Min historik

Jag har haft ett skov, för ett år sedan.

Själva skovet bestod i ordentligt nedsatt styrka och känsel i hela vänstersidan, vilket förutom att det kändes underligt gjorde att jag hade svårt att gå och lyfta. Sjukdomsutredningen gjordes rätt snabbt, och innehöll bland annat magnetröntgen och ryggmärgsvätskeprov. Det första beskedet om vad jag hade var att det var en inflammation i hjärnan. Sådant behandlas med kortisondropp, vilket lindrade de akuta symptomen avsevärt.

Skovet kom som en blixt från en klar himmel - jag hade inte haft någon anledning att misstänka något tidigare. Magnetröntgen visade tydligen spår av tidigare inflammationer i hjärnan.

Jag visste knappt vad MS var. Inledningsvis kändes det som att läkaren var ganska försiktig med diagnosen - vid utskrivningssamtalet hade den ändrats till "demyeliniserande sjukdom". Jag fick förklarat för mig att myelin var ett fettämne som omgav nervceller i hjärnan. Ordet MS nämndes inte förrän då min hustru vid samma samtal ställde en direkt fråga, och svaret var: ja, det kunde vara MS.

Så jag lämnade sjukhuset med en något vag diagnos. Efter hösten sattes jag in på behandling och började gå hos en MS-sjuksköterska. Jag hade inte uttryckligen fått veta att diagnosen slutgiltigen hade ändrats, men för att eliminera denna kvarstående ovisshet frågade jag till slut sköterskan. "Jo, men nog har du väl fått diagnosen MS ..." Vi tittade efter och där stod det svart på vitt: multipel skleros. Diagnosen hade för övrigt fastställts under sommaren.

Det som kvarstår nu av själva skovet är en liten knöl under foten. Den syns förstås inte, men jag känner den dagligen, mer eller mindre. Alltid på morgonen när jag går upp. Sedan försvinner den ofta under dagen, men dyker vanligtvis upp då jag går en stund. Tyvärr också ofta då jag kör bil, vilket är irriterande i bilköer, då kopplingsfoten måste användas flitigt.

Sjukdomen i sig ger också ett annat välkänt symptom, nämligen trötthet. Det finns ett uttryck för det: MS fatigue. Det kommer jag säkert att återkomma till.

Behandlingen kommer jag att skriva om imorgon.