Svenskens komplicerade relation till njutningsmedel

Trasdockan frågar sig hur man bär sig åt för att äta lagom mycket godis. Det är en bra fråga. Själv vet jag inte hur man gör. Det finns ingen botten i mig. När jag var yngre kunde jag proppa i mig hur mycket godis som helst.

Men för ett par år sedan började jag bli illamående efter en halv skål godis. Naturligtvis åt jag ändå upp resten av skålen, och sedan mådde jag riktigt illa en stund. Konsekvensen var uppenbar: köp inte smågodis. Till min stora förvåning var det ganska enkelt att sluta.

Visst, det händer att jag tar en eller två bitar från övriga familjens godisskål på lördagar. I påskas stod det ett enormt påskägg på jobbet, och jag var där och åt säkert en tio bitar. Där någonstans går gränsen. Jag mår inte lika lätt illa av choklad, så det äter jag då och då. Och jag har förfallit ett par gånger och köpt en egen påse, som jag har tryckt i mig trots min hustrus varningar. Men på det stora hela går det bra. Jag är en någotsånär nykter godisalkoholist.

---

Ibland är jag förvånad över att jag har klarat mig från att bli alkoholist på riktigt. Jag misstänker att jag har anlag för det. Men det finns något slags social kontrollmekanism som hindrar mig från att trilla dit. De sociala, oskrivna reglerna för hur man som svensk bör förhålla sig till alkohol är många.

Till exempel är det strikt förbjudet att ta sig en återställare dagen efter. Det är bland det värsta man kan göra. Sålunda har jag aldrig gjort det. Man ska också ha lite dåligt samvete om man delar på en flaska vin och dagen efter inte är L, S, röd dag eller semester. Det är däremot okej att dricka mitt i veckan i vissa sociala sammanhang, till exempel om det anordnas av jobbet, eller om man tar “en öl” med någon man inte sett på ett tag.

Oavsett om det är fredag eller inte ska man se lite lätt skyldig ut när man kommer med en påse från Systembolaget. Det finns undantag till den regeln liksom alla andra regler. Exempelvis är det lättare att bära påsen med högburet huvud om man är man. Vissa typer av klädsel gör också det hela än mer socialt acceptabelt. Till exempel kan man vara klädd som byggnadsarbetare. Man bör dock köpa öl (eller möjligen boxvin) i så fall. Sprit går i allmänhet inte bra, men det görs undantag för den regeln för alla ett par gånger om året.

Sålunda sitter det en liten figur på min axel (min fru brukar kalla honom för Luther) och övervakar mitt varje steg. Jag sjasar bort honom ibland eftersom jag tycker att jag börjar bli stor nog att ta vara på mig själv. Luther finns dock alltid kvar någonstans för att påminna mig om mina tidigare misstag, till exempel under min studenttid, då han hade det svårt att göra sig hörd över larmet på studentpubarna. Men han har kommit tillbaka, och tur är nog det.