
  
• gå ut i köket och plocka fram autoinjektorn
  
• stirra i almanackan och försök komma ihåg om det är höger- eller vänstervecka
  
• förbered injektorn och sprutan
  
• torka med sprit
  
• försök slappna av
  
• försök slappna av
  
• sikta med injektorn
  
• tänk inte så mycket, utan försök slappna av
  
• tryck av
  
• injicera
  
• dra ut sprutan
  
• dra en lättnadens suck (eventuellt: svär lite för att det gjorde ondare än vanligt)
  

Sedan är det svåra över. De närmaste timmarna tillbringas vid TV:n eller datorn, där en lite unken känsla sakta sprids i kroppen och huvudet. Frossan klarar jag mig i allmänhet ifrån numera, men inte huvudvärken. Igår kände jag mig rätt risig vid tio och gick och lade mig. Otroligt nog lyckades jag sova till åtta och vaknar utan huvudvärk. Lycka.

Idag är det vårstädning i bostadsrättsföreningen. Förra året var jag konvalescent och hade giltigt förfall. Fast det visste ju inte mina grannar. Jag var säkert inte ensam om att inte vara med, men jag hade dåligt samvete över att se hur de jobbade på gården. Idag är jag med.

Den tunga vintern är över, den lätta våren är här, och jag vet precis vad vi ska laga till middag. Det blir skålar med olika sallatssorter, tomatklyftor, färska örtkryddor, salami, mozzarella, rädisor, brödkrutonger och hemgjord majonnäsdressing, och så blandar var och en sin sallad på tallriken med sina favoritingredienser. Mums!