Stressfri semester?

Jag har skrivit 100 inlägg. Det här är inlägg 101. Jag firar med ett glas rosévin, som jag nästan aldrig dricker. Skapligt, fast de andra färgerna är bättre.

DN har en artikel med den något kvällstidningsaktiga rubriken Så klarar du jobbstressen fram till semestern. Mycket i artikeln känner jag igen mig i – allt som bör bli klart före sommaren, 365-dagarssamhället, många olika ansvar samtidigt. Jag har bara tagit ut tre veckors sammanhängande semester med början vid midsommar och jag ångrar lite att jag inte tog fyra. Jag är visserligen nyanställd, men har förskottssemester jag kan ta ut.

DN ger FYRA TIPS FÖR ATT HEJDA STRESSEN:

1. Försök styra ditt jobb så att inte allt måste vara klart samtidigt.
   
2. Inse att du inte är oumbärlig.
   
3. Skapa en egen slutpunkt så att inte jobbet förföljer dig när det blir dags för semester.
   
4. När det blir dags för att vara ledig: ta inte med dig jobbet – alla behöver återhämtning.
   

Jag oroar mig inte så lite för punkt 3 och 4. Kommer jag verkligen kunna koppla av jobbet helt under semestern? Och jag är inte helt säker på punkt 2 ibland ... Men sånt är förstås ett tecken på att man bör förbättra sina arbetsprocesser på jobbet, till att inte vara beroende av enstaka personer. Lättare sagt än gjort: det fanns till exempel aktiviteter som låg i träda i 3½ månad i vintras, tills min kollega kom tillbaka från sin pappaledighet.

Hur är det med dig - kommer du att kunna koppla av på semestern?

DN-artikeln nämner också stressen från aktiviteter utanför jobbet. Jag begär dock sannerligen inte att almanackan ska vara fylld med en massa evenemang för att livet ska kännas komplett, så jag ser till stor del till att försöka vara förskonad från fritidsaktiviteter. Är det okej i dagens samhälle att trivas bra med att för det mesta göra ingenting speciellt, och bara någon gång ibland hitta på något? Eller ska man ha dåligt samvete för att man inte är mer aktiv på fritiden?