Det borde finnas en åttonde dag i veckan

Första gången jag hade varit hos MS-sköterskan och fått Avonexsprutan demonstrerad för mig var jag helt oförskräckt. Biverkningar? Äsch! Jag tog den första sprutan - halv dos - samma kväll. En tisdag tror jag att det var. Jag var förberedd på att sjukskriva mig dagen efter om det skulle behövas, med lämplig förevändning. Jag fick världens frossa på kvällen, men dagen efter var det ändå inte värre än att jag gick och jobbade. Som att uthärda en baksmälla, det vill säga inget man låtsas om.

Veckan efter kunde jag inte ta sprutan på tisdagen, utan fick vänta till onsdagen. Att gå upp tidigt och åka till jobbet med biverkningarna hängande kvar i kroppen var ju inte särskilt kul, så jag började rikta in mig på att förskjuta min Avonexdag till helgen. Så det gjorde jag. Jag tog sprutan på fredagkvällen. Det funkade OK, men det kändes ju lite trist att inleda helgen på det viset. Ett tag tyckte jag att biverkningarna väl inte var något större problem, så ett par gånger testade jag att ta sprutan på söndag förmiddag. Det var ingen bra idé. Jag hamnade ofelbart i en period mitt på dagen då jag inte hade något annat val än att antingen må pyton, eller gå och lägga mig. Omkring tolv timmars biverkningar betyder att ta sprutan på kvällen och därigenom sova bort en del av det värsta har trots allt visat sig vara bättre. Nu är jag tillbaka på fredag kväll.

Men hur man än flyttar sin Avonexdag så kommer man inte undan den. Vilket är värst, att uthärda symptomen på jobbet eller att förstöra en del av helgen? Tänk vad skönt det skulle vara att gå hem för veckan och inte behöva gruva sig för Avonexen ... Kanske jag ska pröva torsdagar i alla fall?