Ett löfte är ett löfte

Igår var jag så trött att jag hade tänkt hoppa över måndagens träning. Men precis innan jag skulle gå och lägga mig igår såg att att jag hade skrivit i bloggen att jag skulle träna idag. Det kunde jag ju inte bryta. Och jag överlevde faktiskt idag också, fast jag undrar ibland.

Träningen är lite grann som Avonex: kroppen tillfogas smärta regelbundet utan några direkt märkbara positiva effekter. Visst är det märkligt vad man kan stå ut med. (Fast okej, biverkningarna från träningen är betydligt mer positiva.)